Då får inget stoppa utvecklingen
På min arbetsplats har över
30 arbetskamrater blivit tvungna att lämna sina jobb bara i år.
En fråga som diskuterats mycket i fikarummet är vilket som är
värst, att få sparken eller vara kvar i skiten. Både för
att vi mister många av våra arbetskamrater och för att
vi måste jobba hårdare för att göra deras jobb också.
Naturligtvis vill alla ha jobbet kvar, men skall det ske till vilket pris
som helst?
Hade det inte varit för den höga
arbetslösheten skulle de aldrig fått folk att jobba under sådana
förhållande.
När jag var på arbetarkonferens
sista helgen i oktober pratade jag med många som hade liknande upplevelser.
Företagen sätter sådan press på de som arbetar att
stress och förslitningsskador ökar. När detta sedan resulterar
i sjukskrivningar eller att man inte orkar med jobbet så får
man sparken för brist på kompetens. Övertiden ökar
nästan automatiskt i takt med att folk görs arbetslösa.
Ja sådan ser vardagen ut för
fler och fler, varje dag kommer ju nya rapporter om utbrändhet bland
de som behövs för att hålla samhället igång.
Det är inte roligt längre
att gå hit, är den allmänna uppfattningen när vi hinner
prata om det på jobbet.
Det har aldrig varit särskilt kul
att packa lock det skall jag villigt erkänna, men rasterna och de
korta pauserna med arbetskamraterna har tidigare förgyllt arbetsdagen,
men vad blir kvar nu.
Trots att ingen säger sig vilja ha
det så här, är motståndet nästan obefintligt.
Det framställs som om det var något ödesbestämt .
"Det är tråkigt men vi kan ju inte stoppa utvecklingen"
är ett vanligt sosse-argument när frågan kommer upp.
Vadå utveckling? För
mej ser det mer ut som avveckling.
Utveckling är för mig
något positivt som tillför mänskligheten något. Att
kunna arbeta i ett lugnare tempo, att ha tid att prata och umgås
med arbetskamrater. Att ha ett intressant arbete som utvecklar en som människa.
Utveckling skulle det vara om vi fick mer utbildning på arbetstid
. Om tekniska lösningar som gör arbetet snabbare kunde utnyttjas
till att korta arbetstiden och anställa fler. Det skulle väl
vara en utveckling värd att kämpa för.
Det är ju fullt möjligt eftersom
både tid, kunskap,teknik och pengar finns om det används för
att höja människornas livskvalité.
Just nu går utvecklingen snabbt
påstås det, men det spelar ju ingen roll hur fort det går
om man är på väg åt fel håll.
Nu gäller det att vi som fortfarande
har jobb hårdare kräver kortare arbetstid, längre
semester, lägre pensionsålder, utbildning på betald arbetstid
och annat som gör livet lättare och minskar arbetslösheten.
Det är väl sådana arbetsplatser och ett sådant samhälle
vi vill att våra barn skall få. Istället för
ett liv i arbetslöshet eller stressiga jobb som gör människor
sjuka.
Låt oss tillsammans vända utvecklingen
så den gör det bättre och lättare för majoriteten
av människor. Då kan utvecklingen gärna få gå
snabbt och då hoppas jag att inget kan stoppa den.