För en vecka sedan gjorde jag en resa
med bil till Stockholm.
För mig blev det på sätt
och vis en resa genom EMU-valets Sverige.
Längs motorvägen fanns Ja-sidans
stora, dyra affischer där omväxlande Göran Persson, Anna
Lind, Alf Svensson och Carl Bildt såg mig i ögonen och uppmanade
mig att rösta ja.
- Som om deras tvålfagra leenden
är nåt att lita på!
Samtidigt, som en välgörande
kontrast, hörde jag på bilradion en intervju med en fackklubbsordförande
på ABB i Ludvika. Reportern frågade, vad han gjorde för
att sprida så allsidig information som möjligt inför valet.
- Här behövs ingen mer information
Alla har redan bestämt sig för att rösta nej fick
han som svar.
Men hur stämmer detta med LO:s uppmaning om att facket opartiskt skall verka för allsidig information ? frågade reportern lätt stressad.
- Du, jag känner ingen på den här arbetsplatsen, som inte på jävligt goda grunder redan bestämt sig för att rösta nej! - blev svaret.
Ett rakt svar ur folkdjupet fjärran från LO ordförande Wanjas svassande i massmedia för ja-säjande direktörer från näringslivet.
Under resan såg jag som sagt många
påkostade reklamskyltar för ja-sidan längs vägen.
Strax norr om Norrköping bröts
enformigheten av med en jättestor handmålad skylt där det
stod:
Kommer ja-sidan också att lova att det aldrig mer kommer att regna på midsommarafton?
Den skylten gjorde resten av resan lättare!
När jag senare kom till mitt hotellrum i Stockholm blev jag på sämre humör igen.
För där låg en påkostad tidning med det klämkäcka namnet JORÅ tidningen som säger ja till EURON.
Det här var ännu mera glassig
reklam från den kapitalstarka ja-sidan-.
Här hade nån köpt reklamnisse
samlat ihop ett gäng kändisar, allt ifrån allas vår
Göran, den skenhelige Alf, diverse artister och kockar på kändisrestauranger
till den töntige Jan Emanuel från Robinson tävlingen på
TV. De ytliga argumenten var staplade på varandra och kan sammanfattas
till:"Det är häftigare att säga ja!"
Dyr och påkostad förpackning men ekande tomt innehåll!
Här är två exempel:
På frågan - "varför säger
du ja till EMU?" - svarar författaren Björn Ranelid:
"Ordet och själen är statslösa
och den mänskliga tanken är som fisken i havet. De känns
inte vid några nationsgränser".- Vad menar karl'n egentligen?
Så här svarar Anna Wiklund, gymnasielärare: - "Våra län har samma valuta, varför inte Europas länder?" Ännu en obegriplig plattityd!
Djupt skakad gick jag ut på stan för att träffa vanligt folk som motvikt mot dessa mediabimbos.
Och naturligtvis fanns dom. På en
fullsatt ölhall på söder blev jag åter på gott
humör. Här satt vanliga människor och resonerade om EMU
på ungefär samma raka sätt som klubbordföranden i
Ludvika. Man hade inte låtit sig luras av maktelitens löften
och hot.
Detta är den verkliga styrkan för
oss på nej-sidan!
Den sunda folkliga misstron mot överhetens
löften och hot eller som det står i visan:
- Svenska folket det lurar man nog
men med samma lögn blott en gång!
Alltför många lät sig luras
1994 men jag tror inte det kommer att ske igen.
Folk har fattat, att det är det politiska
innehållet och inte den yttre formen som är det viktiga!
Den osminkade sanningen är ju den att EMU är ett högerpolitiskt projekt rakt igenom. Det är EU som man klämt in ett moderat M mitt i!
EMU innebär lagstadgad högerpolitik. Man skall:
- Hålla nere budgeten genom att krympa
den offentliga sektorn
- Sälja ut statlig verksamhet
- Privatisera
- Minska fackets inflytande
Arbetslösheten bryr man sig inte om den får bli vad den blir och den blir hög det är bara att titta på dagens EMU-länder för att se detta.
Över 5 miljoner tyskar är arbetslösa och i det av ja-sidan omskrutna Finland är den öppna arbetslösheten 8,6 procent idag.
Vem tjänar på det?
Jag säger som Ronny Eriksson:
Att stå utanför EMU är som att stå utanför en garderob!
Rösta nej 14 september!