Bohusläningens ledare och socialdemokraten P-O Edin är ute efter att öka trycket på arbetarklassens villkor överhuvudtaget. Med hjälp av den delvis politiskt beslutade massarbetslösheten. ( inte minst nedskärningen av offentlig sektor)

Nedanstående artikel av Yngve Berlin är ett svar på en oförskämd och osaklig ledare i tidningen Bohusläningen. Hitills är svaret opublicerat i Bohusläningen men du kan läsa det här.
(Längst ner på sidan kan du själv läsa den oförskämda ledaren)

Är de arbetslösa lata goddagspiltar?

När jag läste Bohusläningens ledare måndag 21 januari 2002, blev jag nästan mörkrädd.
Ja upplyst kan man ju knappast bli av en så obegåvad och osaklig beskrivning av de  arbetslösas situation och villkor.

Ledarskribenten raljerar över oss som fortfarande står fast vid acceptabel ekonomisk ersättning för den som drabbas (!!!) av arbetslöshet, han/hon skriver,

"En i praktiken evig A-kassa har uppfattats som närapå en mänsklig rättighet av stora delar av fackföreningsrörelsen och vänstern".

Vem syftar ledareskribenten på?

Består de arbetslösa av ett antal hundratusen lata goddagspiltar som lever sorglösa glada dagar på 80% av en usel eller medelmåttig lön?

Är arbetslösheten orsakad av att "arbetslösa inte vill ta de jobb som finns"?

Kan man genom att flytta den arbetslöse tio eller hundra mil, avskaffa eller ens mildra arbetslösheten som företeelse och problem?

Den stolta parollen "hela Sverige skall leva" kanske skall göras om till "halva Sverige skall pendla". Det vore kanske mer korrekt men problemet kvarstår, jobben blir inte fler för den sakens skull.

Men det är heller inte det som är själva poängen med jakten på de arbetslösa.

Man är inte ute efter att avskaffa arbetslösheten som samhällsgissel, tvärtom!

Marknadsekonomin (läs profitsamhället) kräver ett visst mått av arbetslöshet, deras ekonomer har t.o.m. en formel för den, "jämnviktsarbetslöshet".

Med denna "jämnvikts" -arbetslöshet skall inflationen hållas nere (läs löneläget för det arbetande folket).

Vad som hänt i och med de nya A-kassereglerna är att man slipat verktyget mass-arbetslösheten som lönenedpressare.

De nya reglerna innebär bl.a. att den arbetslöse efter 100 dagars arbetslöshet skall kunna tvingas ta ett jobb till en betalning som ligger 9% under den A-kasse ersättning han/hon är berättigad till.

Som om detta inte var nog skall människan i fråga också kunna tvingas att flytta vart än i Sverige arbetsförmedlaren begär.

Nu ondgör sig den "oberoende liberale" redaktören över att "en hel del tyder på att man på arbetsförmedlingarna gärna sett mellan fingrarna och tänjt på regler och bestämmelser för att kunna bevilja a-kassa till dem som hamnat i riskzonen för att bli utstämplad".

(Hemska tanke, regler är regler och här skall f´n ta mej utförsäkras!)

Tänk att bli så upprör över att någon arbetsförmedlare förbarmat sig och kanske tänkt tanken att jobben blir inte fler för att man tvångsförflyttar en arbetslös från den ena krisorten till den andra.

Har det inte förespeglat redaktören att "massarbetslöshet råder".

Är de arbetslösheten eller de arbetslösa som skall bekämpas?

Det finns ett bra sätt att i stort sett avskaffa a-kasseberoendet och det är att skapa vettiga och värdiga arbetstillfällen.

Den offentliga sektorn, inte minst vård och omsorg, skulle om man kunde erbjuda värdiga löner och arbetsvillkor minska arbetslösheten dramatiskt.

Men sådana positiva lösningar är inte intressant för den sortens människor som skriker högst om "lata arbetslösa".

Nu är det inte bara traditionella högerfolk som är med i drevet mot de arbetslösa.

Människor som vi inom LO-kollektivet försörjt långliga tider har tagit täten.

Före detta LO-ekonomen P-O Edin numera ordförande för AMS har föreslagit ytterligare skärpningar i a-kassereglerna, han anser a-kassan stegvis skall trappas av, vilket högeligen glädjer ledarskribenten på tidningen Bohusläningen.

