1:a-majtal av Henrik Källén Röd Front 2007 i Lysekil

Kamrater, mötesdeltagare.

Ingen har väl lyckats undgå den ilande högervind som drar över Sverige. Den så kallade borgerliga alliansen tog som bekant hem valet i höstas. Och eftersom vi förunnats med en borgerlig allians i regeringsställning även på kommunnivå har vi fått se dess cyniska ansikte från högsta ort ner till kommunnivå. De senaste sju månaderna har man vaknat upp för att läsa om försämring på försämring för arbetare – och skattesänkning på skattesänkning för höginkomsttagare.

Kamrater, vi har sett sju månader av en brutal klasspolitik. Den offentliga sektorn går trots högkonjunktur fortfarande på knäna efter 90-talets nedskärningar, avtalsrörelsen lämnar företagens rekordvinster orörda och arbetslösa har fått känna på borgarnas klor och flås i nacken. Det är så pass mycket att man knappt vet vart man ska börja. Men jag börjar med att skicka en hälsning och mitt stöd till de som demonstrerar för Akutsjukhuset i Uddevalla idag. 

En av dem är en gammal klasskamrat jag mötte för ett par veckor sedan. Hon har sedan studenten för tre år sedan hoppat in på hemtjänsten vid behov. Hon har gått tre år och gjort tillfälliga inhopp och av att blivit inringd med kort varsel, där hon alltid varit tvungen om att tacka ja för att förvissa sig om att de ringer henne igen. Nu har hon nu en deltidsanställning på 70-80 procent.

Det är henne och människor i liknande situation som de senaste A-kassereglerna med  chocksänkta nivåer och sämre villkor ska hetsa och jaga. Nåja, nya regler handlar det ju egentligen inte om då det rör sig om ett reglement stiftat av Socialdemokratin, men tillämpningen har av den borgerliga kartellen triggats ut i fogarna.

Ungdomar utan heltidsanställning ska förutom att deras ersättning chocksänkts tvingas att söka jobb minst 30 timmar i veckan för att kvalificera sig till A-kassersättning. Det låter kanske som ett simpelt sätt att öka sysselsättningen genom att tvinga arbetslösa söka jobb på heltid, men andemeningen är naturligtvis en annan. Arbetsförmedlingen ska hetsa och tvinga hel- och deltidsarbetslösa till att ta vilka jobb som helst till vilken lön och vilka villkor som helst. Arbetsgivare får billig arbetskraft på bekostnad på våra löner och rättigheter.

I Norra Hamnen har man påbörjat bygget av ett reservat. Ett reservat där miljonärer ska bo samt ha bad och båtplats inom 50 meter. Till en början känner man sig bara likgiltig inför detta - varken jag eller någon här idag kommer förmodligen ha råd att någonsin ta sig innanför dörren på de här miljonvillorna. Men när man ser hur kommunen plötsligt hittar pengar över i budgeten och börjar bereda mark i hela området genom att bygga ny högskola, nya båtplatser och renoverar så gör det mig illamående. Vanliga löntagare subventionerar med sina skattepengar en renovering av ett område, med det enda syftet att göra det så attraktivt som möjligt för en norsk byggherre. 

Visst är det trevligt att det byggs, men det ska naturligtvis byggas vanliga hyresrätter för vanligt folk med vanliga löner. Ett billigt, attraktivt område som skulle kunna vara fullt av liv året om kommer istället vara kolsvart och dött 9 månader om året. Köpare kommer också med all sannolikhet betala kommunalskatt i sina hemkommuner.

”Man måste investera för tillväxt och framtidstro” sa Folkpartiets Kommunalråd Roland Karlsson i samband med det senaste kommunfullmäktigemötet.  Han syftade på upprättandet av ett industriområde ute i Djupedal. Han fick medhåll av Socialdemokraternas Sven-Gunnar Gunnarsson, som numera får betalt för att tycka tvärtemot i sin roll som oppositionsråd, men allt som oftast så tycker han ändå som Roland Karlsson. Syftet är att locka folk och företag till stan, men man gör med den nuvarande politiken väldigt tydligt vad för människor som ska lockas till stan; miljonärer under sommarmånaderna.

