Röd Frontdeltagare:
Välkomna att fira Första Maj och tack för att ni kom.
Det är viktigt att vi manifesterar att solidariteten lever.
Att visionen av en värld fri från förtryck fortfarande existerar.
Får Lundgren, Lejonborg och de andra mörkermännen som de vill skulle väl första maj plockas bort från almanackan.

Jag förstår att de hatar Första Maj. Att de hatar att det finns en röd dag.
En dag som arbetare runt i världen kan kalla sin.
En dag då det demonstreras för en rättvis värld. Det kan jag förstå.
Men att de vill ersätta Första Maj men en Svensk Nationaldag är väl ändå lite sent påtänkt.
Nu när man sålt ut den svenska självbestämmanderätten till EU-byråkratin.
Det är väl lite sent påtänk att fira nationaldag nu när man gjort oss till en utkantsprovins till Bryssel.

Vi kommunister har aldrig varit några inskränkta nationalister. Nej vi står fortfarande för den stolta devisen "Proletärer i alla länder förenen eder"
Detta är allt annat än det så kallade samarbete som sker i EU.
Åren i EU har väl inte blivit det som utlovades precis.
För arbetare och vanligt folk har det bara betytt försämringar.
Välfärden rustas ner och privatiseras, pensionerna försämras, arbetslösheten permanentas.

Av folkligt förankrad politik finns inte mycket kvar. Solidaritet och jämlikhet är undanstoppade begrepp i EU-Sverige, liksom alliansfrihet och neutralitet.
Ett EMU-medlemskap skulle innebära att Sverige frånhändar sig varje möjlighet att styra över sin egen ekonomiska politik.

Det var därför glädjande att EU-motståndet lockade så många till manifestationer under Göran Perssons ordförandeår. Vi var över 16 tusen som visade vad vi tycker om EU i Göteborg den 15 juni förra året.
Det var den största Nej till EU manifestation som varit i Sverige.

Detta lyckades massmedia tillsammans med provokatörerna gömma och vi fick en debatt om stenkastning och polisövergrepp istället.

Men det är genom att gå ut på gator och torg som vi kan visa vår styrka.
De senaste veckorna har stora demonstrationer över hela världen protesterat mot Israels övergrepp på det Palestinska folket.

Dag efter dag minut för minut våldför sig Israel på palestinierna.
Man ägnar sig åt total förstörelse av både myndigheter och infrastruktur.
Man utför regelrätta avrättningar av politiska ledare. Prickskjuter mot barn. Beskjuter ambulanser. Ja den ena grymheten värre än den andra.
Nu ligger flyktinglägret Jenin i ruiner och befolkningen fick inte ens hjälpa sårade och sjuka.

Det som hänt i Jenin, Ramallah, Betlehem, Nablus och andra platser i Palestina är brott mot folkrätten och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Hur kan då Israel, den anklagade, tillåtas bestämma vilka som FN:s Säkerhetsråd skall utse till kommission för att utreda vad som hänt ?
Hur kan mördare få ha åsikter om vem som skall undersöka brottet ?
När Terje Röd-Larsson, FN-chefens specielle sändebud i regionen kritiserar Israel plockas han lydigt bort av Kofi Annan. Likadant var det med
Mary Robinson, chef för FN:s kommissariat för mänskliga fri- och rättigheter, inte heller hon fick vara med .
Som om inte detta var nog. Igår kväll var Kofi Annan beredd att upplösa den stympade kommissionen eftersom Israel hade kritik.
Detta en månad efter att man lagt Jenin i ruiner.

Varför reagerar inte FN och krigsförbrytartribunalen mot Israel.
Varför sviker man Palestinierna så grovt.
Varför låter man sig förnedras på detta sätt.
Hur kan världens ledande politiker låta detta ske utan att någon ingriper ?
Vi var motståndare till bombningarna som USA och NATO genomfört mot Jugoslavien, Irak och Afghanistan.
Men man kan ju undra varför inte denna metod är tillämplig mot Israel för att göra slut på den här ockupationen och dessa övergrepp.

Vi tänker inte föreslå några sådana våldsamma åtgärder eftersom vi till skillnad från USA är både fredsvänner och humanistister.
Men vi kräver tillsammans med palestinska organisationer och fredsrörelser  runt i världen att FN ingriper till skydd för det terroriserade Palestinska folket.
Vi kräver att regeringen bryter allt kulturellt och idrottsligt utbyte med Israel
Vi kräver att regeringen i EU tar initiativ till att säga upp frihandelsavtalet med Israel med omedelbar verkan.

