Tal av Stig Berlin på protest- och solidaritetsmöte i Lysekil lördag 19/3-05

Lysekilsbor Fredsvänner!

Det är nu två år sedan USA:s krig mot Irak inleddes.
Då som nu stod vi här på torget och protesterade mot ett orättfärdigt krig.
Redan då sa vi att Bush och Blair bluffade om orsakerna till anfallet.
Vi sa redan då att deras verkliga syfte var att lägga under sig Iraks olja.
Sedan dess har Bush och Blair överbevisats i den ena bluffen efter den andra. Inga bevis om massförstörelsevapen har kunnat visas upp.

Nu framställs det som att Irak skulle vara på väg att bli en demokrati.
Men demokrati och ockupation kan aldrig förenas.
Därför kan man inte prata om demokrati och frihet i dagens Irak.
För hur kan man kalla ett val demokratiskt, när det är ockupationsmakten som håller i trådarna.
Hur kan man kalla ett val demokratiskt när oberoende valobservatörer inte får finnas på plats.
Hur kan man kalla ett val demokratiskt när Irakier som inte röstade utsätts för trakasserier.
För det var vad som hände. De som inte röstade utsattes för förhör och sattes upp på listor över misstänkta motståndsmän. Matransoner drogs in om man inte röstade.
Och så vidare, det finns många rapporter på oegentligheter i detta bluffval. Hade ett val genomförts under liknande förhållanden i något annat land hade detta med rätta helt dömts ut.
Det som pågår i Irak är motsatsen till frihet och demokrati.
Det är kolonial ockupation.

Kriget har hittills kostat mer än 100 000 irakier livet. Mest är det kvinnor och barn som har dödats sedan invasionen för två år sedan.
Den urgamla staden Fallujah, en stad av Malmös storlek, har totalförstörts. 200 000 människor fick fly för sina liv och tusentals dödades när USA ville statuera ett avskräckande exempel, på vad som händer, om man ger motståndsrörelsen stöd och skydd.
Fasansfulla siffror som ändå är i underkant eftersom ockupationsmakten vägrar räkna dödade Irakier.
USA:s brutalitet visar inga gränser.
Detta bevisas väl av den avskyvärda tortyren i Abu Ghraib-fängelset.
Inte undra på att motståndet mot ockupationen växer i Irak.

Motståndsrörelsen representerar därför Iraks demokratiska hopp.
För det är endast i ett fritt Irak som demokrati är möjligt.
Det är viktigt att slå fast att motstånd mot ockupation är en mänsklig rättighet, ja till och med ett ockuperat folks plikt.
Folkrätten och FN-stadgan ger nämligen varje ockuperat folk rätten att bekämpa en ockupationsmakt, att kämpa för sin frihet.
Den rätten har de oavsett vilken politisk eller religiös inriktning som är den samlande kraften.
Självklart så är ockupationsmaktens militär styrkor och civila inrättningar legitima mål för detta motstånd. Men även attacker som förhindra ockupationsmaktens plundring av landet, som sabotagen mot oljeledningar.
Ockupationsmakten och dess megafoner i media, försöker framställa det irakiska motståndet som en orgie i barbariskt våld, oftast med religiösa stämplar och alltid med civila offer.
Motståndet reduceras till terrorism. Men detta är lögn. Motståndsrörelsens attacker riktas mot militära och andra legitima mål, inte mot civila.

Men frågar ni er säkert, vem är det då som spränger shiamosk¨¦er och de kristna minoriteternas kyrkor. Vem är det som dödar civila i massomfattning på offentliga platser, attacker som så lägligt kan utnyttjas i den internationella kampanjen av smutskastning av motståndet i Irak.
Det finns många som tjänar på att motståndet framställs som terrorism.
Men den Irakiska motståndsrörelsen tjänar inte på det.
För vad skulle den har för intresse av att splittra det irakiska folket.

För att lyckas med sin uppgift att kasta ut USA måste ju det irakiska folket enas över religiösa och etniska gränser.
Den irakiska motståndsrörelsen kamp har också mycket större betydelse än att "bara" handla om Iraks befrielse från utländsk ockupation. Motståndskampen är faktiskt en angelägenhet för hela världen.
Irakierna har gjort en enorma insatser för de hotade folken i Iran i Syrien,i Nordkorea, i Venezuela på Kuba och andra länder som av USA har stämplats som "tyranniets utposter".
De irakiska befrielsekämparna skapar alltså fred på andra platser i världen, och räddar därmed liv i massomfattning.

För vi skall komma ihåg att administrationen i USA under ledning av Bush inte är främmande för något om det tjänar deras syften.
Det är en farlig värld vi lever i med en krigsgalning som president i USA.
Men vi får heller inte glömma palestiniernas rättvisa kamp för ett fritt Palestina.
För också det palestinska folket kämpar mot en ockupationsmakt som förpestar tillvaron för folket.
Israel bygger just nu en jättelik apartheidmur. En mur som förvandlar det som blir kvar av de palestinska områdena på Västbanken till något som mest liknar ett koncentrationsläger.
En mur som i svensk media reducerats till ¡±säkerhetsbarriär¡±.
Både ockupationen i Irak och Palestina måste kraftfullt fördömas och folken måste få allt stöd och all solidaritet vi kan ge dem.

Idag på två-årsdagen av det brutala anfallet på Irak demonstreras det runt om i världen.
Så även denna dag är vi en del av en större solidaritetsrörelse.
Som gemensamt kräver:
USA ut ur Irak
Israel ut ur Palestina
Stöd motståndskampen
Försvara folkrätten!
Och vi måste fortsätta att stå upp för fred solidaritet och humanism.

Tillbaka till solidaritetsgruppen

Tillbaka till kommunistiska partiet