För i tanken att investera för framtiden ryms inte alla de deltidsanställda som jobbar inom kommunen och som inte vill något annat än jobba full tid. Alliansregeringen centralt ger order om utökad jakt på deltidsarbetslösa medan deras partibröder och systrar kommunalt bara erbjuder deltider. Ungdomar i Brastad ryms uppenbarligen inte heller, då fastigheten där en ungdomsgård precis öppnats nyligen sålts och den fortsatta verksamheten osäker.

Ordet fördelningspolitik har uppenbarligen fått en ny innebörd genom den borgerliga kartellen. Ordet som tidigare syftade på att fördela resurser till de grupper och människor som behöver det mest har man vänt bak och fram på. Numera tar man skattepengar från vanliga löntagare inom arbetarklassen för att subventionera överklassens köp av så kallade hushållsnära tjänster. Allt för att underlätta för redan välbetalda människor.
Men en vanlig löntagarfamilj kommer aldrig nånsin lägga sina sista hundringar i månaden på städhjälp – de skurar naturligtvis dasset själva! Det är skattepengar som skulle kunna användas till sjukvård, skola, dagis också vidare. Saker som verkligen hade underlättat vardagen för vanliga löntagare.

Kamrater, otaliga exempel kan räknas upp. Men de redan nämnda med försämrad a-kassa, borttagen förmögenhetsskatt och beredandet för ett miljonärsreservat i Norra Hamnen visar på att överklass och arbetsgivare flyttar fram sina positioner, på vår bekostnad.  Från regeringsnivå till kommunnivå förs det en brutal klasskamp. Problemet är att den för tillfället är ensidig. Svenskt Näringsliv och den borgerliga alliansen attackerar med hänsynslöshet alla de rättigheter och villkor som arbetarrörelsen kämpat till sig. Men det värsta av allt är att de får agera ostört. 

Inför den borgerliga offensiven mot välfärd och rättvisa står den i riksdagen etablerade vänstern i Socialdemokratin och Vänsterpartiet handfallna. I Socialdemokraterna sitter Persson kvar, även om man nu har klätt honom med högklackat, kort kjol och lila läppstift i form av Mona Sahlin. Det är samma cementerade högerpolitik som ska drivas.

Socialdemokrater och LO har talat, skrivit och bloggat mot försämringarna i A-kassan som drivits igenom, men när det kommer till konkreta aktioner så har det stått stilla. Man har avstått från det enda kraftfulla konfliktvapen vi har; strejkrätten. Vi manade i Kommunistiska Partiet under vintern, med stöd från 2 av 3 LO-medlemmar till politisk strejk mot försämringarna i A-kassan. LO-ledningen gick emot sina egna medlemmar och förblev paralyserade.

Vi har i Kommunistiska Partiet envisats med att upprepa det gång på gång. Men när A-kasse ersättningen sänks, akutsjukhuset i Uddevalla ska läggas ner, statliga företag planeras att säljas ut till reapriser och när kommunen skär ned på varje verksamhet så tål det att nämnas en gång till; Det går bra för Sverige! Näringslivet fortsätter att gå på högvarv och rapporterar rekordvinster – förra årets uppgick till cirka 170 miljarder i ren aktieutdelning! Staten visade i sin resultatrapport från förra året på ett överskott med hisnande 106 miljarder!

Det är i ljuset av detta vi måste se försämringarna. De sker inte av ekonomiska skäl utan ideologiska. Högern vill sälja ut allt! Det är ett systemskifte där man vägrar kommuner ekonomisk uppbackning för att de ska tvingas att sälja ut och lägga ut verksamhet på entreprenad. Överklassen vill inte längre vara med att via skattsedeln betala en vård som behandlar utslitna arbetare lika väl som övergödda direktörer. För överklassen blir det billigare att låta företagen betala en privat vårdförsäkring.

Skattesänkningspolitiken representerar en rå och cynisk klasspolitik.