Vi kräver också att regeringen bryter alla förbindelser till dess att Israel villkorslöst drar sig tillbaka från ockuperat territorium i enlighet med FN:s resolution 242 och till dess att Israel accepterar FN:s resolution 194 om palestiniernas rätt att återvända!   Eller Anna Lind kanske inte anser att det är viktigt att följa FN:s resolutioner?  Har de ingen legimitet längre.

Att Göran Persson är så kallsinnig till att införa sanktioner mot Israel är inget annat än en skam för den svenska utrikespolitiken.
Att han sedan förklara att han fortfarande är Israelvän och tidigare haft förståelse för Sharons linje är ju direkt motbjudande.

Vi måste fortsätta att med kraft driva på för en total bojkott av Israel.
Inte i första hand av ekonomiska skäl, utan av politiska.
Minskade exportinkomster kan Israel kompensera genom ännu större bidrag från uppdragsgivaren USA. Bush anser ju att Sharon är en fredens man. Men inga dollar i världen kan köpa Sharon fri från den internationella opinionens avsky och isolering. Det är detta en bojkott handlar om.
Israel måste uteslutas ur den internationella gemenskapen tills dess att de accepterar och fullt ut respekterar det palestinska folkets rättigheter.
När vi med all kraft protesterar mot Israel är det viktigt att poängtera att det inte är en religiös utan en politisk konflikt. Sextonhundra judar runt i världen har skrivit ett manifest som fördömer Israels terror.
De som utnyttjar protesterna till att sprida antisemitism spelar bara Sharon i händerna.
Det har samma verkan som terrordådet i USA den 11 september.
Det gav fritt spelrum för en aldrig skådad offensiv från USA-imperialismen.
vi i KPML(r) tog naturligtvis avstånd från dessa terrorattacker. Självklart eftersom vi alltid tagit avstånd från terrorism i vilken form den än visar sig.
Självklart skall de skyldiga gripas och ställas inför en objektiv domstol.

Men man måste också ha klart för sig att det var ett terrordåd och ingen krigshandling som Bush och västvärldens ledare ville ha det till.
Men med Bush-administrationens krigsförklaring mot alla som inte stödjer USA:s vedergällningsaktioner mot dem som anses skyldiga så har vi hamnat i ett för världen verkligt farligt läge.

Det har blivit en hårdare värld för oliktänkande runt i världen. Framförallt drabbar det araber och muslimer. Men ingen av oss är säker. Det gjorde ju Bush klart för oss alla tidigt. De som inte är med oss är med terroristerna.
Vi anser det vara fullkomligt oförsvarligt att USA  tilläts och tillåts att  bomba och mörda oskyldiga människor i fattiga länder med EU och FN-mandat.

Vi och många fattiga i världen vet alltför väl vad det innebär när USA vill skipa rättvisa. Det slutar alltid med ond bråd död.
Så även denna gång. När USA under några dagars feg bombning av civila bostäder lyckades döda tusentals fattiga människor och gjorde ännu fler bostadslösa. Människor som inte på något sätt kan anses skyldiga till terrordåden i USA.

Vi anser självklart att all terrorism och dödande av oskyldiga människor skall straffas lika oavsett vem som utför det.
Därför är det också hög tid att ingripa mot de skyldiga till morden på tusentals Palestinier de senaste åren.
Mot dem som gav order att bomba civila i Sudan när USA förstörde en läkemedelsfabrik och dödade tusentals människor.

Mot dem som dödade miljoner Vietnameser med splitterbomber och napalm.
Mot dem som iscensatte och gav order om militärkuppen i Chile där tusentals människor offrades för USA:s intressen.
Mot dem som är skyldiga till att femtusen barn dör varje månad i Irak på grund av barbariska sanktioner som följde på Gulfkriget.

Ja, listan kan göras lång över dem som fallit offer för USA:s terrorbombningar och militära insatser under åren och de är många.
Nu senast var det den laglige presidenten i Venezuela som skulle avsättas för att trygga billiga oljeleveranser.
Men de folkliga protesterna satte stopp för USA:s planer den gången.

Men USA och Bush ger sig inte med detta. Man laddar upp med kärnvapen och hotar att släppa sina bomber över fler av världens fattiga länder.

Astrid Lindgrens figurer har yttrat många klokheter.
Ett är när Karl Lejonhjärta säger till sin bror att det finns saker man måste göra för att inte vara en liten lort.
En sådan sak måste vara, att vi inte kan tiga när vi ser oförrätter som de USA och Israel utför just nu.
Ingen vill ju vara en liten lort.
Men det är i och för sig inte Göran Persson heller.
Han är ingen liten lort.  Han är en stor skit.
När han ger sitt oförblommerade stöd till krigshetsaren Bush.
Och när han vägrar att ställa upp för de terrormisstänkta svenskar som utan bevis fråntas sina tillhörigheter. Eller när han låter Israel  fortsätta sitt mördande utan några hot om sanktioner.

