Krönika i Proletären nr 20/-00 under rubriken "Vi som bygger landet" av Stig Berlin.

Det positva i att säga NEJ !

Det finns många myter om oss Kommunister. En sådan är att vi skulle vara negativa. I och för sig finns det många anledningar att inte "gilla läget" som ministrarna brukar säga.
Det finns många skäl att protestera med så mycket orättvisor och så mycket absurda saker som händer och beslutas varje dag.
Men att påstå att vi skulle vara negativa. NEJ ! Inget kan vara mer felaktigt.
Det finns väl ingen som har en så positiv människosyn eller så positiva visioner som vi Kommunister. Till allt djävulskap som händer har ju vi konkreta positiva alternativ.
Ett av EU-anhängarnas mest positiva argument inför Folkomröstningen var väl:  "Det är roligare att säga JA !"
När jag var på ett Representantskapsmöte i Metall avd 112  hade vi uppe en skrivelse från min arbetsplats om kortare arbetstid. Det skulle varit mycket roligare om fler hade sagt JA till den. Men för att inte låta så negativa så formulerar ordförande frågan som ett JA till Styrelsens avslagsyrkande istället. Då kunde de Socialdemokratiska JA-sägarna fortsätta att tycka att det är roligare att säga ja .
Även om det är roligt att säga JA, så är det inte ofta man får chansen att diskutera med någon som står för sitt ja till EU. På jobbet är det bara några som erkänt att de röstat ja, men i dag känner de sig grundlurade. Resten är glada att de sa nej .
Det är som sagt inte lätt att hitta någon som öppet argumenterar för ett ja till EU.  Det är lika svårt som att få någon att försvara Sossarnas politik.
På min arbetsplats finns det ingen.
Men jag lyckades faktiskt hitta en som hade bägge dessa egenskaper. Han hade i och för sig betalt för det men ändå.
Det var på ett möte med Metallsektionen dit det hade kommit en Ombudsman som skulle förklara varför Metall hade tagit ställning för EU och EMU utan någon som helst debatt bland medlemmarna.
Det var ett glest besökt möte. Ombudsman Lars Jonsson var väl van att bara redan frälsta kom. Så han passade naturligtvis på att ondgöra sig över hur trött han var på alla dessa negativa människor som bara säger NEJ till allting. NEJ till EU, NEJ till EMU, NEJ till kärnkraft, NEJ till OS i Stockholm osv.
Själv gjorde jag klart att jag var djävligt trött på JA-sägarnas raljerande. Om man säger ja eller nej beror väl på hur frågan är ställd och vem som ställer den. Hur ytlig får man bli?
Ställ frågan om JA till Nationellt självbestämmande eller JA till miljövänlig el eller ställ frågan om en ökad satsning på breddidrotten istället för mutor till IOK-maffian. Då skulle jag också vara JA-sägare. Eller ännu hellre säg JA till ett Socialistiskt Sverige fritt från giriga kapitalister.
Då skulle det bli riktigt roligt att säga JA.
Men att säga NEJ till EU, EMU, SAF,TIMBRO, OS, NATO och alla andra konstiga bokstavskombinationer som finns hos Tokhögern.
Det är väl det mest positiva man kan ta sig till idag.     Det borde fler göra.

Fler krönikor

Tillbaka till KPML(r)