Ur Proletären 45/2004

KPML(r) för de fattigas talan

I Lysekil tar kommunisterna kamp förr social trygghet
"Den kommunistiska ideologins hela innebörd är en strid mot fattigdomen, för att avskaffa fattigdomen." Det skriver KPML(r):s fullmäktigegrupp i Lysekil, bestående av Yngve Berlin, ordinarie sedan 1979, Maria Ahlström, ordinarie och Britt-Marie Kjellgren, ersättare.
Den avhandling om fattigdomen i Sverige som Torbjörn Hjort levererar bekräftar på många sätt riktigheten i den konkreta politik som KPML(r) stridit för under sina 25 år med mandat i Lysekil kommunfullmäktige.
Då den kommunistiska ideologins hela innebörd är en strid mot fattigdomen, för att avskaffa fattigdomen, så vore det naturligtvis en skam om vi inte fört de drabbades, de fattigas talan i vardagsfrågorna.
Hjorts avhandling är också ett vittnesmål om hur klassklyftorna vidgas och hur samhället blir allt mer individualistiskt och hårt.
Politiskt allmängods kan någon invända.
Men den som tror så har inte följt debatten eller besökt något kommunfullmäktigemöte i Lysekil, den saken är säker.
Där är den absoluta majoriteten totalt blind för hur illa det är ställt, eller så förtränger man skickligt det ekonomiska elände som drabbar allt fler.
Enligt någon slags lag som förmodligen stiftats i folkets namn i riksdagen, måste kommunerna hålla budgetbalans.
Men budgetbalans måste naturligtvis inte till varje pris innebära att minska på utgifterna. Det skulle vara mycket mer humant och vettigt att öka inkomsterna.
Men detta förespeglar inte den politiska och ekonomiska överklassen som idag tillåts styra landet.
Fråga om fördelning
Medan de övriga partierna i kommunfullmäktige har dansat limbo under budgetbalansribban med utarmad verksamhet som följd så har vi med en dåres envishet hävdat att kommunen måste ha ta ansvar för en värdig social service och trygghet.
Vårt argument har varit att det absolut inte saknas pengar och resurser i detta land utan att det blott och bart är en fråga om fördelningen och politisk vilja.
Vårt råd till de andra i fullmäktige har varit, lyft blicken utöver den underminerade kommunala ekonomins ramar, ställ krav på era partivänner i regering och riksdag.
Uppmaningen "ta pengarna där de finns" har i olika tappningar används i debatten från vårt håll på snart sagt varje fullmäktigemöte.
Konsten att värja sig från obehagliga fakta har hela tiden "utvecklats" hos våra "kollegor" i kommunfullmäktige.

Pengar finns
Mest komiskt i detta allvarliga ämne var när moderaternas gruppledare (Lars Arne Staxäng) ondgjorde sig över att "KPML(r) hävdar hela tiden att man skall ta pengarna där de finns, med det fungerar inte, det är omöjligt".
Varpå vi replikerade. "Om vi inte skall ta pengarna där de finns, vart skall vi då ta dem".
Men det är inte bara den mörkblåa högern som värjer sig mot kraven på en rättvisare fördelningspolitik.
När KPML(r) som enda parti gick emot införandet av maxtaxa i barnomsorgen, för att denna innebar en medelklassbonus och var osolidariskt mot de sämst ekonomiskt bemedlade, då fick vänsterpartiets gruppledare, Tommy Karlsson, luft och tyckte att "KPML(r) istället för att ta ställning för dem som har sämst ställt borde inse risken för en skatterevolt från medelklassen och stödja maxtaxeförslaget".
Man tror knappt det är sant, men för många politiker är en "medelklassrevolt" för ännu bättre villkor mer angeläget att ta hänsyn till än till de människor som har det svårt eller riskerar att tryckas ned i armod.
Av den anledningen att vi vet att många människor lever på marginalen har vi konsekvent gått emot taxehöjningar och avgiftshöjningar för den kommunala servicen.

