Det märks att vi närmar oss valdagen. De senaste dagarna har alla partier bjudit över varandra i vallöften. Alla vill att vårdköerna skall bort, fler skall anställas i vården. Fler lärare lovas det. Mer pengar skall gå till forskning och så vidare och så vidare. Det är ingen hejd på vad som lovas. Nu är det inte prat om nedskärningar och besparingar inte.
Men det är ju ofta väldigt stor
skillnad på det som sägs i valrörelsen och den politik
som genomförs. Vad högerpartierna står för i ambitionen
att ytterligare öka klassklyftorna vet vi ju allt för väl.
Värst är det i Moderatstyrda
kommuner, men över hela landet pratas det om konkurensutsättning
och alternativ. Man får det att låta som en positiv förändring.
Men hur har det blivit? Som ett enda exempel: Ta bara de fall av
vanvård i såväl den privata som den hårt nedskurna
kommunala åldringsvården som avslöjats under senare år.
Som alternativ till sådan åldringsvård
kan det nästan verka humanare med ättestupan.
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet pratar vid högtidliga tillfällen om att man står för rättvisa, solidaritet och gemensamt ägande. Men hur är det om man går bakom de stolta parollerna. Om man ser till den politiska verkligheten.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
vill naturligtvis få väljarna att glömma att Sverige idag
präglas av ökade klasskillnader. Av ökad utförsäljning
av offentliga tillgångar. Av skattebefrielser för överklass
och medelklass. Av ökade löneskillnader. Av urvattnad social
trygghet med dyrare tandvård och brist på vårdpersonal
som följd. Av stängda ungdomsgårdar,och krympt offentlig
sektor. Kort sagt. Gamla högerkrav har under ett antal socialdemokratiska
regeringar med skiftande stödparti (nu senast V och mp) förvandlats
från unkna ideologiska drömmar i överklassen till bister
politisk verklighet för arbetarklassen.
När borgarna låg bra till i
en sifo-mätning i veckan blev "marknaden" orolig och räntan steg.
Några här kanske minns kapitalisten
Marcus Wallenbergs uttalande under en valrörelse på 70-talet
någon gång.
Röstar jag med hjärtat
röstar jag på Högern men röstar jag med plånboken
blir det Socialdemokraterna". Och alla vet väl att deras hjärtefråga
är just plånboken.
Så tyvärr finns det inte så
mycket till alternativ om man vill ha en politik med vänsterprofil
i riksdagsvalet.
Men det finns det i Kommunal och regionvalet.
Där kan du välja KPML(r).
Eftersom högervridningen i Sverige
har varit så kraftig så anser vi att det behövs en rejäl
vändning åt vänster.
Det var därför vi utmanade Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet på debatt men tyvärr ville de inte debattera
med oss.
Här är några av de frågor
vi kunde ha debatterat.
Är det arbetarpolitik att skattebefria
aktiemiljardärer samtidigt som man i budgetbalansens namn skär
ned på social service och vård i kommunerna?
Är det rättvis fördelningspolitik
att införa maxtaxa inom barnomsorg och äldrevård som främst
gynnar den som redan har det ekonomiskt bra?
Är det arbetarpolitik att sälja
ut och t.o.m. subventionera strategisk kommunal mark?
Är det framtidspolitik i arbetarklassens
intresse att minska på resurserna till social ungdomsverksamhet?
Nej dessa frågor vill man inte debattera
med ett som Herr Nilsson (s) och Karlsson (v) säger. Parti som försöker
utmåla sig som det sanna vänsteralternativet. Radikalast, revolutionärt
och företräder arbetarklassens intresse mer och bättre än
andra partier.
Se där på den punkten har dom
iallafall rätt. Det är vi !!
Men nog är det synd att man som en
annan förmyndare vägrar sina egna väljare möjligheten
att själva höra både sitt eget partis och KPML(r):s syn
på frågor.
Frågor som handlar om den bistra
verklighet som gäller för de flesta av oss.
Det är mycket som behöver vridas
åt rätt håll i den svenska politiken. Det behövs
en rejäl vänstersväng för att komma på rätt
kurs. Fler errare i Lysekils fullmäktige kan kanske tyckas vara
ett litet steg men det är en viktig markering om man vill underkänna
den förda politiken .
Det har pratats mycket om att kryssa rätt
i årets val.
Och det går naturligtvis utmärkt
att sätta kryss på KPML(r):s valsedel också.
Men hur du än gör, kryss eller
inte så är våran valsedel en helgardering för en
rakryggad vänsterpolitik.
Vi viker oss aldrig för en politik
som ger sociala orättvisor och ökade klassklyftor.
Som en go gubbe sa en gång. Den
där Nordanvinden är lika kall vilket håll han än blåser
från, och likadant är det med Högerpolitiken. Den är
lika hänsynslös vem som än för den. Till skillnad från
Nordanvinden går det att göra motstånd mot högerpolitiken
och i det motståndet kan du alltid lita på KPML(r).