När KPMLr får kommunstyrelsens budgetförslag i sin hand är det bara någon vecka kvar tills den skall klubbas i fullmäktige.
Det kan verka vara kort tid för att kunna sätt sig in i en så omfattande handling och fatta beslut rörande så mycket pengar.
Men vi klagar inte, de stora dragen och de avgörande förutsättningarna är redan kända för de som har intresse av att hänga med i politiken.
Ingen vaken människa har undgått att se och känna hur den offentliga sektorn, inte minst vård och omsorg attackerats i nyliberal anda.
Ingen vaken människa har undgått att konstatera att klassamhället Sverige är en realitet och att klassklyftorna fördjupas för varje dag och för snart sagt varje politiskt beslut som klubbas i riksdagen.
Ingen har heller undgått att se hur ofantliga rikedomar hopats hos de redan rika till priset av knapphet hos stora befolkningsgrupper! Och för att komma till sakfrågan för dagen! Till priset av utarmningen av landets kommuner!
Detta är den bakgrund som gäller om man skall kunna förstå kommunernas ekonomiska situation.
Det handlar alltså inte om brist på pengar i samhället i helhet utan om en allt mer orättvis fördelning av dem.
Alla i fullmäktige förekommande partier vet att inte minst övervältringen av verksamhet från stat och landsting på kommunerna har underminerat den kommunala ekonomin.
Via sk skatteväxling har kommunerna (ibland under galgen) tagit över verksamhet som den "växlade" skatten inte på långt när kunnat täcka.
Det finns givetvis förslag i årets budget som KPMLr bestämt motsätter sig, men huvudsidan i vår kritik mot budgeten är dock att den är för begränsad.
Vi tycker tom att den är feg och oansvarig, om man ser till de många och enkla medborgarnas väl och ve.
De samhälleliga insatserna för att skapa tryggt och människovärdigt liv för den åldrande generationen och framtidstro för den yngre, måste mätas mot de faktiska behoven.
Så är inte fallet i årets budget utan kommunledningen konstaterar istället förnöjt att vissa verksamheter får något förhöjda anslag.
Men om man ser bortom de iskalla siffrorna och istället ser till de ökande och faktiska behoven är det en ren och skär nedskärningsbudget.
De redan hårdprutade äskandena från nämnderna urvattnas ytterligare, utan minsta konsekvensbeskrivning.
Kortsiktigt sparande blir långsiktig misshushållning, vare sig det gäller för "kort" bemanning inom vård och omsorg, för få fritidsledare och för begränsad öppethållning av fritidsgårdar eller bristande underhåll och skötsel av kommunens fastigheter och naturresurser.
Att med ett pennstreck stryka 1 miljon kr för städverksamheten visar på ett förakt för städyrket och en lomhördhet vad gäller larm om allergier och annan ohälsa i dessa miljöer.
Genomgående för driftsbudgeten är att kolumnen för "varav avsatt för löneökningar" är nollad.
Att sätta personalens löner mot andra omkostnader i verksamheten är en ren provokation.
Vi kan precis som alla andra konstatera att kommunens tillgångar inte räcker till de nödvändiga utgifterna.
Det är illa.
Men vi backar aldrig på att de nödvändiga utgifterna (åtagandena) måste vara överordnade statens och EU:s lagstadgade krav på kommunal budgetbalans.
Som sista instans i politiken måste kommunfullmäktige lyfta upp fråga på bordet och inte låtsas att man fixar balanskravet för att vara de nyliberala krafterna till lags.
Denna vår inställning till den kommunala budgeten upplevs naturligtvis av övriga parti i fullmäktige (inklusive det nystartade Lysekilspartiet.nu "kamrerspartiet.") som utmanande eftersom dessa verkar nöja sig med att upprepa formeln "budgetdisciplin".
Våra politiska motståndare i fullmäktige tycker vi är oansvariga när vi inte sätter budgetbalans främst, men vi tycker nog att bristen på ansvar ligger hos de som på fullt allvar kan sitta och diskutera "möjligheten" att dra ned på fikatillfällena för de gamla i äldreboendet, som faktiskt skett i årets budgetarbete!
