Kamrater
Kriget i Irak är ett uppenbart brott
mot folkrätten.
Det är den amerikanska imperialismen
som med den starkes rätt att med en överlägsen militärmakt
avsätta den för dom olämpliga regimer.
Den tidigare allierade Saddams korrupta
regim störtade samman som ett korthus av USA:s bombmattor.
Innan kriget bröt ut påstod
Bush och Blair i strid med FN:s inspektörer att Irak var nedlusat
av massförstörelsevapen. Några sådana har inte hittats
och inte heller använts för att hindra USA:s framfart.
Den med mygel tillsatte USA-presidenten
Bush har mage att inför världsopinionen hävda att han är
kallad att införa "demokrati" och "frihet" i Irak.
Vilken sorts demokrati ska de amerikanska
bajonetterna stödja i Irak är den av samma slag som USA:s allierade
i området, Saudiarabien, Kuwait, Bahrien,och andra sjekdömen
visar upp.
Eller kanske demokrati av Israels slag,
som under kriget i Irak trappat upp våldet mot palestinerna?
Nej, den av USA önskade demokratin
kan skrivas i orden makt över Iraks oljetillgångar och en önskan
att strategiskt bita sig fast i mellanöstern!
Av den anledningen ska den pensionerade
generalen, Jay Garner, upprätta en irakisk regim av quislingar, lakejer
av fogligt slag.
I GP den 4 april kunde vi läsa en
artikel där det avslöjades att:
" En svensk medborgare sitter nu i Washington
och filar på vad som kan komma att bli Iraks blivande författning."
Ja till och med lagarna för ouislingregimen
skrivs av USA!
Vilket garanterar att mellanöstern
kommer att bli en framtida krutdurk och krigsskådeplats.
Sociala, etniska och religiösa motsättningar
borgar för att USA:s krig inte är över.
Brottet USA begått mot folkrätten
i Irak. Hoten mot de länder som inte böjer sig för makten
måste få sin fortsättning i den världsomfattande
parollen: USA ut ur Irak!I Sverige har vi fått en filtrerad bild
av kriget. Arabisk TV visar en annan. 4 april skriver AB: " Blodiga
barn med avslitna lemmar. Mödrar som högljutt skriker ut sin
sorg medan de anhöriga försöker trösta. Krigets fasa
helt ocensurerad. Dag efter dag. Timme efter timme." Till detta kommer
avsaknad av rent vatten. Sjukhus som inte fungerar. Utarmat uran
i bomberna som kommer att skörda framtida offer. Nu som efter kriget
-91.
Den svenska regeringen har uppträtt
vacklande under kriget. Hade USA lyckats muta och köpa över FN:s
säkerhetsråd som de försökte hade Göran Persson
slutit upp i det koloniala krigandet.
När USA sedan inledde sitt krig i
strid mot FN:s önskan restes kravet i Sverige långt inne i det
Socialdemokratiska partiet om ett stopp på vapenexporten till de
krigförande länderna.
Vapenexporten har tidigare framställts
som en svensk princip men som Albert Engström en gång lät
sin koling säga: "Det fordras karaktär för att sälja
resårband i metervara." och karaktär nog att säga nej till
vapenexporten hade inte regeringen.
Kanske inte heller förmågan.
Den överväldigande delen av svenska folket blev säkerligen
överraskade när det visar sig att svensk vapenindustri inte längre
är i svensk ägo.
Hägglunds i Ö-vik ägs av
engelskt kapital, Bofors av amerikanskt och Kockums i Malmö av tyskt
med USA-banker bakom.
Handelsminister Pagrotsky kommenterade
kravet på vapenexport med att vi i så fall kunde göra
om det dyra JAS-planet till ett segelflygplan. Eftersom JAS komponenter
är Amerikanska.
Svensk försvarsindustri ligger i
utländska händer och är en del av den utförsäljning
av landet som påskyndats av EU-anslutningen.
Men inte bara privatkapitalet har reats
ut.
Den svenska modellen som alla sa sig vilja
försvara utveckla och sprida ut över Europa i samband med EU-omröstningen,
har skrotats.
Löftena från då var inget
värda.
Se bara på den svenska infrastrukturen.
SJ, folkets järnväg, har lösts upp i sina beståndsdelar,
privatiserats och bolagiserats.
Slaktandet har letts av direktörer
som hämtats från näringslivet och SJ står idag inför
konkurs med över en miljard i förluster, vilka får täckas
av staten.
Telia gick samma öde till mötes
och efter det att den socialdemokratiska regeringen lurat på folket
en kraftigt övervärderad aktie har det bara gått utför.
Elförsörjningen vilket tidigare
var en fråga för folkförsörjningen har numer gjorts
till en fråga för profiter åt de olika bolag som fått
tillträde till marknaden. I vinter har svenska folket dyrt fått
betala denna politik.
Det äldsta svenska monopolet, Postverket
har gått samma öde till mötes.
Endast rester återstår av
en tidigare fungerande verksamhet.
Eländet av detta kan exemplifieras
med tillståndet i Brastad.
