Sparkade metallarbetare på
G&M kräver: Tumma inte på arbetsrätten
I Proletären nr 48-02 berättade
vi om ett öppet brev till LO och Metall från 20 sparkade
arbetare på G&M i Lysekil.
Anledningen var att vi ville få
en debatt om varför vi arbetare är rättslösa.
Frågan kvarstår i högsta
grad och gäller inte bara de som sparkats från G&M.
Den senaste tiden har det kommit rapporter
om flera fall där företag genom utpressning frångår
LAS. Ett av dem är Cardo Door i Göteborg där man gick med
på 28 undantag efter centrala förhandlingar.
Att vi på G&M tycker att det
fallet är extra intressant beror på att den ombudsman som skrev
på denna centrala uppgörelse är samme man som svarade på
vårt brev.
Det var inte mycket till svar, förutom
att citera lagtexter så anser ombudsmanen Veli-Pekka Säikkälä
att allt är i sin ordning. Alternativet skulle vara att fler skulle
fått sparken, facket har naturligtvis gjort allt rätt. Men han
har naturligtvis "full förståelse för den vrede ni känner"
som han skriver.
Men det finns inget svar på hur facket skall ställa sig till att företag genom utpressning på alltfler ställen lyckas frångå turordningslistan. Skall ett företag med tvivelaktiga argument kunna handplocka de anställda de vill ha? Eller varför de arbetare som utsatts för godtycket inte har någon möjlighet att överklaga.
Vi som skrev brevet anser ju att avtal
och lagar måste ge sparkade arbetare samma möjlighet till en
rättvis prövning som alla andra har i en rättsstat.
Om en arbetare tycker att fackets representanter
har missbedömt situationen. Haft fel underlag eller att det av någon
annan anledning blivit fel när turordningen inte följts.
Varför finns det då ingen instans som kan kolla att pappren
och underlaget stämmer. Det borde ju vara en trygghet för alla
inblandade. Överallt i samhället finns det revisorer och kontrollanter
som kollar att allt gått rätt till.
Det borde väl vara en självklarhet
i ett rättssamhälle att även sparkade
arbetare har den rätt som till och
med mördare har.
Detta har ingen på central nivå
inom fackföreningen haft någon åsikt om.
Tvärtom är det en bedrövlig
nonchalans mot de som protesterar. Bara det att man skickar samma svar
på tre olika frågor som Harry berättar visar ju vilket
förakt man visar.
Metalls slogan "Levande, öppen
och nära " har visat sig vara tomma ord. Annars skulle de väl
ha välkomnat konkret kritik från medlemmar som drabbats. Det
borde ha varit ett guldläge i en levande och öppen organisation
att ha engagerade medlemmar som vill ha en debatt om hur vi skall försvara
arbetarklassens intressen.
Nu börjar det ändå bli
en debatt eftersom Svenskt Näringsliv (fd. SAF) kör en kampanj
för att få bort LAS. Nu skall bara kompetens räknas säger
man.
Vi känner igen argumenten och företagen
får ju som de vill utan strid.
Det som under kamp byggts upp av arbetarrörelsen
håller nu på att raseras bit för bit.
Därför är det på sin
plats med en uppmaning till arbetare på arbetsplatser ute i landet.
Låt inte godtycke och utpressning få vinna över arbetsrätten.
Skriven av Stig Berlin
Harry Fjellstedt har arbetat på G&M i 24 år och är en av de arbetare som fick uppsägningsbesked i höstas. I Proletären nr 48-02 berättade han vad som hänt och varför 20 av de sparkade protesterade i ett brev till Metall .
Hur ser du på det som hänt
idag ?
Jag känner mig verkligen kränkt
av den behandling som jag utsatts för.
Det måste vara fel när man
kan frångå turordningar så grovt som skett på vår
arbetsplats, men framförallt är jag förvånade och
förbittrade över att det inte finns någon väg att
få upprättelse.
Det enda rådet vi fick av vår
ombudsman var att man kan stämma företaget med egna juridiska
ombud för att man inte följt lagen.
Jag frågade både de lokala
förhandlarna och flera på avdelningen men fick ingen hjälp
att få reda på vad företaget har för skäl att
sparka mig.
Vad har hänt efter er skrivelse?
Efter att vi gått ut offentligt
och det blivit debatt så säger ombudsman Qvillberg för
första gången på Metallavdelningens hemsida att vi har
rätt att få stöd från förbundet,
Innan har det bara varit frågan
om att driva tvisten själv.
Att stämma företaget för
att ha brutit mot lagen när Metall säger att man följt lagen
är ju ingen tvist som har förutsättningar att bli lyckad.
-Man vill ju inte bli en rättshaverist.
Som det blivit så har jag ju ingen försvarsadvokat i Metall
utan bara två åklagare som är överens om att jag
blivit rätt sparkad enligt lagen.
Eftersom man på avdelningen offentligt
sa att förbundet kunde hjälpa mig så skrev jag ett brev
och begärde hjälp att gå vidare.
Vad hände med ditt brev då?
Jag fick vi ett svar från en ombudsman
på förbundet som heter Veli-Pekka Säikkälä. För
övrigt samma brev som vi fick som svar på vårt öppna
brev.
Svaret blev väl som väntat.
Han skriver att man inte kan ge någon hjälp eftersom man
lokalt skrivit på. Så vi har haft rätt hela tiden. Vi
arbetare är rättslösa.
Men du har haft mer kontakt med Metall?
Ja. I ett telefonsamtal med Veli-Pekka
fick jag reda på att det är brukligt att man inte diskuterar
med medlemmarna innan man beslutar om avsteg i LAS. Han förstod inte
varför jag ansåg att det var anmärkningsvärt.
Man frågar sig ju vart medlemsdemokratin
tagit vägen. Hur skall han kunna företräda oss när
han inte vet vad vi tycker, eller ännu värre skiter i det.
En ombudsman skall väl vara mitt
och andra arbetares ombud.
Men att han skickade exakt samma svar
på tre olika frågor från oss på G&M visar ju
att de inte bryr sig om vad vi anser.
Du verkar inte nöjd med svaret?
Nej! Ingen har ju brytt sig om vad vi
tycker.
Vi har försökt att lyfta diskussionen.
Det gäller ju inte bara mig. Det gäller ju alla som blir avskedade
ute på arbetsplatserna idag.
Att det inte finns någon på
ledande nivå som vill ta upp frågan om arbetarnas rättslöshet
tycker jag är skamligt.