Nedanstående insändare fanns att läsa i Lysekilsposten 8/10- 09

Är det valfrihet att stänga matsalen på Servicehuset och att lägga ned fotvården?
Det pratas mycket om medinflytande och kundanpassning inom vården idag.
Det är på gång att konkurrensutsätta hemtjänsten för att ” öka valfriheten och inflytandet för brukaren”.
Men ingen frågar oss som jobbar vad vi anser.
Varför inte fråga vad behovet är och se till att personalen får resurser att utföra det.
Istället gör man som vanligt tvärtom.
Nu vill man stänga matsalen på ”Servicehuset” där de boende och andra biståndsbedömda äter på helgerna.
En jätteviktig social funktion som nu i kortsiktig besparingsiver skall fråntas de äldre.
Vart tog valfriheten och inflytandet vägen när detta bestämdes?
ALLA borde väl fatta hur viktigt det är med en gemensam måltid.
Men varken de som äter eller vi som arbetar i hemtjänsten blir ens tillfrågade innan detta idiotiska beslut fattas. Man vet inte ens om det blir en besparing kortsiktigt.
Det behövs ju FLER mötesplatser, inte färre.

I samma byggnad finns än så länge fotvården dit de boende kan gå och få skött om sina fötter. Men nu skall också denna fantastiskt viktiga service försvinna utan att de som drabbas får säga sitt.
Vart tog valfriheten och inflytandet vägen när detta beslutades?
Vad tjänar man på att folk får sämre fötter och sämre rörlighet?
Vad tjänar man på den oro som detta medför?
Två viktiga funktioner som gör livet lite lättare fråntas dessa människor utan att konsekvenserna beaktas.

Detta är bara två exempel på hur man säger en sak och gör en annan.
Alla som arbetar i vården vet hur personalen hela tiden pressas med mer arbetsuppgifter och mindre tid till att uppfylla de behov av vård och social omvårdnad som behövs.

Är hjärtligt trött på att läsa massa fina visioner som sedan bara förvandlas till tomma ord ute i verksamheterna när det kortsiktiga sparandet får råda.
Som hemtjänstpersonal eller personal på andra ställen i vården känner man sig inte särskilt delaktig eller ”lyssnad på” 

Alltför ofta är det för lite personal. När någon är ledig eller sjuk så kräver ledningen att det skall ”nollas”.
Själv var jag undrande inför vad det innebar med ”nollning”.
Begreppet nollning brukar ju användas vid kränkande ritualer i skolan och en nolla vet väl alla vad det är.
Så frågan är vad det betyder inom vården och i hemtjänsten?
Betyder det kränkning eller idioti. Både och kan man väl säga.
Nollning eller att nolla är helt enkelt att inte sätta in ersättare när någon är sjuk eller av någon annan anledning inte kan utföra sitt arbete.
Färre personer får göra mer jobb helt enkelt.
Ständiga omorganiseringar ger oss heller inte mindre att göra.
Tvärtom läggs det ständigt nya uppgifter på personalen och ändå utsätts vi för ”nollning”. Men det verkar inte räcka med detta. I Lysekil skall socialförvaltningen spara 24 miljoner, otroligt mycket pengar i en liten kommun. Men inte mer än att man har kunnat spendera en ännu större summa på strandpromenad i Bansvik. Snacka om att slänga pengarna i sjön.

Till vissa saker finns det ALLTID pengar medan det på annat ALLTID måste sparas.
Man upphör aldrig att förvånas över prioriteringarna.
När Kommunistiska partiet i fullmäktige kräver att regeringen måste skjuta till pengar för att kunna hålla lagstadgad verksamhet i kommunerna så sitter ansvariga (eller om det var oansvariga) politiker och anser att detta är orealistiskt samtidigt som bördan lastas över på dem som har det sämst.
Vill man göra något åt den skenande arbetslösheten och den sociala utslagningen så är det ju genom att se till att det blir fler arbetstillfällen.
Då duger det ju inte att spara på den offentliga verksamheten där behoven är oändliga.
Det är ett oerhört slöseri som pågår när det sparas på detta sätt.

Stig Berlin
Vårdbiträde i hemtjänsten och
ersättare i kommunfullmäktige för Kommunistiska Partiet

Tillbaka till startsidan