Detta är ett av många debattinlägg där vi förklarar vår syn på en försäljning av Tennishallen i Sivik som SIK:s tennissektion är beredd att köpa för att rädda den till fortsatt idrottsverksamhet. Denna gång är det Yngve Berlin som svarar på ett osakligt inlägg från Torbjörn Stensson som försvarar att hallen säljs till spekulanter.

Högstbjudande eller motbjudande, apropå tennishallen.

I vanlig övermaga stil tar Torbjörn Stensson i måndagens LP till orda för att ”nyansera” och ”delge läsarna fakta” i debatten om tennishallen. Man tar sig för pannan och förstår varför politikerföraktet ökar i samhället.   Den av Stensson, (före valet) hånade kapten Karlsson har fått en papegoja på axeln som är duktig på att härma kaptenen.

Det är inga serve-(s) Stensson levererar när han kritiserar sina forna partivänner för att man i KS ville återremittera frågan om försäljningen av tennishallen. Eftersom 3.5 milj. kr är mer än 2,25 milj. kr menar Stensson att det är oansvarigt att inte ta det högsta budet, vad som än sker med fastigheten.

Fem myror är fler än fyra elefanter har vi också fått lära oss, men vad väger tyngst herr Stensson?

Vi i kommunistiska Partiet var överens med övriga fullmäktige när beslutet togs att köpa hallen av konkursförvaltaren den 25/11 2010 det är sant. Utan detta kommunala köp hade alla möjligheter till just idrotts och föreningsverksamhet i dessa lokaler varit utsålda.

I fullmäktiges beslut 25/11 betonas också att ”tennisverksamhet” har företräde vid en försäljning.

Att inte garantera tennishallen för den ungdomsverksamhet som nu spirar i ruinerna efter konkursen är att sabotera (för att citera kommunens huvudvision) ”positiva människor som inspirerar varandra till nya idéer, visar tolerans och känner framtidstro”.

Vi reserverade oss inte blankt utan skriftligt på kommunstyrelsemötet: så här skrev vi och det står vi för!

-Det är anmärkningsvärt att kommunalrådet så hårdnackat avvisar förslaget om att återremittera frågan för en seriösare granskning av anbudsgivarnas syfte och trovärdighet.

Det är än mer anmärkningsvärt att kommunalrådet med benäget bistånd från herr Stensson hävdar att högsta anbud gäller, oavsett de från oss redovisade farhågorna om köparnas lämplighet.

Det är inte heller lite anmärkningsvärt att beslutsunderlaget i frågan ändras under mötets gång, från att ha varit tre personer bakom anbudet har man reducerat det till två. Den tredje personen ansågs av föredragande tjänsteman inte lämplig, eftersom han var bosatt i Norge (!). Sedan när har det försvårat köp av kommunala fastigheter i Lysekil?

Sanningen om den tredje herrens olämplighet ligger definitivt inte i att han passerat gränsen mellan Sverige och Norge. Det är helt andra gränser som den herren passerat och som enligt vårt förmenande gör honom olämplig att göra affärer med överhuvudtaget.

En intressant fråg är också, hur gick det till när anbudsgivarna David Börjesson och Anders Jakobsson beslutade att exkludera Hans Börjesson från köpekontraktet?

Den ”gränslöse” Hans Börjesson togs bort från köpekontraktet, på inrådan av vem? Köparna kan ju omöjligt ha vetat att kommunstyrelsen hade dagsfärska uppgifter som gjorde den ytterst tveksam till affären.

Blev anbudsgivarna ombedda att ta bort Hans Börjesson för att ro affären i hamn?

Här får man använda fantasin.

Eftersom köpesumman överstiger 1 milj. kr kommer frågan att slutligen avgöras i kommun fullmäktige och jag ser fram mot att affärens förutsättningar ytterligare har kommit i dagsljus innan dess.

För Lysekils kommuns heders skull, för ungdomsidrottens skull och för att inte bidra till beslut mot bättre vetande, reserverar jag mig mot Kommunstyrelsens beslut att som köpare av tennishallen godta dessa (numera två) herrar.

Yngve Berlin Kommunistiska Partiet 17/5-11

Tillbaka till startsidan