Valkrönika av Henrik Källén Kommunistiska Partiet Lysekil veckan före valet 2006 (publicerad i LP 15/9-06)

Vi lever inte i någon seriefigursvärld!

”Det går bra för Sverige!” Du har hört det förut, eller hur? De senaste åren har rubrikerna duggat tätt om det svenska näringslivets rekordvinster. Det delades ut ca 160 miljarder i aktieutdelning förra året. De 25 största företagen redovisade samma år en hisnande vinst på 300 miljarder kr. Trehundramiljarderkronor!

Som sagt, det går uppenbarligen bra för Sverige. Men det är märkligt, och inte utan att man frågar sig vem den där Sverige är egentligen? För samtidigt som företag efter företag radat upp rekordvinster så har jag, och en hel generation med mig tagit steget ut på en arbetsmarknad som för första gången i modern svensk historia är tuffare än våra föräldrars. Vi möter en massiv ungdomsarbetslöshet, taskigare anställningsvillkor och allt osäkrare anställningsformer.

Det är tisdag och 6 dagar kvar till valet när detta skrivs. Moderaternas Reinfeldt manar till en ”massoffensiv” bland sina valarbetare under de sista 100 timmarna innan valsöndagen. Hetsjakt på arbetslösa och sjukskrivna är ledordet. Socialdemokraterna slungar panikartat vallöften omkring sig. De försöker febrilt att inom loppet av några dagar vända på 4 års uppdämd frustration på grund av det vanstyre och den nedskärningshets som drivits.
På en valdebatt på Gullmarsgymnasiet utbrister en ung socialdemokrat;
- Robin Hood! Det är min idol! Han tog från de rika och gav till de fattiga! Vi driver en Robin Hood-politik!

Sanningen är att Socialdemokratin – ivrigt påhejad av borgerligheten, de senaste 15 åren slaktat stora delar av den välfärdsstat som en gång fanns. 230000-250000 anställningar har sagts upp inom vård/skola/omsorg. Med all tydlighet har det visat sig vilka det är som fått skjuta till när det fattats pengar i Sverige; arbetarklassen och de mest utsatta. Sjukpenningen har sänkts, flitpengen i Lysekil har dragits in och anställda har slitit ut sig i ett alltmer uppskruvat arbetsliv – alltmedan storföretagen ostört lagt vinsterna på hög. Det har varit åratal av en politik på kommun och riksdagsnivå som socialdemokratens idol, Robin Hood själv nog snarare hade beskrivit som Krösus- eller Joakim von Anka-politik.

Men tyvärr lever vi inte i någon seriefigursvärld. Politiken är verklig och offren är levande. Elever går till en skola med allt mindre personal och resurser. Vårdpersonal går till jobbet för en ovärdig lön och försöker kraftigt underbemannade att tillfredställa sina vårdtagares behov.

Kommunistiska Partiets krav är logiskt och enkelt; Stoppa varje nedskärningsbeslut och återanställ samtliga tjänster som skurits bort de senaste 15 åren inom den offentliga sektorn!
Behoven finns. Pengarna finns - Ta dem där de finns, beskatta storföretagen!
Arbetskraften finns - Släpp in ungdomar på arbetsmarknaden genom en offensiv satsning på den offentliga sektorn!

Tillbaka till kommunistiska partiet