APPELL MOT EMU   2003-08-23

Den 14:e september skall vi i en folkomröstning ta ställning till ett medlemskap i EMU. Det har nog alla förstått. På valsedlarna är frågan bara krona eller euro men det har i alla fall blivit en debatt om medlemskap i EMU. Det som mest diskuteras är om det är till fördel eller nackdel rent ekonomiskt. Olika nationalekonomer, riksbankschefer och andra förståsigpåare hamnar på olika sidor. Så även socialdemokrater. Men ekonomi är ju också en fråga om fördelning så det är ju inte så konstigt.
Men folkomröstningen handlar om så mycket mer än så. Och det står rakt inte på valsedlarna. Det är i högsta grad ett politiskt val vi ska göra.
1991 antogs Maastrichtfördraget och EG blev EU. Här drogs upp riktlinjer för ett framtida Europas förenta stater med enhetlig utrikespolitik, gemensam EU-militär, polissamarbete, gemensam flyktingpolitik, EU-medborgarskap m.m. Allt detta skissades på bara några rader och skulle med tiden arbetas fram i detalj.
Men när det gäller gemensamma monetära unionen var den en avgörande skillnad. Kapitlet om EMU var redan från börjat utformat i minsta detalj; hur övergången till valutan skulle gå till, hur centralbanken skulle fungera och att det överordnade målet är stabila priser. Detta mål är överordnat god tillväxt, välfärd och sysselsättning. Här bestäms att ECB inte får ta instruktioner från folkvalda och hur högt budgetunderskott ett land får ha.
Maastrichfördraget är EU:s grundlag. Det är unikt att skriva in den ekonomiska politiken i en grundlag. Och den kan inte ändras om ett enda land motsätter sig ändringen.
Varför är då EMU-projektet så grundligt  beskrivet medan annat bara skisserat? Jo det är själva grundbulten i Europas Förenta Stater, det federala Europa som eliten vill ha. Utan gemensam valuta är detta omöjligt, men nu faller de andra bitarna plats successivt. Nästa år skall det beslutas om en egen konstitution och kanske en president. Något som bara stater brukar ha. Nästa steg är gemensam skattepolitik som tvingar oss till ytterligare privatiseringar av den offentliga sektorn och nedrustning av välfärden. EMU-frågan är här alltså mycket viktig.
Jag vill inte att Sverige skall ge upp sin självständighet bli en delstat i Europas Förenta Stater med Schröder, Blair och Berliscone som ledande politiker. Det är redan illa som det är. Ta utrikespolitiken tex. Med vår neutralitet och progressiva biståndspolitik var Sverige förr ett ansett land, inte minst i Tredje Världen. Idag vet knappast någon i Nicaragua, Vietnam, Moçambique eller Palestina vem Göran Person eller Anna Lind är.
Det talas mycket om att vi måste vara med och påverka EU:s utveckling. Detta skall vi göra genom ett Medlemskap i EMU vars centralbank uttryckligen inte får påverkas av folkvalda politiker. Det är ju löjligt.
Men nu den 14:e har vi en nästan unik möjlighet att påverka utvecklingen. Ingen av EMU:s medlemsländer har låtit folk i folkomröstning ta ställning till medlemskapet. Danskarna fick chansen och sa nej. Inget folk har alltså sagt ja.
Ett rungande nej från oss i Sverige kommer att höras ordentligt nere i Europa, inte minst i EU:s nya medlemsländer. Det kommer att ge oss, som vill se att det nya utvidgade EU byggs på principen mellanstatligt samarbete, råg i ryggen och sätta käppar i hjulet för federalisterna. Ju större nej desto bättre så även om utgången verkar given så ska vi säga nej med eftertryck. Utnyttja din chans att påverka nu! Den Europeiska Centralbanken lär du inte kunna påverka.

   Tommy Karlsson (v), Lysekil

Tillbaka till nätverket