Kamrater Lysekilsbor.
Enligt annonser i Lokalbladet skall hela det sk vänsterblocket torgföra sin politik här idag.
För ovanlighetens skull.
Socialdemokraterna har redan börjat, och kommer igen efter vårt möte.
Vänsterpartiet lär komma, efter tolv. Eller om det var i elfte timmen.
Svårt att säga med det partiet.
Och det är väl käckt och stimulerade att få konkurens av andra försäljare än lotteri och grönsakshandlare så här en lördag i september.
Men vi vet ju att det är en engångsföreteelse, eller snarare en valårsföreteelse.
Det lär inte upprepas förrän om fyra år.
Men innan dess kommer många som köpt exempelvis sossarnas politiska budskap att förstå att det hade varit bättre om man köpt en bingolott eller ett knippe morötter.
Då vet man ju i alla fall vad man får, och om man väljer en lott vet man, när man gör valet, att nitlotterna dominerar.
Nu menar jag inte att man skall avstå sin rösträtt, och inte bingolotter eller mörötter heller för den delen, snarare tvärt om.
Man skall vara rädd om sin rätt att i alla fall rösta om vem som skall besätta de nationella, regionala och lokala parlamenten.
Man måste se till att rösten kommer till nytta för att bromsa högerkrafterna i samhället, om man är lagd åt det hållet vill säga. Dom andra som vill ha kvar kapitalismen har ju hur många högeralternativ som helst att välja på!
Sedan när detta val är avklarat finns det en större och viktigare strid för folket, nämligen att erövra den verkliga makten i samhället.
Den ekonomiska!
Men den viktiga frågan berörs bara indirekt av detta val! Tyvärr!
Den ekonomiska makten ligger fast förankrat i en ickevald odemokratisk liten elit i det kapitalistiska samhället, förstärkt av EU-medlemskapet.
Den förs vidare i generationen genom arv, mygel och skumraskaffärer.
När Wallenberg eller Stenbäck och stenfräck dör kommer nya odemokratiska slynglar och slynglor att ta vid.
Då duger inte Gudrun Schymans feministiska stridsrop, "fler kvinnor i bolagsstyrelserna"!!! "Kvotera"!!!!
Då fodras en politisk rörelse i de breda folklagren.
Eller för att citera en av de få kvarvarande fria radikalerna inom socialdemokratin, Göran Greijdner. "Det finns bara en politisk kraft som kan utmana kapitalet och det är politisk rörelse i arbetarklassen i vid bemärkelse".
Han har så rätt!
Och vill man ha ett Parti som krigar mot högerpolitiken i de folkvalda församlingarna?
Vill man inte chansa med sin rösträtt?
Då är det KPML r som gäller!
Appropå att man inte skall chansa med sin rösträtt så hörde jag berättas om en äldre kvinna som förmodligen röstat på socialdemokraterna i större delen av sitt liv, men i år kunde hon kanske tänka sig att rösta på KPML r.
Hennes far, förmodligen född för över 100 år sedan hade gett henne ett ord på vägen när det gällde att använda rösträtten.
Vill du ha röd representation, sade han, då skall du rösta så rött du någonsin kan, för dom bleknar något fruktansvärt på vägen till parlamentet!
Snacka om livserfarenhet och politisk träffsäkerhet!
Vi lovar för vår del att anstränga oss till det yttersta för att inte blekna, men vi är medvetna om riskerna.
Efter 23 år i fullmäktige är man medveten både om risken att blekna och kvävas.
Som sagt nu är det aviserat att hela det så kallade vänsterblocket i Lysekil skall tala här på torget.
I och med detta framträdande har ju redan två av partierna yttrat sig.
Men visst hade det varit mer givande med en debatt.
En öppen och frisk debatt!
Men till en sådan har vi fått ett klart och skriftligt NEJ, från både (s) och (v).
Det är i och för sig inte för sent ännu, jag skall inte utnyttja hela tiden i mötestillståndet för att snacka, så det kommer att finnas tid över till genmäle!
Ta det inte som ett tomt utspel, ta det som ett uppriktigt erbjudande!
Och om ni antar erbjudandet återkommer jag mer än gärna med ytterligare argument för varför vi i KPML r anser att vår politik är både realistisk och nödvändig om man menar allvar med att bekämpa högerkrafterna i samhället.
I stort som i smått!
Men det är som en ung kille sade när jag sålde Proletären vid systembolaget i går, när han läste 1:a sidan.
Där stod "Rösta på KPML r det enda partiet man kan lita på."
Herregud sa han, så säger ju varenda parti! Det är väl ingen ide att skriva på en 1:a sida.
Nu var det så att han läste en rubrik, som var hämtad ur ett yttrande från en landsfördriven Palestinier i Helsingborg, som uppskattade att KPML r drev frågan om kommunal handelsbojkott av ockupationsmakten Israel.
Så, så långt var det en gångbar rubrik och borde stämma till eftertanke för alla människor som är för internationell solidaritet och för kampen för mänskliga rättigheter.
