Ingen har väl kunnat undgå att höra om den israeliska statens brutala behandling mot palestinier. Vi har väl heller inte kunnat undgå att höra de ursäkter och förklaringar som alltid följer. Men nu har vi det svart på vitt, en mur som inte kan förneka den apartheid som råder mellan Israel och Palestina.
Muren går som en jätte lik orm genom städer, byar och jordbruks land utan vare sig vett eller logik. Den är olaglig, den är omänsklig och den är ett pinsamt bevis på att Sverige, FN och EU inte bryr sig.
Jag har varit på västbanken
vid två tillfällen, för att jobba som voluntär för
ISM. Första gången var i februari. Då såg jag många
platser där förbygget för muren hade börjat. Jag såg
förstörelsen av olivträd, vägar, hus, allt som var
i vägen för muren som skulle komma. Allt på palestinsk
mark, utan tillstånd, utan deras medgivande. Utan ersättning,
utan en ursäkt.
I somras när jag åkte
ner igen såg jag resultatet.
Jabara, en by som är lika med ett fängelse, är totalt inringat av muren, med en enda checkpoint att gå igenom. Då byn är så liten att de inte har en egen skola måste skolbarnen gå igenom denna varje dag, då de inte har ett eget sjukhus eller klinik, eller någon större affär, eller vad du är behöver för att få ett samhälle att fungera, måste alla gå igenom denna checkpoint varje dag med rädslan av att en dag kanske inte få komma in. Kanske bara för att soldaterna som jobbar just den dagen är på dåligt humör. Det är verkligheten, jag har sett det med egna ögon även om jag många gånger inte velat tro vad jag såg.
Min vän Jalals jordbruksmark och hans
hem hamnade på var sin sida av muren. Han har tillåtelse att
gå till sin mark klockan 6, 14 och 18 vardagar. Såvida soldaterna
som vaktar inte tappat bort nyckeln till porten, eller har rast i fem timmar.
Jalar är bara en av tusentals som
lever under dessa omständigheter.
I Budrus, byn som vi i solidaritetsgruppen
har lagt in som förslag att ha som Lysekils vänort, har en ung
man blivit mördad av israelisk militär. På en av deras
många icke-våldsama demonstrationer, där inte ens en sten
blir kastad, blev han skjuten i huvudet.
Trots detta har deras motstånd fortsatt,
för vad har de för val, och detta ser jag som min allra största
inspirations källa. Då deras framtid stoppas vid en 8 meter
hög betongmur finns där fortfarande ett litet hopp.
Som ni väl inte kunnat undgå
att höra så måste det ske en förändring. Vi
kan inte säja att vi inget visste, apartheid politiken finns nu på
svart och vitt.
Bojkotta Israel. åk till Palestina.