Tal av Stig Berlin vid möte på Kungstorget i Lysekil 24/11 -07

Lysekilsbor

Detta är Kommunistiska Partiet som håller ett torgmöte för att prata om EU:s nya grundlag som vi anser att vi i Sverige måste få folkomrösta om.

Detta borde vara lika självklart som att vi fick rösta om EMU.

Förra gången EU försökte driva igenom en ny grundlag kallades den för konstitution och den föll pladask för folkens nej i folkomröstningarna i Frankrike och i Holland.
Hade EU varit en demokrati så hade naturligtvis konstitutionen placerats i papperskorgen eftersom att det inte finns något folkligt stöd för den EU-stat som konstitutionen bygger.

Nu har EU:s regeringschefer gjort ett nytt försök.
Nu har konstitutionen döpts om till Lissabonfördraget. Texten har gjorts i stort sett oläslig, åtminstone för andra än jurister. Vilket naturligtvis är ytterst medvetet.

Nu kan både Högeralliansen och sossarna vara överens om att frågan är för svår för folket att vara med och fatta beslut om.

Visst har man lagt ned mycket jobb för att göra texten obegriplig.
Men det betyder inte att det är svårt att ta ställning till frågan
Nej jag skulle tvärtom vilja säga att frågan är glasklar.

Ställ frågan:
Vill vi lämna över ännu mer makt till EU och EU:s institutioner – ja eller nej.
Kan man tänka sig en frågeställning som är enklare och mer lämpad för en folkomröstning?

För det är just så frågan står eftersom EU-lag går före svensk grundlag och lag.
Det som skrivs in EU-grundlagen gäller också som grundlag i Sverige.

Därför kommer den svenska riksdagen att förlorar makt till EU.
Den som är emot detta måste också vara mot EU-grundlagen.

Sveriges möjligheter att driva en egen utrikes- och säkerhetspolitik skrotas nästan helt. Vi som vill att Sveriges skall ha en egen röst i världspolitiken, måste därför också vara emot EU-grundlagen.

Den EU-dikterade avreglering och konkurrensutsättning av den offentliga sektorn kommer att intensifieras.
Vi som vill ha en bra offentlig sektor måste också vara emot EU-grundlagen.

EU kommer att få makt över den svenska arbetsrätten.
Vi som är för strejkrätten och fackföreningstanken måste naturligtvis också vara emot EU-grundlagen.

Men det är inte nog med det.
Lissabonfördraget inkluderar också den monetära unionen, EMU, en ekonomisk tvångströja som Sverige inte begärt och därmed inte heller fått undantag för.
I formell mening innebär därför ett ja till Lissabonfördraget också ett ja till det EMU som svenska folket sa nej till i folkomröstningen 2003.

Det borde naturligtvis vara självklart att utlysa en folkomröstning om EU-grundlagen
Men istället börjar man prata om att ha en ny folkomröstning om EMU något som också borgarregeringen i Danmark öppnat för kunde vi läsa i gårdagens tidningar. Men inte än på ett tag låter finansminister Borg meddela eftersom den folkliga opinionen mot EMU fortfarande är kompakt i Sverige.

Så fungerar EU-demokratin, folket får gärna säga sitt bara man gör som makten vill.
Om inte så måste valet göras om och tycker inte folket rätt är frågan för svår.

Vi Lysekilsbor sade tillsammans med hela svenska folket med kraftig majoritet NEJ till EMU och nu kan vi tvingas in bakvägen.

Men Folkomröstningen om EMU 2003 innebar inte bara ett nej till euron utan det var också ett besked från de svenska väljarna om att vi inte vill ha mer av centralisering, överstatlighet och maktkoncentration i det europeiska samarbetet.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om hur EU:s nya grundlag kommer att påverka politiken i Sverige.

Men huvudfrågan är ändå som jag sa innan.

Vill vi lämna över ännu mer makt till EU och EU:s institutioner – ja eller nej.
Detta måste en kommande folkomröstning handla om
Därför kräver vi att en sådan folkomröstning genomförs innan beslut tas om en ny grundlag.

Tillbaka till startsidan