Kommunstyrelsens förslag att vi bl.a. ”omgående skall påbörja anpassning av verksamheterna till inriktningsramarna . blev fullmäktigemajoritetens beslut.
I klartext togs beslut att försämra den kommunala servicen genom att minska på personal i omsorg och skola, sälja ut det egna fastighetskapitalet och gynna privata vinstintressen.

Även om vi behandlar frågan om den så kallade strandpromenaden på en annan punkt på dagordningen så hör den hemma även under punkten ”budgetinriktning”.

Vi är inte få som slås av överdådet vid Mangelus veranda (även kallad Norra Hamnens strandpromenad) samtidigt som vi tvingas se våra egna arbetsplatser läggas ned eller stympas.
När kommunledningen nu tydligen också utan att höra kommunfullmäktige beslutat om en ”förlängning” av bryggan till Ålevik för att det skall bli badrocksavstånd för den ökande andelen av sommarboende, då känner man på sig att ytterligare socialt viktiga funktioner för åretruntboende kommer att få stryka på foten.

Den lokala regimen står absolut för en ekonomisk politik som kan få varje ansvarsfull medborgare att hissna.
Men trots detta är det ingen tvekan om att det största svarta hålen i kommunernas ekonomi har skapats av regering och riksdag och det har skett under en lång tid och med berått mod.

Det finns en bra beskrivning av regeringens ekonomiska politik gentemot kommunerna och den är formulerad av en före detta kommunal moderatpolitiker från Lysekil.
Strax innan han blev riksdagsman försvarade han den dåvarande socialdemokratiska regeringens uteblivna resurser till kommunerna så här.
”Det är inte bra att staten tillför kommunerna mer pengar, det förhindrar nödvändiga strukturförändringar”.
Faktum är att det är just denna utarmningspolitik som är grunden till att ”vi” idag säljer ut vårt fastighetskapital och försämrar den kommunala servicen.
Vår uppfattning i Kommunistiska Partiet är att vi skall vägra nedskärningar och att vi istället skall kräva att det satsas på offentlig sektor.
Vi skall begränsa privata intressens möjlighet att spekulera och tjäna pengar på vård och utbildningsbehov.
Det finns faktiskt ett majoritetsbeslut i från fullmäktiges budgetmötet i dec. 2008 i enlighet med Kommunistiska Partiets förslag ”att staten måste ge resurser till inte minst kommunernas lagstadgade sociala verksamheter.”
Exakt formulerat:
Att: kommunen av regeringen kräver att den centralt beslutade LSS också blir centralt (nationellt) finansierad.
Det vill säga att ”humana reformer” också måste finansieras, på ett för kommunen och de vårdbehövande, humant och rättvist sätt.

Men det majoritetsbeslutet har tydligen Kommunstyrelsen lagt till handlingarna för att inte störa regeringens systemskifte.

Budgetdebatterna har också i denna anda handlat om att det just är Lysekil som är usel på att sköta ekonomin. (jag är den förste att hålla med om att det finns sådana inslag i politiken).
Men krisen i den kommunala ekonomin är ingen lokal Lysekilsföreteelse.
Tyvärr kan man kanske säga, då vore problemen enklare.
Det sker dramatiska nedskärningar i kommuner och landsting över hela landet och man motiverar det alltid med att ”det saknas pengar”.
Kan det bli mer ”fikonspråk”.
Man vill inte fatta det grundläggande!
Det är inte pengar som skapar arbete och värde.
Det är arbete som skapar värde och pengar.

Hur har man tänkt sig att lösa en kris genom att förbjuda människor att arbeta, eller menar kommunstyrelsen och regeringen att det saknas behov av vård och omsorg.
Och att det är ekonomiskt ansvarigt att vi tar politiska beslut som utestänger människor från vettiga jobb.
Socialnämnden konstaterar att ”Under de första fyra månaderna 2009 har kostnaderna för försörjningsstöd ökat med 66% jämfört med samma tid föregående år”.
Vidare ”Det rådande konjunkturläget liksom nya regler för rätt till ersättning från försäkringskassan gör att fler blir beroende av försörjningsstöd”.

Detta vill kommuner och landsting/regioner lösa genom att späda på arbetslösheten
för att kortsiktigt få minskade kostnader. Hur tänker man?
Som sagt!
Det är inte pengar som skapar arbete och värde.
Det är arbete som skapar värde och pengar.

Vi reserverar oss mot fullmäktiges beslut.

Britt-Marie Kjellgren och  Yngve Berlin
 
 Tillbaka till startsidan