Högre avgifter
Högre avgifter och avgifter på service som tidigare varit skattefinansierad är en del i den ökade fattigdomen.
Kommunens omsorger skall naturligtvis utgå från kommuninnevånarnas behov.
Lika självklart skall den betalas solidariskt och rättvist. De som har mycket pengar skall betala mer än de som har lite.
Så är det nu inte.
I Lysekil har t.ex. alla partier i fullmäktige utom KPML(r) nyligen beslutat att införa tre nya avgifter för de gamla och vårdbehövande och höja en avgift.
Än en gång blev det de som har de lägsta inkomsterna som får finansiera kommunens budgetunderskott.
Avgiften för besök på dagrehabiliteringen (200 kr/mån) samt höjningen av avgiften för matdistribution (från 8 kr till 10 kr/leveranstillfälle) skall tas ut inom maxtaxan.
Maxtaxan för äldre och funktionshindrade fungerar så att har du en låg inkomst (väldigt låg) och därför ett litet utrymme kvar innan du når taket så får du genast betala lite till (det ryms inom lagen).
Har du däremot en hög inkomst och därför kommit upp i taket behöver du inte bidra alls till att få kommunens budget i balans (eftersom det förbjuds i lagen).
Än en gång visade det sig att maxtaxan innebär att de gamla och vårdbehövande som har de lägsta inkomsterna är de som drabbas hårdast av kommunens budgetbalanstänkande.
Bara KPML(r) hade förmåga och politisk vilja att på förhand ge en konsekvensbeskrivning av maxtaxereformen, och var det enda partiet i kommunfullmäktige som röstade mot att den infördes.

Betalar lika mycket
Även om de övriga nya avgifterna för det gamla (egenavgift för förbrukningsartiklar vid inkontinenstillstånd samt ordination/service av hjälpmedel) faller utanför maxtaxans lagrum, dvs rika och fattiga betalar lika mycket, drabbar varje ytterligare avgift dem med de lägsta inkomsterna hårdast.
Trenden är densamma över hela linjen, trots den utslitna valsloganen om vård-skola-omsorg.

Avgift för skollunch
I grannkommunen Uddevalla införde de styrande för några år sedan avgift för skollunchen för gymnasieelever. I efterhand konstaterar man det som politikerna borde ha fattat innan, att beslutet fått en negativ effekt på undervisningen då många familjer inte har råd att betala avgiften och eleverna sitter hungriga på lektionerna.
I Lysekil var KPML(r) bland de mest drivande när ett liknande förslag stoppades inför förra årets budget.
Vår politik är en ständig strid mot ytterligare försämringar och motståndet är kompakt om man ser till den politiska partikartan i Sverige.
Även om det kan verka förmätet så visar vår praktiska erfarenhet att KPML(r) är det politiska alternativet för den som vill bjuda högerkrafterna motstånd.
Helt uppenbart har våra politiska motståndare i Lysekils kommunfullmäktige fattat detta. För trots att vi är det fjärde största partiet så har vi inte fått någon plats i nämnder och styrelser denna mandatperiod.
S, v och mp, med övriga borglighetens goda minne, har manövrerat och med valtekniska knep lyckats hålla kommunisterna borta från styrelser och nämnder.
Det har inte handlat om att garantera sig majoritet för nedskärningsbesluten, det är man allt för lika för att behöva riskera.
Nej, det har för dessa förment demokratiska herrar och damer handlat om att slippa besvärande debatt.
För att kunna agera med enig front MOT de drabbade med budskapet "nämnden var enig, vald av folket och således var beslutet taget i god demokratisk ordning".

Slåss för de svaga
Men i kommunfullmäktige kan man inte komma bort från debatten och obehagligheten att det finns människor och ett politiska parti som även på 2000-talet tar strid mot överhet och girighet och slåss för de ekonomiskt svaga och drabbade människorna i samhället.

Maria Ahlström, Yngve Berlin, Britt-Marie Kjellgren

Tillbaka till startsidan