Erland Högberg,Gabriella Aristegui och Joanna Larsson

I samband med ett solidaritetsmöte för Palestina i Lysekil den 15/3-04 så kom idéen upp att Lysekil borde skaffa en vänort eller fadderort i Palestina. Eftersom mötet handlade om apartheidmuren och Joanna Larsson just kommit hem från en resa på Västbanken och deltagit i demonstrationer i byn Budrus, tyckte initiativtagarna att just den byn kunde vara lämplig. I Lysekil finns möjligheten för alla att lämna in medborgarförslag i frågor som rör kommunen. Därför tog tre palestinavänner på sig uppgiften. Det var Joanna Larsson, Erland Högberg och Gabriella Aristegui som nu lämnat in förslaget om vänort i Palestina till kommunen.

Medborgarförslag
Vi undertecknade föreslår att Lysekils kommun undersöker möjligheten att anta Budrus (eller annan lämplig ort i Palestina) till vänort eller fadderort.
(Se bilaga om Budrus sist på sidan)

Med tanke på den globaliserade värld vi lever i, så anser vi att det skulle vara bra om fler svenska kommuner engagerar sig för människor som är utsatta för förtryck runtom i världen. Själva är vi engagerade i stödarbete för det palestinska folkets rättigheter.
Anledningen till att just Palestina är av prioritet är att behovet av stöd och bekräftelse för den palestinska befolkningen är enormt. Faktum är att de tror att de är ensamma i den verklighet de lever i, med ockupationen som en del av livet. Med fattigdom och förnedring som bara blir värre. Befolkningen behöver kontakt med omvärlden, men kan inte ens resa runt i sitt eget distrikt, än mindre lämna landet.
Palestina är utsatt för en ockupation som berövar folket deras grundläggande rättigheter. De utsätts för ständiga trakasserier, man måste passera mängder av vägspärrar (checkpoints) vart man än skall. Man kan varken ta sig till arbete, skola eller sjukhus utan att förnedras i dessa kontroller. Nu blir läget ännu värre för den vanlige palestiniern när en mur byggs som är fyra gånger så lång som Berlinmuren och dubbelt så hög. Man skär av palestinier från deras mark och vatten och förstör deras odlingar.
De som bor i dessa områden behöver all solidaritet och uppmärksamhet som går att frambringa.
Ett förslag från oss är att Lysekils kommun ställer upp för att ge dessa människor en kontakt med omvärlden. Idén att ha en vänort är ett bra förslag i och med att det kan ordnas kostnadsfritt.
Från kommunens sida gäller det främst att ge ett moraliskt stöd och skapa kontakter, som kan användas av tex. skolor och idrottsklubbar. Sedan kan ju detta naturligtvis utvecklas. Vi undertecknade tänker på den gång, då chilenska flyktingar hungerstrejkade här i Lysekil för att få asyl i Sverige. Det var hedersamt för Lysekil, att representanter för alla partier i kommunfullmäktige begav sig till Invandrarverket  för att föra deras talan. Så  vi hoppas att inte heller vårt vänortsförslag måtte bli någon partiskiljande fråga, utan att alla ställer upp.
Vi föreslår därför att Lysekils kommun undersöker möjligheten att anta Budrus (eller annan lämplig ort i Palestina) till vänort eller fadderort.

Lysekil 040405

Joanna Larsson                       Erland Högberg                    Gabriella Aristegu
 
 
 

Budrus

Bilaga till medborgarförslag

(Skriven av Joanna Larsson som i feb--04 var i byn Budrus)

Budrus är en by på västbanken med 1200 invånare. År 1948 förlorade de 70% av sin mark till Israel. Nu byggs en mur av Israel som kommer att omringa Budrus och åtta andra byar.

30-40% jobbar på andra sidan av den gröna linjen, (-gröna linjen uppkom under 6 dagar kriget 1967 då Israel stal mer land) 60-70% jobbar i Ramallah.
Olivplantagen de har används mest för eget bruk.  I Ramallah ligger också närmsta universitet. Att åka till Ramallah tar ca 1 och en halv timme, däremellan ligger alltid minst en checkpoint de måste passera. I tider som nu när västbanken är avstängd kommer ingen till sitt jobb eller universitet.

Budrus är en mycket speciell by på många sätt. Deras motstånd mot ockupationen och nu senast mot murbygget är helt fredligt. På detta sätt har de fått viss framgång då Israel beslutat att flytta muren närmare den gröna linjen istället för mitt genom deras olivplantage.  På så sätt förlorar de 100 olivträd istället för de 1000 som var första planen.

En annan sak som gör Budrus speciellt är kvinnans roll i motståndet. Det är kvinnorna som tar initiativen och de största riskerna då de skyddar sina män som är mer troliga att skadas och arresteras. Kvinnornas kampanda och styrka i Budrus är en enorm inspirationskälla för mig, en vit kvinna i "jämställda" kristna Sverige.

Demonstrationer hålls 1-2 gånger i veckan där alla deltar, men annars är Budrus en lugn och fridfull idyll med underbara människor, om man då bortser från de Israeliska invasionerna som sker flera gånger i veckan, och om man bortser från de tio invånare som blivit fängslade och de fyrtio som blivit skadade på grund av motståndet mot muren.

Läs Joannas sida från sina resor. HÄR

Tillbaka till solidaritetsgruppen