Kommunistiska Partiets reservation mot budgeten som antogs av Lysekils kommunfullmäktige 21/12 2007

Redan när budgetramarna klubbades den 20 juni konstaterade vi att 14 miljoner var bortprutade från nämndernas redovisade behov.
Man skall då veta att nämnderna i sitt budgetarbete haft en ”återhållsamhet” intill oanständighetens gräns när man begärt medel.
Lika fullt krävde kommunstyrelsens 7 partier att man skulle pruta dessa 14 miljoner kr.
Detta blir också junimötets beslut och de ekonomiska förutsättningar som präglar decembermötet.
Resultatet blir försämrad kommunal service trots bibehållen hög kommunalskatt, avgifter på allt fler tjänster och höjda avgifter på redan avgiftsfinansierade tjänster.

Nu är det inte bara Kommunistiska Partiet som konstaterar att läget är ohållbart och att ”den långsiktiga hållbarheten” allt mer håller på att förvandlas till en tom fras.
Årets budgetdebatt innehöll ett par blygsamma (i förhållande till behoven) krav på ekonomisk förstärkning från (s) gruppen.
Vi stödde naturligtvis dessa krav ihop med våra egna mer djupgående krav på rättvis finansiering.
Socialdemokraternas yrkande att socialnämnden skulle förstärkas med 1,5 miljoner kr för att kunna ”leva upp till lagkraven”, (det säger det mesta) röstades igenom.
Vårt förslag att ”kommunen av regeringen kräver att den centralt beslutade LSS också blir centralt (nationellt) finansierad.
Det vill säga att humana reformer också måste finansieras, på ett för kommunen humant och rättvist sätt,”  föll däremot med röstsiffrorna 2 för, 14 nedlagda och resten emot.

Som vi så ofta konstaterat så är det den berömda ”kartan som gäller”.
Stämmer inte budgetbalanskravet med de verkliga behoven så är det ändå budget
”i balans” som gäller.
Man kan föreställa sig dilemmat för den orienterare som fått felaktig karta i besvärlig terräng och ändå beordras hålla sig till kartan.
Att socialnämndens ordförande också vill få Kommunistiska Partiets yrkande om LSS underkänt för att det skulle vara en ”riksdagsfråga” och inte hör hemma på kommunfullmäktiges dagordning är anmärkningsvärt.
Här tycks bara den egna politiska kartan, frikopplad från verkligheten existera.

Priset i ofrivillig klarsynthet tar ändå Lysekilspartiets portalfigur.
På vanligt maner läxar han upp tjänstemän och politiska motståndare för inte ta tillräckligt ekonomiskt ansvar.
Han vänder sig till (s) och säger, fritt citerat (men innehållsmässigt korrekt).  ”Jag tror också att en förstärkning av socialas budget med 1,5 miljoner skulle vara självfinansierad på sikt, men förslaget är oansvarigt för det räddar inte årets budget”.
Lysekilspartiet sätter verkligen fingret på budgetproblematiken.
Det som i det långa loppet, imorgon och i övermorgon skulle framstå som en god investering och är ”långsiktigt hållbart” hör tydligen inte hemma i en budgetdebatt i en svensk kommun idag.
Vi som tycker att man bör orientera sig men en karta som stämmer så bra som möjligt med verkligheten kan inte skriva under på fullmäktigemajoritetens beslut till budget.
Vi reserverar oss till förmån för våra egna yrkanden.
Dessa yrkande svarar mot de verkliga behoven så som vi uppfattar dem.
Vår huvudkritik mot budgeten är att den är knapp, den svarar nätt och jämnt upp till ”lagkraven”.
Vi vill att den förstärks men inser att kommunen måste få tillgång till en större del av samhällets totala resurser.
Märkvärdigare än så är det inte.
Våra yrkanden ”räddar inte 2008:års budget” men den svarar bättre mot de verkliga behoven och är långsiktigt hållbara.

Yrkanden:
Att kommunfullmäktige för att motverka drogmissbruk, håglöshet, utanförskap och negativ gängbildning bland ungdom ger resurser till att öka öppethållandet på kommunens fritidsgårdar.

Att kommunfullmäktige ger socialnämnden ökade resurser för att förstärka ”fältarbetet” bland ungdomarna.

Att kommunledningen utnyttjar möjligheten ”att de avställda fastigheterna på Fridhemsberget får användas för tillfälligt boende och kontor”,
för att skapa ett vuxenbemannat elevhem för Lysekils externa gymnasieelever samt för terminsboende högskoleelever från annan ort.

Att kommunen av regeringen kräver att den centralt beslutade LSS också blir
centralt (nationellt) finansierad.
Det vill säga att ”humana reformer” också måste finansieras, på ett för kommunen humant och rättvist sätt.

Att kommunfullmäktige för att bekämpa ohälsa och långtidssjukskrivningar bland personalen ger socialnämnden resurser att inventera och täcka behoven av personalförstärkningar och förbättrad arbetsmiljö.

Att kommunfullmäktige beslutar att de faktiska behoven av kommunal service och personalförstärkning ger nämnderna rätt att kräva tilläggsanslag för att täcka dessa behov.

Samt att kommunen för dessa samhällsviktiga och i verklig mening jobbskapande insatser av regering och riksdag begär ökade anslag

Yngve Berlin Kommunistiska Partiet.

Tillbaka till startsidan