Artikel i Proletären nr 42/-01
I en motion till kommunfullmäktige kräver KPMLr att kommunledningen "skyndsamt" skall agera för att en central industrifastighet konfiskeras eller tvångsinlöses för kommunens räkning.
Den korta versionen av denna "politiska affär" är att en fattig arbetarkommun köper mark dyrt och säljer den billigt, och frivilligt går i partär när kapitalet kopplat greppet.
Att man istället skulle lyssnat på och gjort som KPMLr föreslog!
Den något längre versionen är att ett åtta år gammalt beslut i Lysekils kf, fått akut aktuellitet genom forcerade planer på färjeförbindelse med Norge.
Bilglasfabriken SUNEX lades ned
I mars 1993 slog Pilkinton AB igen sina portar till bilglasfabriken SUNEX i Lysekil, och ett 50-tal glasarbetare blev arbetslösa.
Arbetslösheten hade nått rekordhöjder i kommunen och bitterheten över glasfabrikens öde var påtagligt.
Trots detta svek beslutade fullmäktige i augusti samma år att köpa loss fastigheten för 8 miljoner kr.
En krona hade varit en mer relevant summa eftersom man uppenbart svikit kommunen och flytt tomten, hävdade KPMLr inför en i övrigt sällsynt naiv politisk församling.
Men Lysekils kommunstyrelse hade inte bara tänkt lösa ut Pilkinton från den övergivna fastigheten med 8 milj av skattemedel, man tänkte sälja den vidare med drygt tre miljoner i förlust till en, vad som senare visat sig, mindre nogräknad person.
Denna vansinnesaffär gjorde man verklighet av redan tre månader senare, på fullmäktiges novembermöte -93. Bara (r) satte sig emot försäljningen och priset.
Så långt, rena vansinnet. Men (r) nöjde sig inte med att bara vägra att delta i beslutet, vi föreslog kf att företagaren skulle kunna få visa "sin goda vilja" genom att hyra fastigheten.
Fullständigt omöjligt hävdade kommunalrådet Stig Nilssons (s) som inte "ens" kunde acceptera
förslaget att skriva in en klausul om kommunal återköpsrätt om försäljningen inte gav några arbetstillfällen.
Nu åtta år efter skandalaffären som inte "skapade" ett enda arbetstillfälle kan var och en konstatera att en 26000 kvadratmeter stor och centralt belägen havstomt (400 m från centrum) med kommunala pengars hjälp förvandlats till ett spekulationsobjekt.
Det är ett känsligt ämne nu när Norska intressenter har långt framskridna planer på att etablera en färjelinje mellan Larvik och Lysekil. En het potatis bland de andra knölarna i kommunledningen.
Vi kan konstatera att hade kommunfullmäktige i Lysekil valt att gå på KPMLr:s förslag vid mötet den 18 november -93 hade den för ett färjeläge ytterst lämpliga havstomten nu legat i kommunens händer.
Det är detta det handlar om.
Motionens syfte är naturligtvis att rent konkret "rädda" kommunen från att placera ett färjeläge mitt i centrum (O-20 m) med de trafikkaos och det ekonomiska risktagande det innebär.
Men att tro att sossar, moderater och folkpartister i KS skulle kunna erkänna att kommunisterna hade fullständigt rätt och att dom hade å h-vete fel nov -93 är inte att tänka på.
Därför kommer realistiskt sett motionen om tvångsinlösen "bara" att bidra till att det politiska minnet livas upp och att Lysekilsborna blir lite klokare.
Men vi får förhoppningsvis en klarläggande och uppslitande debatt där folk allt mer kommer att förstå att KPMLr:s principiella uppfattning "att all strategisk mark skall ägas av samhället" är en bra princip att göra konkret politik av.
Yngve Berlin.