Förra gången socialdemokraten P-O Edin yttrade sig i frågor som berör arbetslösheten och LO-kollektivet gällde det företagsflytt till låglöneländer och tusentals förlorade jobb.

Detta ansåg han vara av godo, "på sikt bra för Sverige och bra för Baltikum och andra låglöneländer dit produktionen flyttar".

P-O Edin är också pappa till citatet "Vi måste lära oss att leva med en arbetslöshet på 8-8,5 procent. Det är meningslöst att försöka gå under den känsliga punkten".

Man undrar, var finns de jobb de arbetslösa med hårdare och mer regelstyrda arbetsförmedlares "hjälp" skall flytta till?

Man kan också undra över Edins iver att ytterligare skärpa a-kassereglerna när han anser att vi måste "leva med en arbetslöshet på 8-8,5%".

Eller behöver man undra? Är det inte lika bra att konstatera att Edin och ledarskribenten inte är ute efter lösningar på arbetslöshetens gissel.

Man är ute efter att öka trycket på arbetarklassens villkor överhuvudtaget, med hjälp av den delvis politiskt beslutade massarbetslösheten. ( inte minst nedskärningen av offentligsektor)

För övrigt är undertecknad anhängare av uppfattningen att arbete är både en rättighet och en skyldighet.
Yngve Berlin kommunfullmäktigeledamot för KPML r Lysekil.
 
 

Bohusläningens ledare måndag 21 januari 2002  (Läs svaret på detta oförkämda inlägg ovan)

A-kassan inte att leva på

Inte så bra om a-kassan uppfattas som en försörjningsgaranti. Man ska inte kunna försörja sig på a-kassa för evigt. För många är detta en självklarhet. För andra är tanken närmast en provokation.
En i praktiken evig a-kassa har uppfattas som närapå en mänsklig rättighet av stora delar av fackföreningsrörelsen och vänstern.
A-kassan har haft en ställning bland de heligaste i bidragsfloran. Få besparingar på 90-talet skapade sådan upprördhet som när nivån i a-kassan sänktes.

En hel del tyder också på att man på arbetsförmedlingarna gärna sett mellan fingrarna och tänjt på regler och bestämmelser för att kunna bevilja fortsatt a-kassa till dem som kommit i riskzonen för att bli utförsäkrade.
Om man jämför med handläggningen av till exempel sjukpenning och andra bidrag som handläggs av försäkringskassan får man lätt intrycket att det råder en kulturskillnad mellan organisationerna.
Försäkringskassan förefaller betydligt striktare i sin regeltillämpning än arbetsförmedlingarna.
Med tiden har insikten nått delar av socialdemokraterna och facket att det kanske inte är så bra om a-kassan kommit att uppfattas som en försörjningsgaranti.
Nyligen föreslog Sacos vd Anders Lönnberg och före detta mångårige LO-ekonomen P-O Edin att a-kassan med tiden bör trappas av.
De nämner inga procentsatser, men idén går ut på att a-kassenivån efter - säg - ett år sänks från 80 procent till 60.
Detta för att, som de i klartext skriver, öka beredvilligheten att byta arbete eller bostadsort.
Idén är varken dålig eller ny. Den framfördes redan i mitten av 1990-talet, då arbetsmarknadsministrarna Anders Sundström och Margaretha Winberg tillsatte utredning efter utredning om a-kassan.
Då ansågs förslaget för kontroversiellt.
Men nu är kanske tiden mogen?

Nja, de får mothugg i debatten av ordföranden i riksdagens arbetsmarknadsutskott Sven-Erik Österberg (s).
Han menar att de skärpningar som gjorts i a-kassans regelsystem räcker.
Nu måste den arbetslöse efter de första 100 dagarna utöka sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt för att inte förlora sin a-kasseersättning. (Tänka sig, det behövde man inte förut!)

Dessa skärpningar är bra, men fördelar fortfarande för mycket av ansvaret på den enskilde arbetsförmedlaren.
Kompletterar man de gjorda skärpningarna med ekonomiska incitament för den arbetslöse, som P-O Edin och Anders Lönnberg föreslår, torde man uppnå betydligt bättre resultat.
Att bli av med jobbet är för många ett hårt slag, men det blir inte bättre av att fack, politiker och arbetsförmedlare målar upp en låtsasvärld där man via a-kassa kan bli försörjd utan att arbeta.
A-kassan är en omställningsförsäkring under den tid det tar att hitta ett nytt arbete, om så även om det krävs att man skolar om sig eller flyttar.
 

Tillbaka till KPML(r)