1:a-majtal av Henrik Källén Röd Front 2008 i Lysekil

Kamrater
För andra året i rad firar arbetarklassen sin högtidsdag under öppet högerstyre. Med högern vid makten har redan stora klassklyftor blivit ännu större och på i princip alla områden går man på offensiven på arbetarklassens och välfärdens bekostnad.
Vi kommunister blir ofta beskyllda för att hysa starka känslor för klasskamp och revolutionsromantik. Men jag tänker inte romantisera om den pågående revolutionen i Sverige. Den revolution som den borgerliga regeringen driver är nämligen allt annat än vacker.
Man visar snarare prov på en kuslig, kristallklar klasspolitik.
Kampen mot vad man kallar utbrett bidragsfusk har stått högst upp på borgarnas dagordning. Den senaste är Socialförsäkringsminister Husmark-Perssons hetsjakt på småbarnsföräldrar som utpekas som någon sorts parasiterande ogräs. De påstås fuska med sina Vård Av Barn-dagar. I såpass stor utsträckning att hennes alliansregering satsar 50 miljoner för att nysta fram den bråkdelen som gör det. Försäkringskassan räknar med att dra in just lika mycket. Ingen vinst alltså.
Men det är ju inte heller det som är meningen. Vitsen är naturligtvis att i led med sin övriga arbetsmarknadspolitik att skrämma folk att gå till jobbet till varje pris. Reinfeldt menar i en intervju att “om någon som har ett barn som ofta är sjukt, så får de väl be någon farmor, mormor, eller någon annan i närheten att rycka in”. Eller i som i Reinfeldts egen verklighet och andra som har råd, kanske en skattesubventionerad hemhjälp.
Fusk ska givetvis stävjas. Men vad borgaralliansen gör är bara ännu ett steg i den hänsynslösa klasspolitik man för. Man silar mygg och sväljer kameler. Och man gör det högst medvetet. För samtidigt kan vi läsa att staten förlorar 46 miljarder kronor varje år till Lichtenstein och andra skatteparadis. Det sammanlagda skattefusket beräknas årligen till 133 miljarder kr, varav företagen står för det mesta. 133 miljarder - det är mer än kostnaden för hela sjukvårdsystemet! Det är här de stora fuskarna finns. Inte bland småbarnsföräldrar, arbetslösa eller sjukskrivna. Det är bland mångmiljonsvindlarna pengarna ska tas!
Kamrater,
Årets Röd Front sker samtidigt som sjuksköterskornas strejk. Deras krav är visserligen rent ekonomiska, men kampen handlar desto mer om politik. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting styrs av samma politiker som i riksdagen.
Moderaten och förhandlingschefen för Sveriges Kommuner och Landsting, Ingela Gardner Sundström beskriver oförskämt sjuksköterskornas lönekrav som orimliga och strejken som oansvarig - ja rent av samhällsfarlig.
Det är en helt obegriplig logik. När sjuksköterskorna strejkar utgör de en fara för samhället, så viktigt är deras jobb. Men när de jobbar är de inte värda en lön i nivå med sin utbildning!? Vad som verkligen är samhällsfarligt är den förra socialdemokratiska såväl som borgarregeringens ovilja att betala de vårdanställda de löner de faktiskt förtjänar.
Vidare menar hon att “Om kostnaden per anställd ökar så räcker budgeten till färre anställda”. Alliansen som är en majoritet även i Sveriges Kommuners och Landstings styrelse avslöjar med Socialdemokratins talande tystnad med all önskad tydlighet sin brutala klasspolitik och avståndstagande från välfärd. I klarspråk; vill ni inte jobba för en skitlön, så avskedar vi hellre några av dina arbetskamrater än skjuter till extra pengar i vården.
Alliansen med Finansminister Anders Borg i spetsen slår vilt med macheten och har drivit igenom att deltidstämpling bara ska vara möjligt i 75 dagar. Samtidigt vägrar han investera ett öre av förra årets överskott på uppemot 100 miljarder i statsfinanserna. Deltidstämplande som är överrepresenterade bland vårdanställda hamnar i en rävsax där de inte får stämpla, och deras arbetsgivare har inte råd att heltidsanställa dem.
Kommunistiska Partiet stödjer fullt ut de vårdanställdas strejk och hoppas att de inte viker en tum från sina krav. Regeringen ska ta sitt ansvar som arbetsgivare. Det vore högst naturligt för ett arbetarparti värd namnet.
Det finns pengar . Det finns massor av pengar. Alliansregeringen behöver bara hosta upp en femtiodel av förra årets överskott i statsbudgeten för att möta de vårdanställdas krav. Men Reinfeldt vägrar precis som Persson gjorde i samband med Kommunals strejk. Dem vill inte blanda sig. Men de är redan inblandade. Det är staten som i slutändan står för finansieringen. Problemet är att man inte vill använda pengarna till välfärden.
Strejken är ett lysande exempel på att rättfärdiga krav aldrig är orealistiska - så länge tillräckligt många samlas bakom dem. Vårdförbundet har sedan första strejkdagen fått en medlemstillströmning på 200 nya medlemmar varje dag. Det är ett lysande exempel som varje fackförbund och inte minst LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin borde ta lärdom av; ett aktivt och kämpande fackförbund behöver aldrig vara oroligt för sjunkande medlemssiffror.
