Tal av Britt-Marie Kjellgren på den internationella kvinnodagen i Lysekil 8 mars 2008.

Idag är det den 8 mars.
Varje år den 8 mars uppmärksammas den internationella kvinnodagen.
Den är mer eller mindre känd i hela världen.
Dagen instiftades av kämpande kvinnor för snart 100 år sen. Det är alltså inget nytt modernt påfund i feministisk anda som sett dagens ljus i den svenska politiken.
1977 antog FN:s generalförsamling en resolution som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag den 8 mars.
Varför?
Varför behövs överhuvudtaget en speciell kvinnodag???
Kvinnorna har olyckligtvis som grupp problem. Inte alla kvinnor, men väldigt många.
Dålig social status, dåliga löner, dåliga anställningsformer och ett tungt dubbelarbetande liv.
Resolutionen i FN 1977 var nog tänkt att sätta fokus på detta problem.
Det är nu 31 år sedan.
På 31 år borde det väl kunna hända en hel del bra saker eller???
Är problemet löst?
Icke!!!!!!

Lagom till den internationella kvinnodagen i år, presenterar vi i Kommunistiska partiet ett program för bra jobb till alla.
Vi kallar det en arbetarlinje.
Det är ytterst angeläget att ställa kravet: Ett bra jobb till alla!
Här i Lysekil arbetar vi kommunister på många plan för detta.
Vi propagerar, informerar och agerar hela tiden i frågan.
I kommunfullmäktige har vi många gånger genom åren tagit upp frågan om jobben och satsningen på den offentliga sektorn.

Vi anser att denna fråga är viktig att prioritera för att tillvarata de mänskliga resurser som kommunens anställda är.
Därför måste det avsättas pengar i budgeten för dessa åtgärder.

Sedan maktskiftet för ett och ett halvt år sedan har högerregeringen genomfört en lång rad förändringar i Sveriges ekonomi som försämrar situationen för en majoritet av oss kvinnor.
Sämre a-kassa och sjukförsäkring och
införandet av vårdnadsbidrag och pigjobb är exempel.
Därför är det nödvändigt att vi tar kamp mot högerpolitiken och försvarar de kollektiva lösningarna mot liberalernas angrepp.
Högerns individualism och marknadsfundamentalism, d.v.s. att det skall gå att tjäna pengar på allting, är ett stort hot mot jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Jag ställer frågan idag, den 8 mars, på den Internationella Kvinnodagen:
Har högerregeringen gjort något för att förbättra jämställdheten i landet?
Har den frihet som liberalerna så gärna pratar om ökat för majoriteten av oss kvinnor?

Problemet är att liberalerna sällan vill tala om att det finns ett inbyggt kvinnoförtryck i samhället.
Istället vill de individualisera jämställdheten och talar om att det handlar om människors fria val.

Handel med kvinnokroppar uppstår för att vissa kvinnor väljer prostitution som yrke.

Ensamstående mammors dåliga ekonomi är ett uttryck för en ovanligt låg ambitionsnivå hos oss kvinnor i denna grupp.

Det gäller att satsa och göra något av sitt liv.
Bli gärna egen företagare.
Lätt som en plätt!
En egen liten vårdcentral skulle kanske vara något för den undersköterska som tycker att lönen från landstinget är för låg.

Liberalerna tycker inte om att se strukturer eftersom då tvingas de se mönster i enskilda människors öden. Detta skulle ju avslöja orättvisor, både mellan klasser och kön.

Jag kan nämna några jämställsdhetsfakta:

-Personalen inom vård och omsorg består till 85% av kvinnor. Inom byggsektorn är 93% av de anställda män.

-Kvinnors löner motsvarar i genomsnitt 83% av männens löner.
-49% av kvinnorna och 72% av männen arbetar heltid.

-Mer än dubbelt så många kvinnor som män är anställda som vikarier.

-Mammor tar ut 80% av alla föräldrapenningsdagarna samt 64 % av alla dagar för vård av sjukt barn.

Den som inte skulle vilja ändra på dessa strukturer framstår som ett monster. Och inte ens nyliberaler vill framstå som ett monster.
Ändå kvarstår faktum att högerregeringen på kort tid har genomfört en lång rad förändringar i samhällsekonomin som på ett strukturellt plan missgynnar det stora flertalet av oss kvinnor.
Inte minst arbetarklassens kvinnor.
De omfattande och skandalösa försämringarna i både a-kassesystemet och sjukförsäkringen drabbar i första hand oss kvinnor eftersom vi kvinnor överlag har sämre inkomster och därför relativt blir av med mer pengar när avgifter höjs och ersättningar sänks.

