Konflikten i Mellanöstern är
inte så enkel som Stig Berlin försöker få det att
framstå skriver en ungmoderat om våra tidigare uppmaningar
till bojkott och fördömmande av Israel.
Här följer svaret
Du påstår i ett svar på
mina och KPML(r):s krav på total bojkott av Israel att konflikten
inte är så enkel. Jag vill nog påstå tvärtom.
I skuldfrågan är den mycket
enkel.
Som jag skrev i förra insändaren
så finns det inte två likvärdiga parter i denna konflik.
Det finns en ockupationsmakt och ett ockuperat folk. En part som kräver
total underkastelse och en som kämpar för sin frihet.
Palestinierna kan inte anfalla de israeliska
ledarna med Apachehelikoptrar, inte avfyra USA-tillverkade raketer och
missiler rakt in i deras arbetskontor, deras hem och sen massakrera dem.
Inte heller har de USA-skänkta attackplan, vars missiler och robotar
spränger hela kvarter i bitar.
Palestinierna har inga stridsvagnar att
skjuta de israeliska polis- och militärförläggningarna sönder
och samman med. Palestinierna saknar bulldozers och grävmaskiner som
de kan krossa och mangla sönder de judiska ockupanternas bosättningar
med. Bara komma rullande mot en bosättning med dem, ge människorna
tio minuter på sig att packa sig i väg därifrån,
innan dynamiten tänds på, och bulldozers gör resten av
jobbet.
Palestinierna har inte några flygplan,
några tanks, några kanoner. Därför kan de bara föra
sin befrielsekamp med de "barbariska" metoderna. Med stenar och brinnande
bildäck. Eller de desperata självmordsattacker som unga män
och kvinnor utför. Det är naturligtvis fruktansvärt när
civila israeler kommer till skada men det är helt och hållet
den Israeliska ockupationsmakten som bär ansvaret.
Det är Israel som ockupationsmakt
som svarar för ett oförsvarbart våld varje dag, varje timme,
varje minut, år ut och år in!
Det handlar inte enbart om dödssiffrorna,
hur fruktansvärda de naturligtvis är. Det handlar om den dagliga
förföljelsen, de dagliga förolämpningarna och trakasserierna,
den dagliga förödmjukelsen, den dagliga skändningen av ett
folk och dess land.
Alla krav måste riktas mot Israel
och mot dem som håller Israel om ryggen. Den israeliska våldspolitiken
måste få ett stopp och bara en mäktig internationell opinion
kan stoppa den.
Hindrum menar att en bojkott inte hjälper.
Själv är jag övertygad om att en bojkott biter, det visar
exemplet Sydafrika under apartheid. Inte i första hand av ekonomiska
skäl, utan av politiska. Minskade exportinkomster kan Israel kompensera
genom ännu större bidrag från uppdragsgivaren USA, men
inga dollar i världen kan köpa Sharon fri från den internationella
opinionens avsky och isolering. Det är detta en bojkott handlar om.
Israel måste uteslutas ur den internationella gemenskapen tills dess
att Israel accepterar och fullt ut respekterar det palestinska folkets
rättigheter.
Ingen skulle komma på tanken att
beskylla de norska motståndsmännen under andra världskriget
för terrorism när de saboterade för den tyska ockupationsmakten.
Samma är det här. Det är
den israeliska ockupationsmakten som begår förbrytelserna, som
använder terrorismen som metod. Inte det ockuperade folket. Ett förtryckt
och ockuperat folks befrielsekamp kan aldrig vara terrorism. Folkrätten
är på den underkuvades sida - inte på förtryckarens.
Så enkelt är det.
Stig Berlin KPML(r) Lysekil