Krönika i Proletären nr 48/99 under rubriken "Från oss som bygger landet" av Stig Berlin.

Då får inget stoppa utvecklingen

På min arbetsplats har över 30 arbetskamrater blivit tvungna att lämna sina jobb bara i år. En fråga som diskuterats mycket i fikarummet är vilket som är värst, att få sparken eller vara kvar i skiten. Både för att vi mister många av våra arbetskamrater och för att vi måste jobba hårdare för att göra deras jobb också.  Naturligtvis vill alla ha jobbet kvar, men skall det ske till vilket pris som helst?
Hade det inte varit för den höga arbetslösheten skulle de aldrig fått folk att jobba under sådana förhållande.
När jag var på arbetarkonferens sista helgen i oktober pratade jag med många som hade liknande upplevelser.  Företagen sätter sådan press på de som arbetar att stress och förslitningsskador ökar. När detta sedan resulterar i sjukskrivningar eller att man inte orkar med jobbet så får man sparken för brist på kompetens.  Övertiden ökar nästan automatiskt i takt med att folk görs arbetslösa.
Ja sådan ser vardagen ut för fler och fler, varje dag kommer ju nya rapporter om utbrändhet bland de som behövs för att hålla samhället igång.
 Det är inte roligt längre att gå hit, är den allmänna uppfattningen när vi hinner prata om det på jobbet.
Det har aldrig varit särskilt kul att packa lock det skall jag villigt erkänna, men rasterna och de korta pauserna med arbetskamraterna har tidigare förgyllt arbetsdagen, men vad blir kvar nu.

Trots att ingen säger sig vilja ha det så här, är motståndet nästan obefintligt.  Det framställs som om det var något ödesbestämt . "Det är tråkigt men vi kan ju  inte stoppa utvecklingen"  är ett vanligt sosse-argument när frågan kommer upp.
Vadå utveckling?  För mej ser det mer ut som avveckling.
Utveckling är för mig  något positivt som tillför mänskligheten något. Att kunna arbeta i ett lugnare tempo, att ha tid att prata och umgås med arbetskamrater. Att ha ett intressant arbete som utvecklar en som människa. Utveckling skulle det vara om vi fick mer utbildning på arbetstid . Om tekniska lösningar som gör arbetet snabbare kunde utnyttjas till att korta arbetstiden och anställa fler. Det skulle väl vara en utveckling värd att kämpa för.

Det är ju fullt möjligt eftersom både tid, kunskap,teknik och pengar finns om det används för att höja människornas livskvalité.
Just nu går utvecklingen snabbt påstås det, men det spelar ju ingen roll hur fort det går om man är på väg åt fel håll.
Nu gäller det att vi som fortfarande har jobb  hårdare kräver kortare arbetstid, längre semester, lägre pensionsålder, utbildning på betald arbetstid och annat som gör livet lättare och minskar arbetslösheten. Det är väl sådana arbetsplatser och ett sådant samhälle vi vill att våra barn skall få.  Istället för ett liv i arbetslöshet eller stressiga jobb som gör människor sjuka.
Låt oss tillsammans vända utvecklingen så den gör det bättre och lättare för majoriteten av människor. Då kan utvecklingen gärna få gå snabbt och då hoppas jag att inget kan stoppa den.

Fler krönikor

Tillbaka till KPML(r)