Den pekuniära verksamheten kan skötas
mellan klockan 1400-1700 hos Svensk kassakredit.
Dock inte köpet av frimärken
vilka säljs av Konsum.
Paket kan hämtas hos ICA, förutsatt
det inte gäller företagspaket, från t ex Ellos eller Claes
Ohlsson, då hänvisas kunderna till korvkiosken!
Allt detta är ett resultat av EU-anslutningen
och den sk liberaliseringen av ekonomin genom konkurrensutsatthet.
Mannen som ledde skrotningen av Posten
avgick med 17,5 miljoner i avgångsvederlag. Ytterligare bonus diskuteras.
Hans efterträdare har begåvats med 360.000 i månaden.
Här finns tydligen pengar.
Pengarna rinner däremot bort i pensionsfonderna,
som även de pytsats in i den kapitalistiska spekulationsekonomin.
Förra året försvann 167
Miljarder kronor, vilket betyder att den brytpunkt närmar sig då
både dagens och morgondagens pensionärer kan räkna med
sänkta pensioner
Den summan det här rör sig om
utgör i sin tur bara 1/3 del av vad de rikaste människorna äger.
Här går det att tala om klasskillnad.
Anhängarna av denna politik ser inga
gränser för privatiseringen och de ser socialism och kollektivism
i varenda kommunal lyktstolpe som de önskar privatisera. Allt som
kan tänkas berika den enskilde kapitalisten.
Vi vanliga människor ser ju eländet
med en sådan politik.
Vi vill ha mer gemensamt ägande,
vi vill ha ett gemensamt ägande och styrande över sjukvård
, skola, omsorg och allmän infrastruktur.
Tiden ropar idag på mer statligt
och kommunala monopol!
Den ropar på solidaritet istället
för privata vinster.
Tiden ropar på en i verklig mening
social politik.
Tyvärr går regeringen och dess
stödpartier mp och v motsatt väg.
Under yvigt tal om budgetdiciplin syr
de tillsammans ihop en vårbudget som kommer att förstärka
krisen för kommuner och landsting vilket går ut över det
mantra de bredde ut sig i det senaste valet. Skolans, sjukvårdens
och omsorgens kris kommer att förstärkas.
Speciellt beklämmande är det
att stödpartierna vänstern och miljöpartiet ansluter sig
till en budget som helt och hållet dikteras av EU:s krav på
diciplin samtidigt som de säger sig vara motståndare till EU.
Tala om följsamhet. Att sitta med
vid grytorna är tydligen viktigare än att föra princippolitik.
En grupp i samhället som dyrt fått
betala budgetdiciplinen är kommunalarbetarna.
Just nu befinner de sig i konflikt, en
konflikt som pressats fram underifrån och som motvilligt har igångsatts
av deras fack.
Klyftan mellan de kommunalanställda
och industriarbetarna har ökat i en jämn takt under alla de år
staten har "sparat".
Nu är måttet rågar och
sympatin för deras måttliga ekonomiska krav är stor i landet.
Desto större blir motviljan mot Göran
Persson som hävdar att det inte finns pengar till de strejkande därför
att sjuktalen är så höga.
Detta är faktiskt två sidor
av samma mynt vilket Persson borde begripa.
Kommunals medlemmar är till största
delen kvinnor. Det är kvinnor som i vård och omsorg fått
kännas vid 20 års ständiga osthyvlande i verksamheten.
De har i arbetslivet pressats till sin
yttersta gräns, där de gått in i väggen och blivit
långtidssjuka.
Hårt arbete och låga löner
har blivit deras lott.
Långtidssjukskrivningen kan bara
mötas med bättre arbetsförhållande och löner
som har någon form av rättvisa över sig.
Allt stöd åt de strejkandes
blygsamma krav!
Den ekonomiska politik som förs i
dagens Sverige har inget av folkhemspolitik över sig.
Det är den moderna liberalekonomin,
dikterad av EU som styr. I den politiken finns det inga pengar för
vanligt folk.
Däremot gödslas slaktarna i
den statliga strukturen. Se bara på Posten,Telia och SJ
Vissa svenska kapitalister som ägaren
till H&M utgör ett skattefrälse och slipper skatt!
Inom storindustrin är det mer regel
än undantag med skyhöga löner , bonusar och avgångsvederlag
så visst finns det pengar i landet.
I höst har vi en möjlighet att
säga nej till en sådan ekonomisk politik i det förestående
valet om krona versus euro.
I valet inför EU utlovades att folkhemmet
skulle försvaras, vi skulle påverka och guld och gröna
skogar förespeglades.
Av detta blev intet, endast grov kapitalistpolitik.
Detta vet svenska folket nu och därav de höga opinionssiffrorna
för ett nej till EMU.
Jasidans enda möjlighet till seger
är att ett desillusionerat folk väljer att avstå att rösta.
Av den anledningen är det viktigt
att vi, motståndare till EMU, gör allt för att nå
seger i valet genom en kraftfull klassmässig mobilisering för
ett: Sverige ut ur EU Nej till EMU!