"Fackföreningen har byråkratiserats till den graden att det blivit ett självändamål, där medlemmen glöms bort."
Tal på repskapsmöte i Metall avd.:112 20/10 -04 av Stig Berlin.
Jag hoppas verkligen att alla kort läggs
på bordet nu och att de som missbrukat sitt förtroende inte
hålls om ryggen av förbundet.
Nu krävs det också att alla
medlemmar får all tillgänglig information.
Men det räcker naturligtvis inte för att få tillbaks förtroendet. Hela fackföreningen måste synas. Nu gäller det att det blir slut på dessa svinerier och att alla lik rensas ut ur garderoberna inom fackföreningen på alla nivåer.
Många ställer i dag frågan om hur sådant här kan hända gång på gång. För det är ju inte första gången som fackpampar är inblandade i sådana här affärer. Säkert inte sista heller.
Många jag talat med pratar också
om att lämna facket. På min gamla arbetsplats blev många
grundligt svikna av den organisation som skulle agera försvarsadvokat
när vi fick sparken.
Men nu börjar tålamodet tryta
även för de mest luttrade.
Därför måste det till kraftfulla
åtgärder.
Jag tror att medlemsinflytandet, eller
snarare bristen på medlemsinflytande, är en nyckel till att
detta missbruk växer fram.
Avståndet mellan oss medlemmar och
de som sitter i ledningen är alldeles för stort. Ju längre
detta avstånd blir desto mindre inflytande får vi medlemmar.
Därför tror jag att dessa storavdelningar
är förödande för demokratin.
Sedan vill jag ifrågasätta detta
byråkratiserade tjänstemannavälde där anställda
ombudsmän har fått för mycket makt och kommit väldigt
långt från dem de är satta att företräda. Att
fackföreningen har byråkratiserats till den graden att det blivit
ett självändamål, där medlemmen glöms bort.
I det här fallet nöjer man sej
inte med att ställa sig på företagens sida utan man tar
också till sig kapitalisternas livs-stil.
Detta leder ju till en uppgivenhet ute
på arbetsplatserna. För vem skall man lita på när
de man dyrt betalt, sätter kniven i ryggen på en.
Detta behöver diskuteras ute på
arbetsplatserna.
Har vi för mycket ombudsmän och
välbetalda funktionärer, med förmåner och befogenheter
som vi arbetare aldrig kommer i närheten av. Och hur är dessa
tillsatta. Hur har dom tid att göra alla dessa oegentligheten. Varför
är dom inte ute och företräder oss medlemmar. Dessa och
andra viktiga frågor bör organiserat diskuteras ute bland alla
medlemmar.
Det som har hänt i avdelningen är
ju förödande för hela den fackliga tanken. Inte bara för
att man missbrukat sitt förtroende å det grövsta och burit
sej svinigt åt .
Utan också för att vi i dessa dagar behöver mobilisera till motstånd mot den industrislakt som pågår. Inte i samförstånd med dom som hotar arbete och arbetsvilkor.
Nej, det som krävs nu är ju en
verklig facklig kamp
Det borde varit huvudfrågan på
ett repskapsmöte istället för denna skit.
Sedan vill jag att vi från detta
möte kraftfullt brännmärker de sextrakasserier som förekommit.
Man tror ju inte att det är sant,
men det verkar det ju tyvärr vara.
Hur skall man kunna driva fackliga frågor om jämlikhet mellan könen om man har en sådan människosyn. Hur kan man överhuvudtaget bli vald till uppdrag i organisationen. Vem har nominerat dessa personer. Är det ingen som har märkt någonting.
Sedan skulle jag vilja vidarebefordra en fråga som flera har bett mig att framföra.
Om de som misskött sig och svikit oss medlemmar, nu får lämna sina uppdrag. Hur är det då med den ekonomiska tryggheten för dessa.
Vi vet ju vad som händer en metallarbetare som sparkas fast man skött sig.
Men vi vet ju också att många skurkar får behålla sina löner och förmåner när de tvingas lämna sina uppdrag.
Jag vill därför ha en fullständig
redogörelse över ombudsmännens och de förtroendevaldas
villkor.
Det är många ute på arbetsplatserna
som undrar vad de kostar oss.
Ett märkligt möte med många frågetecken. Artikel från Proletären nr 51-04 om repskapsmötet 15/12-04.
