Krönika i Proletären nr 13/-07 under rubriken "Från oss som bygger landet" av Stig Berlin.
Jaktsäsong
Hörde på radion att jakten på Lodjur var över i Västra Götaland.
Men jakten på LO-folk är då inte över och framförallt är det högsäsong för jakten på oss arbetslösa.
Många nya jagare är tillsatta och jag har själv råkat ut för några av dem.
När jag fick senaste kallelsen till ”Arbetsförmedlingen” för att följa upp min handlingsplan var det en betydigt otrevligare attityd som mötte mig än tidigare gånger.
Jag gick dit som vanligt (som jag gjort var tredje månad) för att rapportera vad jag gjort och vilka jobb jag sökt. Just nu har jag ett vikariat på ett storkök på under 60 % och hoppar in på timmar när det behövs. Detta innebär att jag måste stämpla upp resterande timmar på a-kassan. Eftersom många inte ens kommer in på arbetsmarknaden har min handledare tidigare tyckt att det varit bra att jag fått in en fot och har chans på mer arbetstid. En åsikt som vi hade gemensamt.
Nu hade handledarna varit på jaktkurs. Nu gäller det att ställa ännu hårdare krav på oss som inte har heltidsjobb. Du måste söka fler jobb med högre tjänstgöringsgrad i ett större geografiskt område meddelade hon.
Jag fick också reda på att A-kassan minsann inte var till för att utgöra någon ”löneutjämning” utan att jag skulle arbeta mer. Naturligtvis inte fel i sak. Jag har hela tiden sökt och efterfrågat fast heltidarbete.
Problemet är ju att de inte finns i tillräckligt stor utsträckning.
Därför blir jag fruktansvärt irriterad (milt uttryckt) när ”Arbetsförmedlingen” skickar ut sina hotbrev där man får reda på att om man inte är tillräckligt aktiv så kommer man att avstängas från kassan.
Breven är skrivna i en otrevlig och hotande ton med direkt kränkande formuleringar.
Det fungerar ungefär som elektronisk fotboja. Du skall anmäla dig en gång i månaden på ”förmedlingen”, missar du tiden så följer ekonomiska repressalier.
För några veckor sedan glömde jag den viktiga tiden på ”förmedlingen”. När jag några dagar senare upptäcker mitt fruktansvärda brott så var det för sent. Brevet jag fick var obevekligt, eftersom du inte anmält dig är du avstängd var beskedet. Efter att ha redovisat de deltidsjobb som fanns att söka blev jag återinskriven, men fem dagars avstängning blev det.
På jobbet är vi flera som lever under dessa simpla villkor. En arbetskamrat i köket råkade ut för samma sak som jag, men hon klarade sig med tre dagars avstängning. Även hon blev milt sagt arg och frågade sin handledare om dom ville att folk skulle bli sjuka, (det är inte bra för hjärtat att bli så arga som vi var). Hon ifrågasatte också varför det heter ”Arbetsförmedling”, förmedla arbete är ju det minsta dom gör.
Flera jag pratat med den senaste tiden är både rädda och ledsna, för att inte säja förtvivlade. Anna som jag gick på Komvux ihop med och som arbetar deltid i en affär var alldeles ifrån sej. Vad händer nu, måste vi sälja huset, jag söker ju allt som finns men ingen vill ju anställa på heltid.
Hur kan man utsätta redan trängda människor för denna press?
Nu blev jag som sagt avstängd för att jag inte ”redovisat” sökta arbeten, men jag hade sökt. Förra veckan fick jag ett svar och blev också kallad till intervju.
Så det verkar som jag om en månad börjar som personlig assisten, också det på deltid.
Jag måste alltså lämna ett vikariat på 56,7 % för ett annat jobb i samma förvaltning på 73,3%. Sedan måste jag fortsätta söka ”högre tjänstgöring” annars förlorar jag rätten till a-kasseersättning.
Om jag sedan tvingas fortsätta på dessa låga lönenivåer som deltid innebär så kommer a-kassan att räknas på det beloppet när min nuvarande period är slut.
Alliansregeringen centralt ger order om utökad jakt på oss deltidsarbetslösa medan deras partibröder (och systrar) kommunalt bara erbjuder oss deltider.
Man kan bli revolutionär för mindre. Men nu är jag ju redan det.
Så i väntan på att fler skall inse att det måste till en radikal samhällsförändring så får vi väl fortsätta bilda opinion mot de värsta avarterna av högerpolitiken.
Det kan tyckas futtigt att motionera i kommunfullmäktige som vi i Lysekil gjort där vi kräver rätt till heltidsanställningar som man kan försörja sig på.
Men alternativet att bara gnälla hemma är futtigare. Nu har vi lyckats sätta fokus på en viktig fråga och ställa högerregeringens lokala företrädare till svars.
Det är ett steg i rätt riktning att avslöja tjuvsamhället.
Fler krönikor