Fullmäktigemajoriteten avslog förslag om vänort i Palestina.

Artikel från Proletären 22-05

Lysekils Kommunfullmäktige röstade den 12/5 med knapp majoritet nej till medborgarförslaget att skapa en vänort i Palestina.

I samband med ett solidaritetsmöte för Palestina i Lysekil förra våren kom idéen upp att Lysekil borde skaffa en vänort i Palestina.
Förslagsställare var Joanna Larsson, Erland Högberg och Gabriella Aristegui. Alla tre var på plats för att försvara och förklara sitt förslag på senaste fullmäktigemötet.
Det blev en intressant debatt som visar på inskränktheten i denna parlamentariska församling.
Men också på en ovanligt färglös borgarkritik och på ett splittrat sossepari.
Borgarna var naturligtvis rädda för det politiska ställningstagandet.
Moderaten Staxäng ansåg t.ex. att fullmäktige inte kan ta ställning i utrikespolitik.
Något som Yngve Berlin (kp) replikerade med frågan om vänorten i Norge. Skulle vi inte kunna haft en sådan om Norge varit ockuperat som det var under kriget.
Det handlar ju om att visa solidaritet med förtryckta människor.

Trots att förslaget inte blev antaget visade debatten att den Palestinasolidaritet som bedrivs i Lysekil har fått ett erkännande, flera av nej-sägarna poängterade också att man tyckte det var bra med förslagsställarnas engagemang.
Kommunistiska Partiet röstade naturligtvis för tillsammans med v och mp och några sossar. Ovanligt många valde sedan att lägga ned sin röst.
Detta gjorde att det blev en knapp majoritet som avslog. 26 av 41
Vi hoppades ju att Lysekils kommun skulle ställa upp för att ge palestinierna en kontakt med omvärlden. Idén att ha en vänort kan ju ordnas kostnadsfritt. Säger Joanna Larsson.
Från kommunens sida gällde det främst att ge ett moraliskt stöd och skapa kontakter, som kan användas av t.ex. skolor och idrottsklubbar.
Detta besvarades ju också positivt från utbildningsnämnden som biföll förslaget.
Ändå röstades det ned med argumentet att det skulle kosta för mycket.
Jag är väl inte särskilt förvånad säger Joanna, men visst är det ynkligt att man måste gömma sig bakom formaliteter. Att motståndarna inte vågade ta debatt. Att det skall vara så svårt att visa lite medmänsklighet.
Nu fortsätter ju solidaritetsarbetet ändå av oss aktivister, men visst hade det varit värdefullt om kommunen vågade ställa upp avslutar Joanna Larsson.

Läs medborgarförslaget

Tillbaka till startsidan