Förra veckan var jag på ett
representantskapsmöte i Metall avdelning 112 i Trollhättan. Ni
har nog inte kunnat missa den skandal som de senaste månaderna valsat
runt i pressen med sexklubbsbesök, inköp av sexleksaker, dyra
spritnotor, oförklarliga hotellövernattningar mm. för medlemmarnas
pengar.
Under veckan före mötet kom beskedet
att fyra av ombudsmännen hade blivit varslade om avsked, två
av dessa gick då ut i media och förklarade sig oskyldiga och
orättvist behandlade. Det framkom också att större delen
av styrelsen blivit friade av utredningen. Men nu var det ändå
dags för en slutpunkt för denna "affär" enligt förbundsledningen.
På mötet förra veckan skulle vi få reda på
resten av utredningsresultatet. Jag hade väl inga större förhoppningar
att vi skulle få riktig klarhet i frågan. Redan på förra
mötet i oktober avvisade förbundsledningen mitt krav på
att alla uppgifter skulle läggas på bordet.
Det blev ett märkligt möte på många sätt. Den
vrede från repskapet som märktes på förra mötet
var som bortblåst. Istället hyllades den sparkade ombudsmannen
Kjell Hultgren när han berättade sin version av vad som hänt.
Ledningen i sin tur var väldigt svävande
i sin redovisning. Man fick intrycket att de bara ville få slut på
historien utan vidare debatt. Därför var det ju helt följdenligt
att punkten låg sist på dagordningen med ett dukat julbord
som spärr för att det i debatten skulle hinnas ställa obehagliga
frågeställningar. Det enda positiva med mötet var att det
beslutades att skärpa reglerna för representation. Så nu
bör det vara slut på vin och spritdrickande på medlemmarnas
bekostnad i avdelningen, alltid något.
Men när punkten om internutredningen
äntligen kom fick vi som sagt inte reda på mycket mer än
det som framkommit i media. Förutom den sparkade ombudsmannen Kjell
Hultgren var det även en av de friade ombudsmännen som berättade
hur illa hon behandlats under resans gång av förbundsledningen.
En före detta styrelseledamot ansåg
att ledningen bara ville ha syndabockar och att det var slöseri
att sparka duktiga ombudsmän. Han krävde också att repskapet
skulle uttala sitt stöd för de sparkade ombudsmännen. Men
istället för att presentera bevis så slog ledningen bara
fast att repskapet inte "ägde frågan" och att den därmed
var avslutad. Någon större debatt blev det alltså inte.
Men det blev till slut en omröstning om repskapet skulle ge de sparkade
ombudsmännen sitt stöd eller inte. Ett tiotal ansåg att
så skulle ske, någon motfråga ställdes aldrig så
jag fick inte rösta i frågan, även det ett märkligt
förfarande. Själv hann jag begära ordet precis innan streck
sattes i den korta debatten. Därmed fick jag faktiskt sista ordet.
Jag gick naturligtvis emot kravet på att ge ombudsmännen stöd,
men också emot de som ansåg att man nu kunde sätta punkt
i frågan. Oklarheterna och skuldfrågan är ju inte på
långt när utredda. De som suttit i avdelningens ledning måste
ju på ett mer aktivt sätt bidra till att klarhet skapas.
Samtidigt behövs det, som jag tog
upp på förra mötet, göras en översyn på
hela facket. Detta är ju inte på något sätt en unik
företeelse i avd.112.
Mer kommer nog att framkomma både i avdelningen och på central
nivå när de rättsliga efterspelen kommer. De ratade ombudsmännen
har säkert kompisar på central nivå som varit med när
det har bjudits och som nu har skäl att vara oroliga. Så det
är ju inte att undra på att det fanns röster om att man
inte skulle röra i gammal skit, det skulle enligt en talare skada
"rörelsen".
Men som jag sa i mitt inlägg, så
blir det när man inte håller rent. Rör man i gammal skit
så luktar det, så nu är det hög tid för en storstädning.
Så än är inte sista ordet sagt. Vem som har haft mest att
dölja kommer väl fram vad det lider. Men visst är det skamligt
att medlemmarna som betalt får reda på det sist.
Stig Berlin Repskapsledamot Metall avd.112.