Tal av Britt-Marie Kjellgren fullmäktigeledamot för Kommunistiska Partiet i Lysekil
Hölls på möte på Kungstorget lördag 10/3 kl:11.00 .

I torsdags var det den 8 mars.
Varje år den 8 mars firas den internationella kvinnodagen.
Den är mer eller mindre känd i hela världen.
Dagen instiftades av kämpande kvinnor för snart 100 år sen. Det är alltså inget nytt modernt påfund i feministisk anda som sett dagens ljus i den svenska politiken.
1977 antog FN:s generalförsamling en resolution som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag den 8 mars.
Varför?
Varför behövs överhuvudtaget en speciell kvinnodag???
Kvinnorna har olyckligtvis som grupp problem. Inte alla kvinnor, men väldigt många.
Dålig social status, dåliga löner, dåliga anställningsformer och ett tungt dubbelarbetande liv.
Resolutionen i FN 1977 var nog tänkt att sätta fokus på detta problem.
Det är 30 år sedan.
På 30 år borde det väl kunna hända en hel del bra saker eller???
Är problemet löst?
Icke!!!!!!
Av världens 1.3 miljarder fattiga människor är uppskattningsvis 70 procent kvinnor.
Av världens 27 miljoner flyktingar är uppskattningsvis 70 procent kvinnor och barn.
Kvinnor och barn är de största offren i nutidens krig – inte soldater!!
Av världens analfabeter är de flesta kvinnor.
Av de barn som inte går i skolan är de flesta flickor.
Varför är det alltid kvinnorna som drabbas värst?
Att det är kvinnorna som drabbas är ingen kvinnofråga. Det är en klassfråga.
I Sverige kan vi se en förfärande högerpolitik som breder ut sig.
Oavsett socialdemokratisk eller som nu borgerlig allianspolitik drabbas ung som gammal, kvinna som man.
Men i många avseenden drabbas kvinnor mer än män.
Vi kommunister tycker att det är skamligt att vi fortfarande lever i ett samhälle där fel klass och fel kön blir ett handikapp!

Som en slump eller kanske inte…. På kvinnodagen den 8 mars lämnade vi i kommunistiska partiet här i Lysekil in en motion till kommunfullmäktige där vi kräver rätt till heltid och möjlighet till deltid för de som arbetar i kommunen.
Detta är en kvinnofråga.
Flest deltidsanställda kvinnor finns inom den offentliga sektorn. Nästan varannan vårdanställd kvinna jobbar deltid.
(I den privata sektorn finns flest deltidsjobb bland de handelsanställda.)
Jag som kvinna anser att vi kvinnor i Lysekil måste kunna leva på vår egen lön!
Jag som kvinna anser att Lysekils kommuns lågavlönade deltidsarbeten är en kvinnofälla.
Jag som kvinna anser att den som önskar arbeta heltid i Lysekils kommun skall ha den rätten.
Jag som kvinna anser att Alliansregeringens hårdare regler för att få A-kassa drabbar de ofrivilligt deltidsanställda som oftast är kvinnor.

Det borde vara en självklarhet att alla kommunanställda skall kunna leva på sin lön. Men så är inte fallet, allt för många har en oönskad deltid.
Av de kommunala tjänster som just nu finns utannonserade är det nästa bara deltider.
Alla på olika procentsatser 50%, 54%, 66,9%, 77% osv. och nästan ingen över 80%.
Som sagt: Jag som kvinna anser att du som kvinna skall kunna leva på din lön.
Med låga löner som standard inom yrken som drabbas av deltidstjänster blir detta en gigantisk kvinnofälla.
I jämställdhetsplanen för socialförvaltningen, här i Lysekil, får man en klar bild av sambandet mellan antalet deltidstjänster och ojämlikheten mellan könen på dessa arbetsplatser. På de kvinnodominerade arbetsplatserna är det över hälften, 61%, deltidsarbeten. Om vi vill ha en jämlikhet värd namnet måste dessa kvinnor erbjudas heltid. Det är också ett sätt att råda bot på underbemanning och ett alltför stort sjuktal för dessa kvinnor.
Arbetet inom vård- och omsorg är ett ansvarsfyllt och slitsamt arbete. En heltid kan kännas tung och svår. Då är naturligtvis lösningen: sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. 

Som sagt: Jag som kvinna anser att Lysekils kommuns lågavlönade deltidsarbeten är en kvinnofälla.

De som är deltidsarbetslösa jagas nu allt intensivare av ”Alliansregeringens” hårdare regler för att få A-kassa. För att få behålla rätten till A-kassa kan den som deltidsarbetar tvingas lämna ett arbete i kommunen för att ta ett jobb (även på annan ort) med några procents högre tjänstgöring. Detta drabbar både den deltidsanställda och den arbetsplats hon var en del av. Om man sedan blir arbetslös på en deltid så räknas a-kassan på detta låga belopp.
En politiskt skapad situation som hotar att göra allt fler arbetsföra och arbetsvilliga kvinnor bidragsberoende.
Som sagt: Jag som kvinna anser att den som önskar arbeta heltid i Lysekils kommun skall ha den rätten. Jag som kvinna anser att Alliansregeringens hårdare regler för att få A-kassa drabbar de ofrivilligt deltidsanställda som oftast är kvinnor.

I gårdagen Bohusläning läste jag om en temadag om yrkesval för skolungdomar i Uddevalla. Där visade det sig att det var ett dåligt intresse för  påbyggnadsutbildningarna  inom vård och omsorg.
Varför kan man fråga sig???

Vård och omsorg, det som är det mest betydelsefulla i vårt samhälle är inte attraktivt. Varför?
Kan det vara de dåliga lönerna och de urusla anställningsformerna?
Naturligtvis är det så!!!
I samma tidning kunde man läsa att:
Av dem som gått omvårdnadsprogrammet på gymnasiet så hade bara hälften fått jobb efter tre år. Bara hälften!!!! Varför inte alla??

Vi i kommunistiska partiet skriver bl.a. följande i vår motion till kommunfullmäktige:
Hur skall vi få ungdomar att utbilda sig till yrken där det inte finns heltidstjänster? Detta är redan ett problem som kommer att bli akut om inte kommunen tar ett större ansvar som den dominerande arbetsgivaren för många av dessa yrkesgrupper. Det gäller att skapa bra arbetsvillkor för dem som vill utbilda sig i yrken som skall ta hand om barn, sjuka, handikappade och åldringar i Lysekils kommun.

Jag som kvinna anser att vi måste ge ungdomen en chans.
Utan rätt till heltid omöjliggörs rekrytering av ungdomar till vården och omsorgen.
 
Därför föreslår vi i Kommunistiska partiet här i Lysekil, med vår motion, att kommunfullmäktige ger uppdrag och medel till tjänstemännen att omedelbart se över anställningsformerna så att de som vill erbjuds heltidstjänster.
Vi anser att denna fråga är viktig att prioritera för att tillvarata de mänskliga resurser som kommunens anställda är.
Därför måste det avsättas pengar i budgeten för dessa åtgärder.

Åter till den internationella kvinnodagen.
Den är ett tillfälle för mig som kvinna och kommunist att stå här och tala, men det är inte anledningen.
Anledningen är att jag önskar, vill, uppmanar er alla kommuninvånare i Lysekil, kvinnor, män, unga, gamla:
Följ kommunistiska partiets motion i fullmäktige.
Ta själva del i de politiska processerna för att förändra de orättvisor som finns i vårt samhälle.

Tillbaka till startsidan