Han har sjunkit så djupt i sina reaktionära uttalanden så att till och med borgerliga ledarskribenter anser att Göran Persson gör ett bra jobb.

Bättre än högerpolitiker som Lundgren och Lejonborg som bara låter som dåliga megafoner när Persson driver politiken högerut.
Vi förstår att de borgerliga partiledarna har svårt att profilera sig idag.
Med en statsminister som kryper för Bush och fullföljer skrotandet av den generella välfärden.
Då finns det inte mycket mer att ta till än skattegnäll.
Det finns inte mycket plats kvar på högerkanten.
Att sedan den svenska fackföreningen ställer upp på denna politik samtidigt som Vänsterpartiet samarbetar för att genomföra den.
Det gör ju att alternativen till President Persson som vissa massmedia utnämnt honom till är mycket små.
Vänsterpartiet vill naturligtvis få väljarna att glömma privatiserade skolor. Usel äldreomsorg, dyrare tandvård, vindlande bostadsköer, bristen på läkare och sjuksköterskor, stängda ungdomsgårdar, ökande löneskillnader, och alla andra frågor där vänsterpartiet i kommuner, landsting och riksdag har stått bakom den förda s-politiken.

Arbetslösheten består och en förslitning utan motstycke i modern tid drabbar de som fortfarande har jobb, speciellt i vården och industrin.
80 000 vårdjobb har försvunnit de senaste 10 åren med omänskligt långa vårdköer för de fattiga och köpt privatvård för de rika som resultat.

Allt prat om marknadskrafterna och globaliseringen av ekonomin är bara ett annat uttryck för att kapitalisterna skall få göra precis som dom vill.
Flytta produktion från ena landet till ett annat för att pressa löner.
Använda vinster för att spekulera med, för att få ännu större vinster.
Det finns inget som är heligt när det gäller att tjäna maximalt med pengar.
Sådan är kapitalismen, kan man säga.

Men måste vi vara slavar under marknaden?
Måste vi acceptera kapitalismens asociala krav.
Nej det är hög tid att vidga perspektivet. Att skapa riktig demokrati  där medborgarna får makten över ekonomi och produktion.
Det finns andra sätt att organisera samhället än det nuvarande.
Ett är att staten planmässigt säkrar produktion och efterfrågan i en statlig industrisektor.
Det behövs för samhällets skull. För jobbens skull. För trygghetens skull. För att orter som Bengtsfors, Degerfors och många andra orter inte skall avrättas av kapitalismen.
Kapitalismens ödeläggelse av Sveriges produktiva förmåga måste stoppas.

En annan del av högerpolitiken är utförsäljning av den offentliga servicen och privatisering av våra gemensamma tillgångar.
Värst är det i Moderatstyrda kommuner men över hela landet pratas det om konkurensutsättning och alternativ. Man får det att låta som en positiv förändring. Men hur har det blivit. De värsta exemplen har vi väl i Stockholm där man inte får tågen att gå eller klarar av att skotta bort snön.

Men alla drabbas vi av dyrare el. Sämre och dyrare postservice.
Boende i glesbygden får allt sämre service och det som inte är lönsamt läggs helt enkelt ned.
Privatisering av skolor och vårdinrättningar skapar segregation.
Därför kommer KPML(r) alltid att ta strid för att skolan, vården och omsorgen drivs i offentlig regi. Vi går emot varje form av privatisering.

Vi går som enda parti i Lysekils kommunfullmäktige också konsekvent emot utförsäljning av kommunens egendom och fastigheter.

För åtta år sedan togs det i fullmäktige beslut om försäljning av en strategiskt viktig industrimark här i Lysekil.
Den gången hävdade KPML(r) i kommunfullmäktige att det måste skrivas in en klausul som garanterar kommunen återköpsrätt eller bara hyra ut.
Detta i visshet om att det var en spekulationskapitalist som var spekulant på tomten. Det var när Pilkington lade ned Sunexfabriken.

Då beslutade fullmäktige att köpa fastigheten för 8 miljoner kr. Men inte nog med det man sålde den vidare med drygt tre miljoner i förlust.
 Nu gör det gamla Sunexområdet verkligen skäl för namnet "industritomt".
Tomt och öde när andra verksamheter behöver plats.

Att jag pratar om denna gamla händelse är för att NU skulle havstomten kunnat utgöra ett färjeläge för till exempel en färja till Norge.
Ett färjeläge som nu hade legat i kommunens händer.
Om man följt kommunisternas linje vill säga.