Som sagt, statistiken visar att vi kvinnor inte bara har lägre lön utan också har en sämre förankring på arbetsmarknaden med fler visstidsanställningar och många deltidsjobb.
Dessutom kan man också se att vi kvinnor är oftare sjukskrivna än män.
När så regeringen inför en bortre parentes i sjukförsäkringen genom att efter ett halvår tvinga den sjuka att stå till hela arbetsmarknadens förfogande, så riskerar många av oss kvinnor att förlora sin sjukpenning och istället hänvisas till, i bästa fall a-kassa, i sämsta fall ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.

Inget fel på kollektiva hjälpsystem som a-kassa och socialhjälp, men är man sjuk så är man det.
Kan man arbeta så borde man få göra det!
D.v.s. bra jobb åt alla.
Men nu är det så att regeringen består inte bara av hängivna liberaler som för marknadens bästa piskar medborgare som redan ligger ner.

I högeralliansen finns också den kristna konservativa högern, som med tanke på hur få som faktiskt röstar på det partiet har fått ett orimligt stort inflytande över oss svenska kvinnors vardag.

Kristdemokraternas lösning på kvinnors problem är så gott som alltid att försöka vrida tillbaka tiden och bejaka den patriarkala familjen.

Genom att införa vårdnadsbidraget sänder regeringen ut budskapet att alla vi kvinnor egentligen bara längtar efter att få gå hemma med barn och hushållsarbete. Äntligen kan vi få ägna oss åt vår sanna livsuppgift på heltid och dessutom få några tusenlappar i månaden för nöjet.
Vårdnadsbidraget riskerar att bli en fruktansvärd kvinnofälla.
Frågor man kan ställa är:

-Kommer småbarnsmammor som blir arbetslösa att ha rätt till a-kassa eller kommer de att hänvisas till vårdnadsbidraget?

-Hur blir det med pensioner och socialförsäkringar?

-Och är det verkligen anständigt för en kvinna på 2000-talet att vara ekonomiskt beroende av sin man?

Ett annat ekonomiskt regeringsbeslut som luktar mer 1800-tal än 2000-tal är skattereduktionen för hushållsnära tjänster.
Nu skall de rika återigen kunna anställa en ung kvinna ur arbetarklassen för att ta hand om familjens skitiga toaletter och smutsiga tvätt.
Skattebetalarna skall dessutom subventionera eländet, istället för att skattepengarna går till att täcka behoven i vår gemensamma hemtjänst och äldreomsorg.

Poängen med att räkna upp högerregeringens dumma beslut under sin hittillsvarande mandatperiod är att visa på hur ömtåliga våra, vi kvinnors, grundläggande rättigheter är.
Saker som vi tagit för givna, som rätten till arbete, preventivmedel och barnomsorg, har bara funnits under en kort, kort tid av världshistorien.
Och det är alltid lättare att rasera än att bygga upp.

Mot regeringens angrepp på oss kvinnor ställer vi kommunister därför den klassmässiga och socialistiska lösningen på jämställdheten.
-För att vi över huvud taget skall kunna börja tala om att vi kvinnor har samma möjligheter och rättigheter som män så behöver vi en stor och väl fungerande offentlig sektor så att vi kvinnor inte behöver arbeta gratis med att ta hand om barn och gamla.

-Vi måste sänka normalarbetstiden till 6 timmar om dagen så att vi kvinnor lämnar deltidsträsket på arbetsmarknaden.

-Vi måste också få lika lön för likvärdigt arbete.

För det stora flertalet av oss kvinnor i Sverige är det nödvändigt att ta kamp mot högerregeringens liberala och konservativa angrepp på jämställdheten. Lösningen på kvinnors problem ligger inte i individualism och marknadsfundamentalism, utan i gemensam kamp och socialism.

 Åter till den internationella kvinnodagen.
Den är ett tillfälle för mig som kvinna och kommunist att stå här och tala, men det är inte anledningen.
Anledningen är att jag önskar, vill, uppmanar er alla kommuninvånare i Lysekil, kvinnor, män, unga, gamla:
Följ kommunistiska partiets arbete och kom med.
Det är viktigt att du själv tar del i de politiska processerna för att förändra de orättvisor som finns i vårt samhälle.

Tillbaka till startsidan