Samtliga Partier i kommunfullmäktige
utom KPMLr var positiva till rivningen av två hyreshus (51 lägenheter)
i Lysekil.
På grund av visst hårklyveri
från podiet vad gäller Berlins sätt att yrka avslag, har
"avslagsyrkandet" kompletterats med en reservation.
Läs reservationen i sin helhet......
Reservation
§ 4-01 RIVNING AV AVSTÄLLDA FASTIGHETER PÅ ALMGATAN 11 OCH EKGATAN 12, FRIDHEMSBERGET, MARIEDAL 1:132
Undertecknad lämnar här en skriftlig
reservation enligt den argumentation på mötet mot ett beslut
om rivning som jag inledde med orden, "Skulle naturligtvis
kunna yrka avslag rakt av utan att motivera
mig, men det känns som om det fanns en risk att det inte skulle bli
någon debatt om jag inte yttrar mej" etc..
Då detta (förmodligen formellt korrekt) inte uppfattades som det avslagsyrkande det var, vill jag kort anföra skälen till mitt "avslagsyrkande".
Att riva blott 25 år gamla tegelhus
är hur man än ser det vansinnig kapitalförstöring.
Argumenteringen från kommunledningen, att de förfallit, att
det saknas
hyresgäster, att området tjänar
på "öppnare" ytor, är självuppfyllda profetior. Det
är att blunda för verkliga fakta.
Det saknas inte behov av bostäder.
Det saknas köpkraft!
Att riva fullt fungerande och relativt nybyggda fastigheter är att vända upp och ned på den bostadspolitiska problematiken.
Behoven av bostäder inte minst för unga människor kan bara lösas genom att befintliga bostäder görs tillgängliga för de som har behov av dem.
Oavsett bostadsdelegationens "krav" på just dessa hus så kvarstår faktum att bostadsmöjligheter slås sönder mitt fram för ögonen på bostadsbehövande.
Medan kommunen hyr hos privata värdar, river man de egna husen.
I ett större perspektiv och i princip går man marknadshyresivrarna till mötes med raserandet av dessa hyresfastigheter.
Likt försvarsspelaren som missade bakåtpassningen och sköt förbi sin egen och smått förtvivlade målvakt utropade "vad skulle jag göra då". Så vill kommunledningen att vi skall acceptera en ödeläggelse av över femtio beboeliga lägenheter.
Nej det kan vi aldrig acceptera. Bakåtpassning är en sak, men självmål! Nej tack.
Den 15 februari 2001.
Yngve Berlin. KPML(r)