I Fullmäktiges budgetdebatter har vi alltid hävdat att behoven av social omsorg, vård och annan samhällsnytta måste gå före de så kallade ekonomiska ramarna.

När regeringen har råd, att skattebefria aktiemiljardärerna och när klassklyftorna bara ökar.
Då behövs det en rejäl omfördelning av rikedomarna i det här landet.
Då kan man inte komma dragande med att pengarna är slut, eftersom dom bevisligen finns i massor, men på fel ställe
Vi har inte råd säger sparpolitikerna.
Medan  KPML(r) säger att vi inte har råd att låta bli.

Ett färskt exempel på detta är förra veckans fullmäktigemöte då blev det en livlig debatt om kommunens trängda ekonomiska läge.
Man kunde få intrycket av att det fanns tre linjer i frågan.
För det första borgarna med Moderater och Folkpartister i spetsen som krävde mer och omedelbar budgetdisciplin.
Med direkta nedskärningar som följd.

För det andra Sossar och Vänsterpartister som ville skära något långsammare. Men som ändå lydigt böjde sig för regeringens krav på balans i den kommunala ekonomin på bekostnad av angelägen och i vissa fall akut kommunal verksamhet.
För det tredje KPML(r):s syn på kommunalpolitiken och den offentliga sektorn roll, som kan sammanfattas med att behoven och verksamheten är överordnad budgetbalans i den av staten undergrävda kommunala ekonomin.

Det kan kanske i revisorsöron låta en aning lättsinnigt att argumentera som våra partikamrater gör i kommunfullmäktige
Finns det inte pengar så finns det inte,det är ett vanligt revisorargument.
Eller som Moderate riksdagsmannen Kent Olsson så begåvat uttryckte sig i pressen härförleden, tjänar man bara 10.000 kr kan man inte handla för 12.000 kr.

Att det skulle saknas pengar i detta samhälle så att det skulle vara försvarbart att stympa den offentliga sociala servisen och köra slut på de vårdanställda är en stor lögn och det vet naturligtvis även övriga partier i Lysekils kommunfullmäktige.

Det finns alltså inte tre linjer i frågan om den kommunala ekonomin, det finns bara två.
En som fogar sig under nyliberalismens förljugenhet och blundar för, eller accepterar den orättvisa fördelningen och de ökade klassklyftorna.

Och så finns KPML(r):s uppfattning att behoven skall styra över hur resurserna fördelas.

För att förtydliga detta påminde våra representanter i kommunfullmäktige i torsdags att Percy Barnevik i sitt pensionsavtal från ABB fick lika mycket pengar som går åt till två års driftsbudget i Lysekils kommun.
Snacka om att kunna handla för 12.000 kr Kent Olsson!!

KPML(r) ställer också upp i regionvalet :
Där ställer vi parollen Rädda vården -Skrota regionen. Sjukvårdssituationen är katastrofal i Västra Götaland och inget har blivit bättre med regionen. Tvärtom har byråkratin minskat det politiska inflytandet och stjäl pengar från vården. Annars gäller ju samma där som i kommunen.
Kortsiktigt sparande blir långsiktig misshushållning.
Det blir det när man sparar på bemanning inom vård och omsorg med utsliten vårdpersonal som resultat.
Det blir det med för långa sjukvårdsköer.
Med för få fritidsledare och för begränsad öppethållning av fritidsgårdar eller bristande underhåll och skötsel av fastigheter och naturresurser.

Det är mycket som behöver vridas åt rätt håll i den svenska politiken. Det  behövs en rejäl vänstersväng för att komma på rätt kurs. Fler errare i Lysekils fullmäktige eller i regionen kan kanske tyckas vara ett litet steg. Men det är en viktig markering om man vill underkänna den förda politiken.
Så ställ upp för kommunisterna i årets val.

Det kan synas vara en dyster bild jag målar upp. Och det är det också.
Men det finns trots allt ljuspunkter även om de har en förmåga att drunkna i det reaktionära mörker som finns i världen just nu.
Ett sådant ljus är att vi står här i dag. Att människor över hela världen går ut på gator och torg för att demonstrera.
Det är vårt sätt att väcka opinion och få till en ändring.

Kamrater Röd Frontdeltagare!
Vi står inför ett val.
Vi har att välja på att acceptera en fortsatt högerpolitik med ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet och ökad segregation.
En politik som låter stöd till förtryck, ockupation och krigspolitik vara det som råder i utrikespolitiken.

Eller vi kan välja att göra motstånd mot denna destruktiva politik.
Vi kan välja att kämpa för ett rättvist och solidariskt samhälle fritt från kapitalistisk utsugning.
För mig är valet enkelt.
Vi måste fortsätta att slåss för ett socialistiskt samhälle.
 

Tillbaka till KPML(r)