Jag skrev i en valkrönika inför valet i höstas att en av mina största farhågar om vad ett borgerligt styre i Sverige skulle innebära, var att svenska ungdomar skulle strida utomlands. Där är vi nu. Svenska soldater genom insatsstyrkan ISAF ockuperar under amerikanska NATO-befäl Afghanistan. Svenska trupper till och med mördar på amerikansk beställning, vilket var fallet i en attack mot byn Boka förra hösten. ”Målet oskadligjort” rapporterade överste Sandström nöjt.  Borgarna smyger och kallar det för fredsbevarande styrka, insatsförsvar eller insats under FN-mandat. Mördare och en skam för Sverige säger vi kommunister.

Vi kommunister är kompromisslösa i inställningen till imperialistiska krig. Vi kräver att Sverige lämnar Afghanistan. Men vi nöjer oss inte med det. Vi säger; inte en man, inte en krona till imperialismens krig. Skrota JAS och det så kallade insatsförsvaret!

Den naturliga frågan man ställer sig är vart svenska soldater finns härnäst? Iran? Kuba? En sak är säker; Sveriges neutralitetspolitik är över.

Kamrater, vår planet mår inte bra. Glaciärer smälter, medeltemperaturen höjs samtidigt som man kan se hagel stora som tennisbollar i Japan. Det blir allt klarare att vi måste göra något för att minska de kolossala koldioxidutsläppen. Men det blir också allt klarare att svenska, såväl som utländska topp-politiker står närmast svarslösa inför hur man ska minska utsläppen. De är ju alla anhängare till den fria marknaden, där grundregeln ju är att den ska aldrig ska störas. Inte ens av ett miljöhot som kan ta oss in i ny istid. För Reinfeldt och company verkar en ny istid inte vara lika oroande som att vi måste reglera industriers utsläpp, reslängden på transporter och så vidare.

Den fria marknaden är oförenlig med en långsiktig hållbar utveckling. Vad vi behöver är planhushållning, där konsumtion såväl som produktion sker under demokratisk kontroll och planering. 

Kamrater, det är 1 Maj! Det är arbetarnas högtidsdag och nånting vi firar! Och visst är det så att även om vi ser en utveckling av samhället som är skrämmande, så gör vi också framsteg och segrar som tål att firas och vara stolta över!

Trots högervindarna i höstens val, så befäste Kommunistiska Partiet i Lysekil sin position som enda parti i opposition. Vi är det fjärde största partiet i kommunen, vilket kan tyckas obetydligt för ett revolutionärt parti, men det är ändå ett tecken på det förtroende som folk känner för oss i stan.

Kolonialmakterna är på reträtt från den illegala ockupationen av Irak. Storbritannien har redan börjat sitt tillbakadragande. USA följer med all sannolikhet under nästa år. Det är resultatet av ett långt opinionsarbete mot kriget, som startade här på torget med en manifestation som samlade hundratals människor för fyra år sen.

I Syd- och Centralamerika fortsätter vänsterradikala och revolutionära regeringar i Venezuela, Bolivia, Uruguay och på Kuba att stå emot USA:s dominans. Under natten trädde Venezuela ur IMF och Världsbankens tvångströja. De två organisationerna har tidigare lånat ut pengar till U-länder mot att de anpassar sig till en nyliberal politik. Venezuelas utträde är en milstolpe i U-ländernas kamp för suvärenitet och självbestämmande.

Idag är det också  40 år sen Röd Front samlades för första gången i Kungsparken i Göteborg. De medverkande kamraterna motiverade det med att ”De revolutionära arbetarna kan inte uppträda som om de inte fanns”. Och det är kanske viktigare idag än på mycket länge.

För när Socialdemokratin och Vänsterpartiets reaktion på valförlusten är att fortsätta svika medlemmar, väljare och arbetare som man redan gjort i decennier. När de fortsätter att driva en politik innanför kapitalismens ramar, och misslyckas med att visa på att det finns ett alternativ till borgarnas samhälle. Då måste vi träda fram och visa på alternativet – Socialismen.
Den socialistiska drömmen och visionen måste återupprättas. För att insikten om att det finns ett humanare och rättvisare sätt att organisera samhället på kommer avslöja högerpolitiken och all dess människofientliga cynism.

Tack!

Tillbaka till startsidan