På fullmäktigemötet i februari 2010 avslog fullmäktigemajoriteten Kommunistiska Partiet motion om att kommunfullmäktige skulle upphäva KS delegation att in blanco avyttra kommunala fastigheter.
Kommunistiska Partiet vill att kommunfullmäktige i högre grad blir den instansen som behandlar och beslutar hur kommunens egendom skall hanteras. Efter avslaget skrev Yngve Berlin nedanstående insändare.

Att sälja resårband som metervara.
Kommunledningen tycker tydligen det är helt OK att man mer eller mindre skänker bort vårt gemensamma fastighetsbestånd.
På annat sätt kan man inte tolka svaret, och deras avslag på vår två och ett halvt år gamla motion om hanterandet av ”kommunens fastighetskapital”
Man påstå att det var helt i sin ordning att exempelvis ”Pingvinfabriken” i Brastad
(som vi använder som exempel i vår motion) endast inbringade 160 000 kr till kommunen när den bara några år senare såldes vidare för 3 200 000 kr.
För oss framstår det som, lindrigt sagt, en usel affär.
Men visst, det skedde inom ”reglementet” för kommunstyrelsens befogenhet att ”sälja och köpa fastigheter upp till en summa av 1 miljon kr”.
Men det är ju detta ”reglemente” som vi vill riva upp.
Bevisligen kan kommunledningen inte rätt bedöma värdet på fastigheterna eller så dumpar man medvetet priset för att hålla sig till reglementet.
Det är skumt och det är en oacceptabel skrivning som ger kommunledningen tolkningsföreträde.
Eller som kolingen sa ”det fodras karaktär om man skall sälja resårband som metervara”.
Vi skrev motionen (17 oktober 2007)  med motiveringen.   ”Trycket från fastighetsspekulanters lystna blickar på kommunens fastigheter ökat markant medan kommunledningens omdöme tycks befinna sig på fortsatt låg nivå.
Risken för ännu fler onödiga eller usla fastighetsaffärer är uppenbar och förutom den demokratiska aspekten kan det inte vara förenligt med ”god ekonomisk hushållning” att låta KS fortsätta med dessa ”affärer”.
Vi skrev också att ”Pågående exploatering av central kommunal mark, utförsäljning och ”byteshandel” med monopolprägel bör vara tillräckligt för att öppna ögonen på fullmäktiges ledarmöten.
Det är hög tid att låta kommunfullmäktige ta ett större ansvar för kommunens egendom och framtid.
Vi kan inte låta en trång krets, bländad av fagra löften och storslagna planer slumpa bort kommunens egendom.
Det måste naturligtvis vara det folkvalda, representativa kommunfullmäktige som slutligen avgör hur kommunal egendom skall hanteras.”
Usla affärer rent ekonomiskt är ena sidan av problemet.
Bortslumpning av fastigheter som med fördel skulle kunna (eller borde) garanteras för kommunal verksamhet är minst lika allvarligt.
Nu senast gick fastigheten Färgarskolan Lysekils innevånare ur händerna.
På tur står enligt (den havererade) lokalutredningen och listan på kommunala försäljningsobjekt, Boviks skola.
Det finns en uppenbar risk att även den går förlorad och vi i Kommunistiska Partiet kommer att lämna in en motion om att Boviks-fastigheten ovillkorligen skall strykas från den kommunala försäljningslistan.
Vi håller också fast vid vår motions krav att KS resårbands-reglemente upphävs.
 
                                                    Yngve Berlin
 
                                   Kommunistiska Partiet.

Tillbaka till startsidan