Men strejkrätten kan snart vara ett minne blott.
För efter EU-domstolens utslag i Vaxholmsmålet gäller nämligen inte längre svenska kollektivavtal för utländska företag. Det duger lika bra med lettiska eller polska. Med EU som murbräcka har alliansregeringen attackerat den konflikträtt som de inför valet lovade att låta bli och röra.
JA-sidan lovade friskt inför folkomröstningen om EU 1994. Kollektivavtalen och konflikträtten skulle inte röras. LO-ledningen gick hand i hand med Socialdemokratin, Svenskt Näringsliv och Bildt. Men allt var bara lögn. EU-medlemskapet har istället öppnat upp för EU-domstolen att slå den svenska fackföreningsrörelsen på fingrarna och säga; visst ni får vidta stridsåtgärder, men bara när vi godkänner det.
Det är helt absurt. Europadomstolens jurister avgör svensk politik.
Men det är inte nog för EU-anhängarna. I höst ska EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget godkännas. Allt blir annorlunda med Lissabonfördraget bedyrar Anja Lundby-Wedin. Att ifrågasätta EU är gammalmodigt tycker Mona Sahlin. Återigen haglar löftena och osakligheterna. Vad de inte säger är att fördraget innebär att ännu mer makt förskjuts till EU:s parlament och instutitioner.
Därför ska vi ska inte få säga vårt i en folkomröstning. Risken är ju att det blir fel svar, som i EMU-omröstningen. Så mycket är demokratin värd i Sverige och EU.
Kommunistiska Partiets på Röd Front linje är enkel och självklar för alla som vill behålla Sveriges självbestämmande och vår konflikträtt;
Vi kräver en folkomröstning om det nya EU-fördraget.
Vi kräver att svenska kollektivavtal ska gälla på den svensk a arbetsmarknaden. För alla som jobbar här. Om inte EU accepterar det, nej, då kan vi inte heller acceptera EU. Ett svenskt utträde är ett absolut måste. Liksom vårdstrejken är det inte omöjligt - bara tillräckligt många samlas kring kravet.
Kamrater,
Det kan tyckas märkligt. Men i takt med att storföretagens och statens finanser basunerar ut storvinster och aktieutdelningar så nedmonteras välfärden och flyttas allt längre ifrån oss.
Röntgenavdelningen i Lysekil hotas. Akuten i Uddevalla stängs. Lokala Apotek som det i Brastad hotas av nedläggning
De som drabbas värst är naturligtvis pensionärer. Efter ett hårt arbetsliv, ofta från 14,15,16 - års ålder har man solidariskt strävat och byggt upp en välfärd och trygghet. Men på ålderns höst möts man av en Socialdemokrati och borgerlighet som slår undan allt vad gäller lättilgänglig vård, medicin och värdigt boende.
Årets blygsamma höjning av pensionen överstiger knappt pris-stegringarna. Det är inget annat än en skam.
För det finns pengar. Men regeringen Reinfeldt vill inte investera dem i välfärden. Men nya JAS-plan går fint. Samme man som annars är så återhållsam att släppa ett öre ur statsfinanserna, tvekar inte att subventionera med 25 miljarder till ett nytt JAS-projekt. Ett från början fiaskoartat projekt som redan kostat oss 110 miljarder av dina och mina skattepengar.
Norge och Indien har antytt att man är intresserade. Inga begränsningar för vapenaffärer verkar finnas längre. En tvivelaktig kärnvapen-nation som Indien verkar inte vara problem att sälja vapen till. Från att ha varit alltför tysta och fega inför Imperialismens krig har man de senaste åren blivit en pådrivande makt.
Svensktillverkade granatgevär, pansarskott, artilleri och bandvagnar används flitigt i USA:s folkrättsligt vidriga krig Irak-krig. Trots att det enligt svensk lag är förbjudet med vapenexport till krigförande länder så fortsätter handeln med USA och dess allierade. Ja, den inte bara fortsätter, den har faktiskt skjutit i höjden och mer än fördubblats.
De enda som tjänat på en amerikanska ockupationen av Irak är de storföretag som tagit hem kontrakten för säkerhet och krigföring. Och svenska leverantörer med SAAB-gruppen i spetsen.
En miljon irakier har dödats i kriget, 4 miljoner är på flykt och 40% saknar rent vatten.
Sån är Imperialismen. Profithungrig, omänsklig och hänsynslös. Och Sverige är idag en del av den.
Kommunistiska Partiet säger kategoriskt nej till en sådan utrikespolitik. Vi kräver att svenska styrkor och vapen lämnar ockuperad mark i Irak såväl som Afghanistan. Men vi nöjer oss inte med det. Skrota det nya JAS projektet! Vi vill inte se en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig!
Kamrater,
Det sägs att 1 Maj är en otidsenlig och utspelad tradition. Inget kan vara mer fel. I ett Sverige som präglas av skenande, brutala klassklyftor. Ja, i en värld där kapitalismens rovdrift faktiskt hotar hela vår planets överlevnad, så ligger kampen för ett mer förnuftigt organiserat samhälle helt rätt i tiden.
För en Röd Front mot Högerpolitiken. För Rättvisa, Solidaritet och Socialism!
Tack!

Tillbaka till startsidan