Tal av Henrik Källén på solidaritetsmöte för Palestina i Lysekil 22/9-07

I år är det jubileum! Det är 50 år sen den första omfattande etniska rensningen började i Palestina och 40 år sen Israel ockuperade de sista Palestinska områdena, Västbanken och Gaza. Men det är ett jubileum som inte är värt att jubla så mycket över. I media är det tystare än nånsin om Israels rasistiska våld. Vi har en svensk regering som aldrig tidigare varit så Israelvänlig. Samtidigt har det humanitära läget enligt FN aldrig varit värre sedan ockupationen började;

Kraftverk och avloppssystem är utslagna efter Israelisk bombning, det råder kolossal brist på mediciner, mer än 40-procentig arbetslöshet och ca 80 procent lever i djup fattigdom utan pengar till boende, kläder och mat. I dagarna har Israel med hastigt stöd från USA förklarat Gaza som en ”fientlig enhet” och man anser sig ha rätt att strypa vatten och bränslekranar.

Dag för dag de senaste åren har den kolossala apartheidgmuren rests genom Palestina. Den reser sig mellan hus, över vägar, genom olivlundar och fält. Betongmuren skiljer vänner och släktingar från varandra. Den spärrar vägen till skolor och arbeten. Den stänger inne hela byar i getton, skär sönder det palestinska territoriet och ökar utrymmet för de israeliska kolonierna på ockuperad mark. Palestinierna har blivit rättslösa fångar i sina egna städer, sitt eget land medan omvärlden kryper eller aktivt hejar på Israel.

Den svenska regeringen inte bara tiger inför Israel. Den verkar tycka att det amerikanska militära stödet på 20 miljarder per år till Israel inte är tillräckligt. Sverige bedriver ett militärt utbyte och vapenhandel med Israel. Studieresor har skett i båda riktningar, den svenska Försvarsmakten har lånat ut militärt materiell och SAAB har köpt komponenter till JAS-projektet av Israelisk krigsindustri. Allt detta under både den förra och den nya regeringens insyn och detta med en stat som slagit rekord i förbrytelser mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Mina, dina, ja våra skattepengar har hamnat i ockupationsmaktens händer – det är skamligt.

Den svenska regeringen måste agera, tydligt fördöma och isolera Israel. Det militära samarbetet med Israel och alla gemensamma militära övningar måste avslutas. Den svenska vapenhandeln med Israel måste upphöra, inte en enda av våra svenska skattekronor ska kunna leta sig in i den smutsiga israeliska krigsindustrin.

Men det som nu sker Palestina, inte ytterligare ett käckt tillfälle att göra utspel. Det som nu sker är resultatet av 40 års vidrig ockupation med ett ofattbart högt mänskligt pris. Men vi kan inte fortsätta vänta på den blundande Bildt och bombhögern - vi måste ta tag i det själva och visa vårt stöd till det palestinska folket.

Kommunistiska Partiet har startat en insamling till ett skolprojekt i Gaza. Där finns barn med inlärningssvårigheter, funktionshinder och analfabeter som inte får den hjälp de behöver i de sargade skolorna. Ledaren för organisationen som driver skolan säger
”Vi gör sånt som inga andra gör. Antingen får barnen hjälp av oss eller så får de ingen alls”.

När vi står här om ytterliggare 10 år - på 50 års dagen för ockupationen av Västbanken och Gaza hoppas jag att vi istället har en Palestinsk stat att fira. Skolprojektet i Gaza är en bit på vägen.

Bojkotta israeliska produkter i mataffären!

Skänk en slant till skolprojektet i Gaza!

För ett fritt och demokratiskt Palestina!

Tack!

Tillbaka till startsidan