För att med "de små stegens tyranni" leva upp till kravet på ekonomisk balans.
Lysekil är inte ensam kommun att ha problem med ekonomin, mer än en tredjedel av landets kommuner (113 st) meddelade i oktober månad att man inte klarar balanskravet.
Nu i december månad har förmodligen samtliga av dessa kommuner pressat sig under ribban.
Men vem har fått betala? Och vad kommer det att kosta på sikt?
KPMLr.s förslag är att man inte accepterar balanskravet utan att istället lever upp till, och redovisar behoven och kräver åtgärder från staten att förstärka kommunernas ekonomi.
Allt annat är en falsk bild av verkligheten.
Om vi inte agerar på detta sätt kommer åtstramningen att vidarebefordras till "tredje man", vilket vi tycker är fegt.
Därför har vi som huvudyrkande även i årets budget att:
Kommunen som huvudinriktning i kampen mot arbetslösheten bereder arbetslösa arbete i den kommunala verksamheten.
Och att de faktiska behoven av utökad kommunal service och personalförstärkningar ger nämnderna rätt att kräva tilläggsanslag för att täcka dessa behov.
Samt att man för dessa skapade verkliga arbeten av regeringen kräver ökade anslag, i första hand ökad del av befintliga resurser för arbetsmarknadsåtgärder.
Rent konkreta förslag i budgeten är
Vad gäller ungdomens situation.
Att kommunen tillskjuter erforderliga medel för att ge Socialnämnden möjlighet att återuppbygga fältassistentfunktionen i kommunen.
Att medel tillskjuts Kultur Fritid för att förstärka bemanningen på fritidsgårdarna, för att möjligöra längre öppethållande.
Att medel ges så att resursen Skottegränd kan användas till arbetet med tonårsgrupper och att detta sker i samarbete mellan Kultur fritid, skola och socialnämnd.
Vad gäller vård och omsorg:
Att kommunen ger socialnämnden resurser för att inventera och täcka behovet av personalförstärkningar i verksamheten.
Att resurser ges för att bevara och förbättra livskvaliteten på äldreboendet , inkluderande frysta avgifter för fotvården.
I övrigt:
Att: Partistödet görs billigare för kommunen och rättvisare för partierna.
Att Partistödet utgår med dels ett grundstöd om 10.000 kr per i Kf representerat parti, dels med ett bidrag om 1000 kr per mandat i kommunfullmäktige.
KPMLr vill inte att verksamhets ställs mot verksamhet vilket nu sker i allt större grad.
Vi yrkar därför avslag på KS förslag till verksamhetsdirektiv:
2:a att-satsen. Där man bland annat vill ha ett godkännande av att KS "Vid behov skall äga rätt att genomföra förändringar och omprioriteringar inom budgetens totalram"
I perspektivet av en glädjekalkyl från komunledningen vad gäller kommunens kostnader vid en eventuellt färjeförbindelse med Norge är risken för andra verksamheter uppenbar med ett sådant in blanco förfarande.
Vi yrkar också avslag på förslaget 9:e att-satsen "delegera beslut om försäljningar av fastigheter och tomträtter till kommunstyrelsen".
Ett årligt återkommande yrkande från KS där man i år lagt till "tomträtter". Visa av skadan yrkar vi således avslag.
Avslag på 7:e att-satsen: att spara in en miljon kronor på städverksamheten.
Avslag på 8:e att-satsen: förslaget lägger grunden för att delar av kommunens tätortsnära skogar växer igen eller att resurser tas från skola vård och omsorgsverksamheten för att hjälpligt hålla ordning på kommunens egendom.
Förslaget att berörda istället skall "teckna skötselavtal" med parkförvaltningen är en skrivbordsprodukt
En lek med ord och siffror utan förankring i verkligheten.
Yngve Berlin KPMLr.