Men det ligger ändå mycket i reaktionen från grabben utanför systembolaget.
Det räcker inte med rubriker och valslogans,
det måste bevisas i den politiska vardagen också!
I den politiska vardagen i Lysekil har det hänt mycket de senaste åren.
Nedskärningar inom den kommunala servicen har kommit som ett brev på posten genom regeringens underdånighet inte minst vad gäller EU:s direktiv om minskad offentlig sektor.
Så den som tror att nedskärningarna beror på verklig brist på pengar och resurser i Sverige har blivit grundlurad.
Parallellt med kravet på statligt utgiftstak pressar EU också på för sänkta skatter för hög och medelinkomsttagare. Och man blir naturligtvis bönhörd.
Socialdemokraterna, V och mp försvarar sin ekonomiska politik som framför allt gynnar de med högre inkomst, med att det skulle bli ännu värre om moderaterna och de andra borgarna fick makten.
Ja den ideologiska högern är naturligtvis inte dummare än att den eldar på för sina klassintressen.
Överklassen blir aldrig nöjd och det är som vi sade redan när Sverige drabbades av EU -medlemskapet
EU innebär lagstadgad Moderatpolitik.
Kravet på Sverige ut ur EU är därför givet i KPML r:s Partiprogram.
EU:s politiska ambition är uppenbar och medlemskapet är ett tragiskt faktum.
Men regeringen behöver inte lägga sig platt för nyliberalismens krav om man inte vill.
Och skulle man hålla sina löften det allra minsta från förra valet att satsa på skola vård och omsorg skulle man definitivt obstruerat mot EU:s kravlista på ökad råkapitalisms.
Det kan verka långsökt att hävda att EU-medlemskapet direkt påverkar politiken i Lysekils kommunfullmäktige.
Men så är det!
Eftersom regeringen på EU: och kapitalets begäran satt ett utgiftstak för statens finanser ,och staten i sin tur för att kommunernas pressade situation inte skall spräcka detta tak, lagstadgat om budgetbalanskrav på kommunerna.
Skattelättnader för de rika, mindre pengar till statskassan, mindre pengar till kommunerna och krav på budgetbalans!
Högerpolitik i rakt nedstigande led !
Bara KPML r i Lysekils kommunfullmäktige vägrar att finna sig i "budgetbalanskravet"!!!
Vår uppfattning är att resurserna skall anpassas till behoven, inte tvärtom!
Detta hävdar vi eftersom vi vet att talet om bristen på resurser är en medveten politisk bluff.
Vi hävdar också att det är ett politiskt ställningstagande när man använder argumentet att det saknas pengar i samhället.
Det är att försvara kapitalägarna, direktörerna och toppolitikernas krav på hutlösa, vinster, löner, pensionsavtal och all sköns privilegier.
Kort sagt det är att hävda att
ökade klassklyftor är en nödvändig politik!
Man skall veta att Lysekilspartiet.nu det nya högerpartiet hängt upp hela sin politiska gärning på att "Lysekils kommun måste följa lagen". Det vill säga göra nedskärningar så att vi uppnår ekonomisk balans.
Dom är ettrigast men inte ensamma om uppfattningen.
Det har aldrig förespeglat punkt nu, att kommunen idag har en ökad börda att bära vad gäller social service och vårdansvar.
Staten och regionen har vältrat över tunga uppgifter på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs för att kunna lösa uppgifterna på ett humant sätt.
Att man skulle komma på tanken att hämta hem pengar från "de onödigt rika" som man säger i reklamen, har aldrig fallit "männen bakom textmassorna" in.
Som sagt man har valt fel namn.
Revisorspartiet. Punkt slut är en mer äkta varubeteckning på detta nya galoschparti.
Grundläggande för att lösa viktiga frågor, som för lite personal inom vård och omsorg, för lite öppettider på fritidsgårdarna, bristen på fältassistenter, och för att få mer och tillräckligt med resurser till skolan, är att få mer resurser till kommunen.
Så är det, det kan inte revisor i världen komma ifrån.
Nu är det inte sagt att ökade resurser per automatik löser dessa problem, det måste finnas en solidarisk politisk inriktning också, men resurser är en grundförutsättning.
Om behoven av mer resurser är i stort sett alla partier överens, i alla fal nu i valrörelsen. Men man blundar för politiska lösningar i form av rättvisare fördelning och krav på staten.
Vänsterpartiet går så långt att man offentligt ondgör sig över KPML r :s krav på staten, och menar i en insändare i LP att vi lättvindigt "kräver - ta pengarna där dom finns - hos de rika".
Ja tänka sig Vänsterpartiet. Just så tycker vi.
Ta pengarna där dom finns!
Hos de rika!
Eller menar V att vi skall ta dom av dom fattiga.
Kanske låter lite ordvrängigt men faktum är att mycket talar för det!
Vänsterpartiet har varit med om att konstruera maxtaxan både inom barnomsorg och äldrevård.
