Kustsamhällen till salu!
En hälsning från 1900-talet
Han hade åkt nära
40 mil i snömodd och dålig sikt och var ganska trött när
han kom fram till sin lilla fritidsstuga i det lilla kustsamhället.
Ja så liten var stugan förstås inte, det var mer som ett
hus. Där hade bott en barnfamilj tidigare och dom var långt
ifrån trångbodda men kunde inte låta bli att sälja
huset. 1,8 miljoner kronor har en viss dragningskraft.
Ja, så var han då
äntligen framme, chefsjuristen med sin son. Han hade tänkt vara
lite händig nu i slutet av året, hantverkarna hade naturligtvis
fixat det mesta men tapetsering av hallen och lite pyssel i garaget skulle
kännas kreativt.
Det är grannen till
min svärmor som anlänt, jag känner honom inte personligen
men jag känner sorten.
Har man en sommarbostad för
ett par miljoner en bil för en halv miljon, vad har man
då inte som permanentbostad
på mantalskrivningsorten? Och vad har man för timpeng eftersom
man tydligen också har en massa fritid för att kunna nyttja
sina egendomar.
Hade jag frågat honom
hade han nog sagt att det handlar om" hårt arbete och prioritering".
Själv har jag förmånen
att vara ingift i en del av ett reservat i denna miljö och från
den positionen blickar jag ut över ett före detta levande kustsamhälle.
Har tagit ledigt några
dagar så här i slutet av 1900-talet, inte för att studera
överklassens gräshoppebeteende det får man på köpet,
man kommer inte undan.
Nej, jag har precis som chefsjuristen,
tagit chansen att koppla av i dödstyst kustmiljö.
Det pågår en
permanent diskussion i kustkommunerna om hur man skall hejda mörkläggningen
av de mest kustnära bostadsbeståndet.
Boendeplikt kan vara en lösning
sade en uppgiven kommunpolitiker just för en stund sedan på
TV:s lokalnyheter . Men medan gräset gror dör kon.
Grejen är att precis
nu i årsskiftet träder en ny lag i kraft som ger utländska
medborgare obegränsad rätt att köpa fritidshus i Sverige.
Sverige har varit medlem
i EU i fem år och undantaget vad gäller förvärvslagstiftningen
upphör och anpassas till EU:s fria kapitalrörelse.
Restriktioner som varit i
bruk sedan 1829, för att förhindra att svenska naturtillgångar
hamnar i utländska händer, upphävs även för fritidshus
1/1 2000.
Ännu mer kapital skall
släppas loss och även om man tycker lika illa om svensk överklass
som tysk, så förstår man att trycket blir värre och
huspriserna än mer förödande med den nya lagen, med den
förstärkta Europeiska kapitalfriheten.
Hur ser då det mörklagda
grannskapet ut 99-12-31? Jo det är skohandlarn från mellansverige
som lovade att öppna skoaffär om han fick köpa huset och
kommunen avstod förköp. Just idag har det snöat så
det finns spår av skor, men inte av någon skoaffär.
Så är det militären
av någon hög grad, som i ännu högre grad blivit en
plåga för sin granne genom balkongbyggnadsbråk.
Av femtio hus är kanske
5 6 åretruntboende i den äldsta och attraktivaste delen.
Det är VD:ar, generaler och idel överklass. Och några stenkast,
eller granatkast längre bort har fd försvarsminister Thunborg
sitt sommarboende.
Hur ser man föresten
att det är överklass som köpt huset, förnär som
på att soptunnorna har markeringar så att man slipper åretruntavgifter?
Jo det växer upp staket och stängsel på ställen där
"urbefolkningen" inte hade en aning om att det fanns en tomtgräns.
Från min utsiktspunkt
ser jag egentligen bara två åretruntboende, en ensamstående
mamma och pensionärsparet Sven och Karin.
Om överklassen fortsätter
att köpa sommarstugor för flera miljoner kommer vi inte att kunna
bo kvar för fastighetsskatten säger Sven. Taxeringsvärdet
på deras lilla stuga blir högre för varje miljonköp
som genomförs i kvarteret.
Om Sven och Karin kan eller
vill bo kvar kan man undra, det är öde och tomt större delen
av året när husen är uppköpta av badgäster och
Karin skulle nog hellre vilja bo i Uddevalla, i alla fall på vintrarna.
Eller som hon säger
"Om någon av oss dör, då säljer jag huset och flyttar
till Uddevalla."
Generalen av den högsta
graden, som bor vi torget missar inte ett tillfälle att försöka
övertala änkan som bor närmast bryggan att sälja. Men
hon vill bo kvar och se på sommarens båttrafik från sin
balkong. Hennes krav på bevarad livskvalitet stör generalen.
Överklassen är
i total avsaknad av folkvett och hyfs, och så har dom den nyliberala
tolkningen av begreppet diskriminering. Dvs: dom har spanat in en drömvilla
vid havet, förfogar över obegränsat med pengar, och så
bor där en gammal änka som vägrar att sälja!! Bort
med frihetsinskränkande regleringar, är deras fältrop.
Hon har dock konkurrensfördel
änkan, hon råkar trots dålig pension äga huset, men
dagens sätt att beräkna taxeringsvärdet i attraktiva områden
kommer att röja väg för överklassens önskan att
kunna köpa absolut allt för pengar.
Att vanliga dödliga
skulle kunna hänga med i budgivningen när fastigheterna blir
till salu är inte att tänka på.
Riksdagens "chefsjurister"
formar taxeringsvillkor som gör att fattiga pensionärer tvingas
flytta så att chefsjuristerna och generalerna kan fullborda ockupationen
av svenska västkusten. En handling som ser ut som en tanke?
Nu öppnar visserligen
lagstiftningen för obegränsad konkurens även från
utländsk överklass men den konkurrensen bekymrar dem mindre än
änkor som vägrar att sälja sin livskvalitet.
Att lagstifta om boendeplikt
är naturligtvis en teoretisk möjlig juridisk dellösning
men den kommer man säkert att krångla sig förbi, chefsjuristerna
och skohandlarna.
Man måste slåss
för ett upplyst samhällsystem om man skall inte skall få
mörklagda
kustsamhällen.
Som alltid är överklassen
destruktiv.
Yngve Berlin.