Och gemensamt för dessa båda nya taxor är att dom fram för allt gynnar de människor som har mest pengar: Och att det är underfinansierade och gräver djupa hål i kommunernas redan otillräckliga finanser.
Det handlar om åtskilliga miljoner till Lysekils kommun som skulle kunna använts mer solidariskt för att sänka avgifterna inom barnomsorgen och äldrevården.
KPML r hade ett förslag som för samma pengar skulle skapat betydligt större rättvisa.
Samtidigt som V försvarar sin delaktighet i medelklassförslagen genom att hävda att man måste blidka just denna rika och inflytelserika grupp "så dom inte gör skatterevolt".
(Hur skulle det se ut med skatterevolt hos de lågavlönade, dom har ju verkligen anledning!)
Samtidigt med denna undfallenhet är Vänsterpartiet, kanske inte just nu i Lysekil, men generellt den främste förespråkaren för kommunala skattehöjningar!
Är inte detta en oärlig och lättvindig politik.?
Kommunalskatten drabbar ju procentuellt och är bland det mest orättvisa skatterna som finns.
Sänkta avgifter för hög och medelinkomsttagare, medan man förespråkar skattehöjningar som slår hårdast mot låginkomsttagare.
Det tycker vi är en usel variant av politik för att rubriceras som vänsterpolitik.
Men det är inte bara klassklyfteökande statsbidrag man måste reagera på.
Man måste också ställa frågan:
Hur sker prioriteringarna i denna kommun?
Man kan undra hur många miljoner den i allra högsta grad oseriösa färjeföljetången kostat kommunens innevånare.
Självklart hade en seriös färjesatsning kommit att ligga på gamla sunexfastigheten på Grötö.
Det är ju träbockigt värre att förneka detta.
Politisk prestige har varit en dyr affär för Lysekil och den blir nästan komisk nu när "världens bäste Karlsson" skall vinna politisk profit på att vara den främste färjkarlen.
Hur man än vänder sig, så är hela kommunfullmäktige utom KPML r ansvarig för att det ligger en blockerande fastighetsspekulant på Grötö, som till och med fått kommunala subventioner för att jävlas.
Denna blockering av strategisk mark i kommunen gör att det ena förslaget på etablering blir mer korkat än det andra.
Men i och för sig var det första förslaget mest korkat.
Femtiårigt tomträttsavtal till en norsk borgenär mitt i centrum, hur naiv får man bli?
En inte allt för djärv gissning är att färjespektaklet hitintills slukat resurser som säkert skulle räckt till åtskilliga, händer i vården, längre öppettider på fritidgårdarna, drift av ett kulturhus och till och med blivit över till en fältassistent.
Appropå resursslöseri framstår rivningen av hus i fridhem som än mer politiskt övervåld, när folkpartiet vill göra om Lysekilshemmet till studentlägenheter.
Alla utom KPML r var ju överens om att sätta grävskoporna i hyreshusen på Fridhem.
Då skall man betänka att folkpartiets Karlsson jämte Moderaternas Staxäng är snara att anklaga KPML r för att vara ekonomiskt oansvariga när vi vägrar godta nedskärningar.
Strax efter man verkställt rivning av lägenheterna på Fridhem (tala om nedskärning) vill man bygga nya.
Politisk självkritik tycks vara ett okänt begrepp för de flesta politikerna i fullmäktige.
Men för att sluta där jag började.
Med torghandel, lotteri och morötter.
Förra valet var Göran Persson nämligen en verklig grönsakshandlaren.
Hans morötter hette ökade statsbidrag till kommuner och landsting.
Det var inga oansenliga summor.
Det rörde sig om 18 miljarder.
Ett helt knippe morötter skulle man kunna säga.
En av dessa morötter, nej jag menade miljarder, var Gudrun Schyman speciellt stolt över.
Den hade Vänsterpartiet utverkat i hård kamp för att underlätta livet för de pressade kommunerna.
Men hur blev det?
Enligt tidningen Kommunalarbetaren blev det ingen förbättring alls för kommunerna.
Sju - åtta miljarder förlorades genom att kommunbidragen inte räknades upp med inflationen.
Urgröpt skatteunderlag för grundavdrag för egenavgifterna kostade kommunerna 2,5 miljarder.
Med ökad moms hämtade man tillbaka 8 miljarder.
Samanlagt 18 miljarder tillbaka till statskassan.
Nu är inte Lennart Nilsson, den socialdemokratiske riksdagsmannen här idag, men han lär komma längre fram i veckan.
Ja närmare valet om man säger så.
Men jag tycker hans ande svävar över valbodarna i alla fall.
Han myntade nämligen uttrycket:
"Det här att vallöften, uppfattas som löften, det är ett problem för oss".
För oss i KPML r är det inget problem.
Vi lovar att hålla både löften och färgen ända fram till fullmäktige i både kommun och region.
Så rösta på KPML r
Och köp en bingolott, så är
ni garanterad minst en vinst!